Sista natten på Korsika (för den här gången)

Dags att segla vidare. Imorgon avgår västvinden mot Italien. Och med den även SallyRuth. Just nu regn och blåst. Från sydost. För första gången på hela hösten trummar dropparna hörbart mot rufftaket. Det slutar nog under natten. Överseglingen till Italien är ca: 140 distansminuter. Drygt ett dygn räknar vi med. God västlig medvind till att börja med som sedan avtar och vrider över nord till ostlig. Vi får väl se hur lång tid det tar. Lisa har gjort en köttgryta som vi kan förgylla tillvaron med.
Bortsett från den pågående skuren, som med svenska mått mätt får beskrivas som ett rejält sommarregn, har Bonifacio och södra Korsika varit oföränderligt soligt och vackert. Ganska blåsigt förstås, men väljer man att vara på land är det inget som besvärar. Vi njuter av den stillsamma lågsäsongsatmosfären och gör lite turer i omgivningarna. I förrgår kväll förtöjde en svensk båt vid vår sida minsann. Två män på snabbvisit för att titta till, och ta en tur med den enes båt som ligger parkerad på Sardinien. Vi bjöd in till middag och hade en mycket trevlig kväll med David och Claes.
En oväntad ökning av turisttätheten i byn häromdagen visade sig bero på besök av ett stort kryssningsfartyg. Små tenderbåtar ilade i skytteltrafik mellan det stora fartyget, som ankrat en bit ut, och land. På kajen stod en liten partytältsliknande konstruktion där uniformerad personal väntade på de passagerare som valt "Bonifaciobesök" som dagens aktivitet. När vi gick förbi skulle nog sista tendern just gå tillbaka till moderskeppet. Hög tid att komma hem och byta om till middag. Tältet packades ihop. Längre bort mötte vi en man som sprang längs kajen och vinkade febrilt till de uniformerade. Kom han i tid? Fartyget är i alla fall borta nu. /J

Ett skepp kom lastat

En tänkare på Korsika

En stänkare på Korsika

Korsika och Tvärsika

SallyRuth ligger tryggt förtöjd vid kajen i Bonifacio. Det är varslat hårda västvindar de närmaste dagarna när vi torsdag 20 oktober beger oss på en 3-dagars landtur.

Via buss till Ajaccio, tåg till Cortè, övernattning där. Fortsatt tågresa till Calvi, ny övernattning och sedan buss tillbaks till Bonifacio via östsidan av ön.


Tågbanan liknar mer en berg-och-dalbana, men med längre upp-och-nerförsbackar. Och så släpper de inte på utför!
Nu när vi sett stora delar av ön har vi insett att där finns så mycket mer att se och göra. Vi vill hit och vandra - både i bergen och längs den branta västra kusten. Och ankra i vikarna. Och dyka. Och...

Corté och Calvi

Det får blir nästa år. Solen skiner fortfarande varje dag, men det blir inte mer än 15-18 grader på dagen och nätterna är riktigt svala.
Värmaren får gå en stund på morgonen för att få ut nattkylan.
Det ska blåsa ostligt några dagar, men på onsdag vänder det till väst. Det är då vi planerar vår översegling till Italien och Fiumicino, nära Rom, där SallyRuth ska ligga i vinter.
Flygresan hem är redan bokad och betald. Den 10 november från Leonardo da Vinci-flygplatsen i Fiumicino. /L+J

Bonifacio, Korsika

Ankomst tisdag 18 oktober kl 10 på förmiddagen. Överseglingen från Elba var helt odramatisk. Nästan ingen annan trafik. På morgonen dök det upp några fiskebåtar som vi såg dels via AIS:en och dels via vår radar. Två olika system för att hitta andra båtar. Det är mörkt längre än vi är vana vid från seglingar i Skandinavien, men denna natt hade vi månljuset till hjälp.

Bonifacio måste ha världens lugnaste hamn. Man tar sig in via en öppning på ett par hundra meter. Sedan snirklar sig den smala viken nästan 2 km in i landet. I botten på den finns hamnen. På sommaren fullt med turister både från sjön och från land. Turbåtar som kör ut folk för att titta på naturen och djurlivet. Restauranger, cafèer, glassförsäljare, souvenirshops...

