Ancona - Igoumenitsa

Lördag. Lisa åkte med tåg från Verona till Venedig för att flyga hem. Jag körde till Ancona för att ta färja till Igoumenitsa i Grekland. Färjan hade avgångstid 16.30. Det innebar den här gången att det var lastat och klart för avgång kl. 18.30. Jollen på biltaket hänger med utan problem och ska levereras till kompisar i Preveza imorgon, söndag.

På färjan sammanstrålade jag med kompisar från England. Dom har en grå campervan. På färjan får husbilarna stå på ett öppet däck och passagerarna få bo i sina bilar. Har man dessutom hundar, som engelsmännen, så finns möjlighet att rasta dom på färjans översta däck. (J)

Verona

I Verona bodde vi på B&B Casanova. Det visade sig vara ett utmärkt ställe. Fyra rum, en minimal frukostmatsal och en likaledes minimal, men vackert grönskande, takterrass. Läget var bra, just utanför den gamla stadsmuren runt "Gamla stan".

Var Casanova (född i Venedig) kom in i Verona-bilden är oklart.

Däremot är det helt klart att Julia (och Romeo) är självklara dragplåster i Verona. Entrén till gården, där man kan se och beöka det som falskeligen påstås vara Julias hus och balkong, var packad med folk när vi gick förbi.

Vi trängde oss in och fick en titt på balkongernas balkong. Endast ett påhitt av någon kreativ entreprenör i resebranschen. Trots det har det vekligen blivit succé.

Lite senare passerade vi ett torg där gamle Dante står och funderar tillsammans med två barn av vår tid. Hans litterära vandringar mellan helvete och himmel placerar väl även honom i resebranschen på något sätt.
Att det anses vara litteratur i världsklass fick jag lära mig i skolan.
Men ändå - så har Julias fejk-balkong helt klart fler besökare.

Någon gång ska vi bevista en operaföreställning på arenan i Verona!

Just nu förbereds sommarsäsongen. En gigantisk näve väntar på att få sin plats i scendekoren. Ska den hålla ett svärd i Aida? Eller kanske en fackla i Nabucco?

Den gamla teatern i Verona är vekligen magnifik.

Scenarbetarna lägger pussel. "Okänd operadekor - 100 bitar".

Istället för operaföreställning fick vi den här gången en pianoafton med den sydkoreanske pianisten  Seong-Jin Cho. Mozart, Debussy och Chopin. Fin kväll! (J)

Det ska f-n ligga för ankar när det guppar så infernaliskt

Natten mellan söndag och måndag.
Femte natten, utan att angöra land med båten, började bra. Vi låg i en vik på Vulcanos västsida. Det blåste en lagom ostlig vind, d.v.s vi var i lä bakom ön. Det var fyra båtar till som valt samma vik att ankra i. Det känns alltid betryggande. Vid midnatt började det blåsa lite mer, inget farligt men ändå, Samtidigt vände vinden 180 grader. Nu blåste den rakt in i viken. SallyRuth (och de andra båtarna) började guppa hysteriskt. Åt alla håll. Ungefär som jag tror att det känns om någon stoppar in mig i en plastburk och skakar om. Vinden mojnade efter några timmar men guppandet höll på ända tills vi lämnade ankarviken i morse. Nu ligger vi förtöjda vid en flytbrygga i Milazzo på norra Sicilien. Guppar lite här med men inte alls i samma division. Skööönt./L

Internet bristvara - mycket annat i överflöd

Nu börjar det likna något. Våren är här, det blommar överallt.Vattentemperaturen närmar sig 20 grader, vilket har gjort att vi badat varje dag. 2 nätter för ankar i Lipari och nu är vi på ön Vulcano. Där finns en krater som puffar svavelångor mest hela tiden. Vi gick upp till den och kunde stå på randen av kratern. Gult svavel på marken i överflöd. Fantastisk utsikt över hela den eoliska ö-världen och i söder Sicilien.
Dit beger vi oss i morgon. Bilder publiceras när vi har bättre internet./L

Jag har sett glöden!

Avgång Amalfi 10.45 onsdag den 2 maj. Kurs SSO mot de Eoliska öarna norr om Sicilien. På natten var det inte riktigt fullmåne, men bra nära. Det blev inte helt mörkt förrän månen gått ner och solen ännu inte gått upp. Ett par timmar mellan 0300 och 0500 ungefär. Vid tre tillfällen, när det var som mörkast, lystes himlen upp av en eldkaskad. Det var vulkanen på ön Stromboli som gav sig till känna. För mig! Jag hade vakt! Stromboli var också den första ön vi kom till. Vi seglade förbi den och några till. Fick sällskap av 2 delfiner en liten stund.
Torsdag den 3 maj Kl. 14.30 släppte vi ankaret i en vik på ön Lipari. 27,5 timmar på havet. Skönt att vara framme. Firades med ett dopp i havet och en pilsner. Livet är gott. /L