Nu är det några enstaka seglare, ett par förhoppningsfulla turbåtskaptener som får ihop till en tur eller två. Ett par busslaster företrädesvis tyska pensionärer är de vanligaste passagerarna. Om det alls kommer någon... /L

Frankrike versus Italien

Det kan inte hjälpas. Jag är mer förtjusad (är det ett ord?) av Frankrike och fransmännen än av Italien och italienarna. Jag ska försöka problematisera detta. I Frankrike har vi haft en otrolig fördel av att Janne pratar så bra franska. Det har verkligen gått att få kontakt med människor. Även om de ofta, för att inte säga alltid, missbedömt han kunskap pga. hans goda uttal och smattrat iväg i racerfart. Men ändå. I Frankrike när folk är arroganta så ser de en åtminstone i ögonen. I Italien är det som om man inte existerade. Det kan vara något så enkelt som att man hälsar "buonasera" på snabbköpet, då möts man av tystnad och icke-blickar. I Frankrike hälsade de människor vi hälsade på, alltid, tillbaka.
I vare sig Frankrike eller i Italien är man särskilt bra på engelska. I Frankrike har det varit en dörröppnare att säga "Je ne parle pas francais. Parlez vous Suédois ou Anglais?" Det har gett en del lättköpta poänger. Så icke i Italien. Jag upplever att det är fler som kan lite grand engelska, men ingen är särskilt road av min italienska (sic!). Så det hela kanske handlar om mig och den uppmärksamhet jag får. Inte vet jag, men nästa hamn är fransk. Vi ska till Korsika och det ser jag fram emot.
Nu ska ingen tro att jag inte gillar Italien. Så är det inte alls. Italien är ett fantastiskt land . Men hjärtat klappar lite mer för Frankrike. Dessutom är brödet och ostarna mycket godare./L
Ps. Palermo slog Milan med 2-1. Zlatan fick för lite speltid.Ds.

Au revoir France - Salve Italia

Au revoir Menton! Vi avslutar med att lägga oss på vykortsavstånd utanför staden som klättrar så fint på kullen. Efter en timmes hängivet sol-och-bad-liv från båten glider vi vidare österut.

San Remo - blommornas stad. Och idag även bilrallyts. Det märker vi inte mycket av inklämda i hamnen mellan gigantiska motorbåtar. Våra 11,65 meter är verkligen inget att komma med här.
Vi har idag mottagit en gummijolle som vi beställde på nätet, för leverans i marinan i San Remo. Fungerade perfekt. Annars har dagen gått åt till lite praktiskt pyssel med SallyRuth.
Vi har införskaffat ett lexikon och en liten reseparlör på italienska så det ska nog ordna sig. Generellt kan vi redan säga att gemene man verkar kunna engelska här i en mkt större utsträckning än i Frankrike.
Imorgon cyklar vi till blommarknaden...och fortsätter sedan mot Genua. /L

Tomma bord och tomma stolar

Tisdag kväll. Vi cyklar hem till båten längs Mentons strandpromenad. Den vanligtvis hårt trafikerade gatan utefter waterfronten ligger, med kontinentala mått mätt, öde. Serveringspersonalen, som under högtrafik med dödsförakt korsar strandavenyn fullastade med Moules marinière och vinglas kan nu under lugnare förhållanden städa bord, fälla ihop parasoller och bära in dynor.Även för oss närmar det sig stängningsdags. Vad gäller Menton, alltså. Under fyra dagar har vi haft mycket trevligt tillsammans med Erik och Lii. Altanmåltider i deras fina lägenhet med Medelhavsutsikt står man verkligen ut med flera dagar i rad. Vi har lyssnat till en fin konsert, seglat en sväng och gjort en bilutflykt till SanRemo. Vi har också träffat seglarvännerna Jukka och Elina som kom hit häromdagen.

Idag promenerade vi upp till gamla medeltida Roquebrune där nya vännerna Bengt och Eva bor sedan några år i en lägenhet vars yta obetydligt överstiger den vi har att röra oss på i vår båt.
Mitt i grändens branta trappa finns dörren som leder in till Bengts och Evas hem. Häftigt!

Ständigt dess vyer. Promenader vid kusten i Les Alpes Maritimes innebär ett konstant flöde av vackra panoraman. Här en en bild mot Monaco där man motat ut alla båtar, som vanligvis har plats i hamnen, på redden. Plats behövs för en stor båtmässa. /J

E de kappsegling - ja de e de!

På vår väg till Menton passerar vi Monte Carlo. Där möttes vi av en storslagen syn. Ett stort startfält av klassiska segelbåtar, byggda på 20-30 talet, kappseglade. Det är Monte Carlo Boat Show denna vecka och ett av inslagen är denna kappsegling. En av bedömningsgrunderna är också elegans, där allt ingår, även besättningens klädsel.


Nästa udde är Cap Martin, där vinkade vi till storebror och svägerska, för att sedan angöra Menton Vieux Port. Alla hamnar är inte Vieux = gamla, i Frankrike, men vi tycker de är mysigare än de modernare marinorna.
Vi har haft fantastiskt fint väder, men också rätt varmt för oss nordbor. Vi skyddar oss mot solen så gott vi kan. /L

Where do you go to my lovely...you go to Juan Les Pins

Sagt och gjort. Vi tog cyklarna över berget, max ett par km, för att uppleva atmosfären i Juan Les Pins, som ligger på andra sidan av Cap Antibes. Texten i låten fortsätter: with your carefully designed topless swimsuit, you get an even suntan on your back and on your legs...
Det stämmer bra nu också. Med tanke på medelåldern på badarna är det nog samma människor på stranden nu som 1969 när låten skrevs.
Vi nöjde oss med ett snabbt dopp i havet, med top. /L

Med nya ögon

Idag är det torsdag. Vi är i Antibes och anlände i tisdags. Fint här. Två nätter nu och kanske blir det en till om vi får plats. Ingen lågsäsong ännu. Efter söndagsnatten utanför Ile des Porquerolles blev det ytterligare en natt på eget ankare utanför St Tropez. Fullt i hamnen men viken utanför, Baie des Canoubiers, är ett säkert kort och vi fick en fin kväll och en lugn natt. (Uppenbarligen är det nätterna mer än dagarna som styr seglarlivet (till skillnad från andra sorters liv?). Bra natt, dålig natt, ankring eller hamn).

Från StTropez till Antibes gick vår resa som en dans. Men så är det ju också betydligt kortare än från Baltimore till Vinga. Rod Heikell, vår pålitlige maringuideförfattare, underhöll med fakta om platserna vi passerar på avstånd. Några historiska glimtar får han också med. Utanför Cannes är det Mannen med järnmasken som fascinerar förstås (mina kunskaper härrör från Illustrerade Klassiker på 60-talet) men fr.a. blir jag lite tagen av berättelsen om den fromme man som ville dra sig undan världen på 300-talet. På en ö utanför Cannes slog han sig ner för att leva ett liv i ensamhet. Till sin, som jag förmodar, stora överraskning, blev han omåttligt populär och fick många besökare. Han valde då, motvilligt, att bilda ett kloster som, enligt Heikell ”produced some 20 saints and a staggering 600 bishops”. Låter som en Monthy Python-sketch i mina öron.

I Antibes har vi studerat konst. Två månader år 1946 var han här, Picasso. Han var produktiv. Det räckte till ett museum. Jag gillar bilderna. Sen är det något visst med namngivningen av konstverken. Trots att det inte alltid, vid första anblicken, är helt uppenbart vad en bild föreställer är det något lugnande över titlar som ”Uggla på stol” eller ”Kvinna på grön säng” (alt. blå eller vit). Objektivt och icke-värderande. Här följer några bilder där jag låtit mig inspireras att inta en saklig attityd till motiven. /J

Bokstäver över detalj av ansikte

Fransk medelhavskust med segelbåt och två stenformationer

Rivierastad mellan filmfestivaler

Megayachter i vila bakom stenpir

Megayacht med kupol och segelbåt

Megayacht med flagga och helikopter

Man i arbete på blå båt

Kvinnostaty, fartyg och udde på blå bakgrund

Ankarlarmet ljuder

Klockan 2 i natt vaknade jag, Lisa, av att ankarlarmet pep hysteriskt. Ja alltså inte vårt, men väl grannens! Det hade blåst upp ordentligt. Larmet är en GPS som signalerar om man ändrar position. Och det var just vad grannen hade gjort. Så de fick dra upp sitt ankare för att lägga i på nytt och få bättre fäste. Janne och jag snubblade ner i båten igen med en lättnadens suck.
Efter morgonbad och frukost lättade vi ankar och seglade iväg. Först hade vi medvind i 2 timmar sedan fick vi motvind i 6 timmar. Målet var Saint Tropez, men där fanns inte plats för oss. Nu ankrar vi i en vik precis bredvid. Kvällen är stilla och sammetslen, fullmånen lyser och tystnaden bryts bara av grannbåten som har disco och spelar musik på hög nivå och besättningen sjunger med. Vi har det bra. /L