Vesuvius'es rand

Vi har varit på utflykt till Pompei. Gruppresa med buss från Amalfi. Bra guide och skicklig chaufför. Vi kom tidigt och funderade lite över placeringen i bussen med tanke på utsikt och så.
"Were is the best place to sit?" konverserade Lisa ett engelskt par.
"We have done tours on roads like this before and the best place is a seat where you don't see anything!" Tyckte dom, alltså.
Vi satte oss längst fram. Verkligen spännande. Inte minst om man kört lite buss själv. Att göra de små marginalerna och de komplicerade trafiksituationerna rättvisa på bild är knappast möjligt.


I Pompei gick vi under ledning av vår guide med lila paraply runt några timmar och några kilometer. Fantastiskt! Åk dit!

Om man kan ha en favoritgenitivformulering så har jag det. Birger Sjöbergs italienska drömkvinna sjunger, och näktergalar drillar, när solen sjunker ner bak Vesuvius'es rand. Vi fick inte se solen gå ner men kratern var mäktig. Och här står jag framför Vesuvius'es rand. På italienarnas mest berömda berg. "Domses" berg, som en god vän från Holmedal i västra Värmland kanske skulle ha sagt. /J

Upptrappning i Amalfi

Idag vandrade vi från Amalfi uppför en fin dalgång. Terrängen är full av trappor som gör det lite lättare att ta höjd i den kraftiga lutningen på kortare sträcka. Så småningom blev det mer fjällstig över det hela och vi passerade ruiner av övergiva pappersbruk och en gammal kraftstation i sällskap med ödlor i mängd. Dom verkade trivas i värmen och det gjorde även vi. Vägen ner mot Amalfi gick åter i hundratals trappsteg. Mellan hus som klätttrar på sluttningen serpentinade vi oss ner. Vi hälsade artigt på den äldre damen som var på väg upp, och antagligen hem, från affären. Ett par kassar, några hundra trappsteg. Hur ofta?
När de första parkerade vesporna och småFiatarna dyker upp kliver vi in i en modernare tid. Inga trappsteg. Bara lutning! /J

E de Lapp-porten? Nä de e Capri!

Capri angjordes i stiltje och strålande sol. Besöket blev kortvarigt. Hamnguidens beskrivning av prisläget - "prices in the marina are dramatic" stämde alltför väl och vi valde att gå vidare.
På väg till Amalfi, som blev vår natthamn, tog vi årets första dopp. Ute till havs.


I Amalfi spelar man kajakpolo, kajakhandboll, fler förslag? Med i OS 2016? Eller är det redan med?



Ravello heter en by som ligger högt uppe bland kullarna. Dit åkte vi buss. Där finns flera hotell vi gärna kunde bott på./L

En svajig vecka

Vi befinner oss nu sedan torsdag em i hamn i Casamicciola på Ischia. En vacker ö i närheten av Neapel. I söndags, 22 april, gick vi från Circeo.


Först till Ponza och och sedan till Ventotene. Fina öar där vi kunde ankra på svaj under goda förhållanden. Dykning verkar vara stort här.


I Casamicciola tillbringade Ibsen en sommar med att skriva Peer Gynt. Upplägget känns på något sätt bekant. Berömd skandinavisk kulturpersonlighet finner ro i Medelhavsmiljö för att skapa något som får stor betydelse för nationalkänslan i hemlandet.
Jag kände inte till detta om Ibsen men tycker det känns trösterikt (och lite komiskt) att det var med Ischias kullar för ögonen och inte sittandes på Besseggen som han gav Norge en god berättelse.


Nu får man vara beredd på allt. Var Grieg också här? Flygeln verkar vara kvar. Dags att stämma (och damma) inför sommarsäsongen.


I ankarviken på Ponza. Grannbåten, som inte är ett rymdskepp, har gått jorden runt på enbart energi från egna solpaneler. Vi råkade hamna bredvid kaptenen när vi tog en espresso på en bar. Intressant att höra lite om båten.


Delfiner runt båten blir man lika glad över varje gång de dyker upp. Svårt att fånga på bild. Nästa gång blir det filmning!


Gummibåtens motor har fått förgasaren genomgången. Fungerar.