Aftontankar i fridens kajuta

Lördag em 10 september lämnar vi Marseille mitt på dagen och har en fin tur till La Ciotat. Måttlig vind rakt emot så vi går för motor. Okomplicerat. La Ciotat är en liten pittoresk ort. Dock inte mer pittoresk än att Lidl etablerat sig. Kanske inte vårt förstahandsval. Men - en sen lördageftermiddag får man ta det som bjuds.

Idag på söndagsförmiddagen tog byn revansch och bjöd på värsta marknaden. Gata upp och gata ner med tomater, solglasögon, ostar, olivoljor och textilier. Arvika mârten har här en charmig konkurrent. Att kryssa sig igenom folksamlingar är dock lika jobbigt här som där. Vi valde därför istället att kryssa på havet och ägnade eftermiddagen åt att i fin vind segla österut. Vi passerade Toulon och anlände vid sjutiden till Ile de Porquerolles.

Här ligger vi nu, söndag kväll, för ankar i en vik, Plage d'Argent. Runt oss glimmar ankarljusen från ett dussintal båtar som valt samma natthamn som vi. Vinden är mycket svag men ska öka lite under natten. Ibland ruskas vi om av svall från någon större båt som passerar bortom hörhåll. En överraskande och lite obekväm påminnelse om att det finns en värld utanför vår lilla kajuta. /J

En bouillabaisse i Marseille

Tänk så fort en vecka går. Nyss mötte vi Göran och Maria på flygplatsen och idag ska de åka hem igen. På Iles de Frioul fick vi ett par fina dagar med långa promenader och lite umgänge med ett engelskt par som seglat många år i Medelhavet. Sol som vanligt men kraftiga vindar. Skönt att vara i hamn.


Gårdagen, fredag den 9 september, ägnades åt seriös sight-seeing i Marseille. Först bussrundtur, hop-on-hop-off. Vi hoppade av uppe vid Notre Dame de la Garde. En pampig kyrka högt uppe på berget.

Efter lunch tog vi den av turistbyrån anvisade promenadrundturen i Gamla Stan. Fulla soptunnor och modernt klotter förmår inte överskugga charmen i de gamla gränderna.

Kvällen avslutades med att vännerna bjöd på avskedsmiddag. Restaurang Miramar i hamnen serverar en vidaberömd bouillabaisse som vi njöt av länge och väl.

Idag måste vi lämna vår plats i hamnen vid 12-tiden, det ska nämligen vara regatta med många gästande båtar. Vi ska nu segla ost/nordost längs franska kusten för att sedan sannolikt dra över till Corsica och därefter Italien. /L

Det känns som en evighet...

Får man verkligen skriva så när man har vänner på besök? Vad jag menar är att vi har hunnit göra så mycket på kort tid. Och haft lika trevligt hela tiden.
Våra vänner anlände helt enligt tidtabellen till Marseilles flygplats, lördag den 3 september. Vi misstänker att Ryan Air uppger en halvtimme längre flygtid än det verkligen är för att alltid komma i tid. Ett tips för SAS kanske, för att inte tala om SJ!

Hamnen i Marseille sjuder av liv. Kvinnan på bilden kom 3:a i en kappsegling för typiska fiskebåtar från Marseille.

Fiskmarknad varje morgon där fisken landas direkt vid kajen.

Vindprognoserna gjorde att vi beslöt oss för att segla iväg på söndagen. Vi fick fin segling österut från Marseille till Port Miou. En av flera vackra djupa vikar längs denna delen av franska kusten, kallade calanquer. Där låg vi på boj, med tamp i land. SallyRuth syns faktiskt på bilden, på vänster sida.

Calanque de Port Miou sträcker sig mer än 700 meter in i landet.

Fullt med båtar hela vägen. Vi tog jollen (den röda) och körde in i botten på viken.En rask, varm promenad över berget tog oss till Cassis, en liten sommarstad med mycket turister.

Kvällspromenaden fick gå ut mot havet. Lisa gestaltar här "La petite madame de la Mer".


Efter två nätter var det dags att ge sig av. Nu var det lovat mer vind så kosan ställdes västerut igen. 2 rev i storen och fock, sedan kunde vi kryssa bekvämt i 8-10 m/s.
Tisdag eftermiddag vid 4-tiden angjorde vi Port de Frioul. Nu blåste det upp till 11 m/s i byarna och det var skönt att komma i hamn.

Bråda dagar i Marseille

Vi ska tvätta , vi ska städa, vi ska greja, vi ska feja osv. Fredag och lördag ägnas åt ivirga förberedelser inför Värmlandsgäster. Men inte mer än att vi hinner dricka bubbel med Crystal Magics besättning, som kommit ikapp här i Marseille. Vi firar att de har sjösatt och fått på masten och att masten sannolikt ska av igen på onsdag. Men det är en helt annan historia.
Imorse hann vi också med en joggingtur längs Cornischen, jag vet inte vad det betyder, men det var längs kusten österut. Vacker dramatisk kust, kontinental feeling.
Det finns en hel del att säga om McDonalds, men jag gillar verkligen deras fria wifi. Det är väldigt hög ljudnivå här inne, men jag kan inte med att be alla vara lite tystare så att jag kan surfa ifred. Tro´t eller ej.
Nu till flygplatsen för att möta kompisarna.

Vårt minsta segel

Vårt allra minsta segel har nu äntligen kommit till användning. Inte större än näsduken hos en normalförmögen skeppsredare gjorde den lilla tygbiten stor nytta under den gångna natten. Att det lilla seglets förtjänster inte uppmärksammats tidigare beror nog mest på att vi inte har hittat det förrän nu.
Vi gick på onsdag em till norra sidan av Iles de Frioul för att få lä för natten i någon av de vikar som ligger bra till i rådande vind från syd-sydost. Efter att att först ha haft svårt att hitta en bra plats mellan alla andra båtar som också valt dessa vikar för dagens familjeutflykt fann vi oss mot kvällningen helt ensamma kvar i ett skymningsguppigt hav. Trots läget i lä av ön var det ju definitivt inte vindstilla och SallyRuth är en båt som gärna vill ligga och slingra sig lite trots ankarkättingens fasta grepp i nosen. (Eller kanske just därför? Frihetslängtan?) Här kommer det lilla ankarseglet in och styr upp situationen. Ett enkelt montage i aktern och båten ligger genast prydligare. Fritt fram för reflektioner om den överraskande stora betydelse det obetydliga ibland kan ha.

Nu är vi i Marseille för att ordna med lite förberedelser för besök ifrån Värmland till helgen.

Le port de Pomègues

Iles de Frioul består av 2 öar sammanbundna av en betongpir. Hit åker Marseille-borna för att bada. Vi tog en promenad längs den södra ön, spanade in en calanque=vik där vi ska ankra inatt (se bild), tog ett dopp och sedan tillbaks båten för lunch och en tupplur.
Läsplattorna är laddade med max antal böcker man får låna på biblioteket.

Vad har vi egentligen gjort den senaste veckan?

Mestadels har vi arbetat med båten.
Först på land med olika serva/fixa/dona-saker.
Tisdag den 23 aug sjösatte vi.
På onsdagen kom masten på. Äntligen en segelbåt igen.
Mer jobb med båten vid bryggan.
Kraftiga vindar över kusten så vi det var ingen jäkt med att komma iväg.

För att få lite omväxling har vi också gjort andra saker.

Tittat på kitesurfare
(Det är inte flugor på bilden! Klicka på den så kanske det syns bättre)

Varit på utflykt till Arles.
Vi tog bussen dit och gick på marknad.

Vi har umgåtts med våra nya seglarvänner.
Igår, söndag, bjöd vi in till bryggdans och allsångskväll i vår sittbrunn.
Myggorna (objudna!) dansade och vi sjöng.

Besättningen på Crystal Magic

Besättningen på Paulin

Idag, måndag den 29 aug, var det äntligen dags att segla iväg.
I en frisk halvvind blåste vi österut till Iles de Frioul utanför Marseille.
Underbart!

På väg in i hamnen.
Längst bort skymtar Marseille och borgen framför ligger på ön If
(greven av Monte Cristo, ni vet...)

På plats i hamnen med nya solskyddet uppspänt.

Voilà - une semaine passe vite!