Tiden till sjöss under veckan har varit bra för övning på julklappsukulelen. Hur kul som helst! /J

Kappsegling? Ja - och lördag

En fin dag med frisk vind och solsken. I hamnen rustas en massa båtar för kappsegling. Vi beslutar oss för att njuta av dagen här i Circeo. I morgon planerar vi att gå iväg för att under de kommande dagarna besöka öarna Ponza och Ventotene. Idag blev det en vandringstur upp till en närbelägen topp. Brant stenig stig upp och sedan väg ner till byn igen. Värme, vyer och vind i angenäm kombination. Lite småpyssel på båten hanns också med. Tätningsjobb. Det intensiva regnet för någon vecka sedan avslöjade ett par kryphål för vattendroppar som nu förhoppningsvis är fixade. Vid sextiden har kappseglarna ännu inte återvänt. Det kanske är en tvådagars? /J

Dags för hemfärd

Snart har det gått en vecka sedan vi fick gäster. Vi hade hoppats komma till Sardinien, men i det här livet är det vädret som styr. Bland annat.

Karin och Ulfs flyg går imorgon, lördag, från Fiumicino, en av Roms flygplatser, men för säkerhets skull började de resan idag, fredag. Vi är ca 7 mil söder om Rom.

Vi tog reda på att det skulle gå en buss kl 11.30. Vi var där i god tid tillsammans med ett par andra förhoppningsfulla. Det är alltid skönt när det är fler personer än ens eget sällskap som väntar. Lite mer sannolikt att det skulle komma någon buss då. Tiden gick. Det kom flera bussar på andra hållet, en och annan på rätt håll, men till fel ställe. Vi försöker fråga och får veta att det är ”sciopero”, alltså strejk. Jaha, är det bara bussar som går till Rom som strejkar eller?

Kl 13.30 kom vi iväg med en buss som tog oss till Rom. För Janne och mig var det osäkert om det fanns mer än en möjlighet att komma tillbaks till San Felice Circeo samma dag, så vi klev på bussen och åkte tillbaks igen. Lite snöpligt, men Karin och Ulf hittade sig en övernattning i Rom och vi fick oss en rejäl busstur. /L

Allt händer

Det sägs att allt kan gå sönder och också gör det när man är ute som vi. Peppar, peppar så har vi varit förskonade hittills från allt för besvärliga komplikationer. Men nu är det kört. Det är stopp i toan.

Karin och Ulf skickas iväg med tillsägelse att bli borta länge. Janne och jag börjar klura ut hur lösningen ska gå till. Utan att bli alltför detaljerad i ärendet så kan jag säga att vi provade många sätt. Till slut fick vi hand tömma tanken på 70 l svartvatten (en skön omskrivning och ja - vi dumpade det i sjön). Därefter rengöra alla delar mha saltsyra som löser upp beläggningar och sedan skruva ihop det igen. Efter det skurade vi de aktuella utrymmena och oss själva en lång stund och nu lyser tanknivåmätaren på noll igen. Slutet gott allting gott. Karin och Ulf fick komma hem till båten igen och vi hade en trevlig kväll med middag och sedan slog tjejerna killarna i frågesportspelet MIG. /L

Nettuno - Circeo

Vi kom igång tidigt för att gå söderut mot San Felice Circeo eller eventuellt längre till Gaeta. Det blev en tuff seglingsdag. Medvind visserligen. Vi startade med 7 -10 m/s men ökade succesivt till 10 - 13 m/s. Kronan på verket blev en tilltagande kraftig dyning som påverkade besättningen i olika grad. Det handlade uteslutande om negativ påverkan.
Vi tvåtiden beslutade vi oss för att Circeo var ett bra alternativ och efter klartecken per telefon fick vi en plats. (Undrar om Odysseus ringde till Circe först?)
Precis som anges i Heikells seglingsbeskrivning så är hamninloppet igensandat och en ränna markerad med bojar. Trots det hade vi onödigt låga siffror på djupmätaren men vi gasade på och kom in utan missöden. /J

Regnig dag i Nettuno

Vi stannade i Nettuno. Inköpsrunda i grönsaksbutik, brödbutik, fiskbutik och ostbutik. På turistbyrån fick vi en trevlig stund. Kvinnan som jobbade där var mycket vänlig. Hon hade dessutom bott något halvår i Göteborg för länge sedan. Hon talade väl om sin stad, Nettuno, men kunde inte förhindra regnet och åskan som drabbade oss. Vi gjorde i alla fall en liten stadsvandring och jobbade lite med båtunderhåll. Fiskmiddagen blev mycket lyckad. /J

Mot nya vatten

Upp 0600. Broöppning 7.00. Två broar ska passeras innan vi är ute i Medelhavet. Vi stannade i yttre hamnen och ordnade det sista. Arrividerci Fiumicino, Fulvio och Super Mario bar.

Jättefin segling. 6-9 m/s. Max 10,4 m/s. Halvvind.

Kl.17.20 angör vi Nettuno efter ca 5 timmars segling. /J

Fontänen i vårsol

Snabbvisit i Rom. Sixtinska kapellet stängt, men vi har ju en bild på bloggen.

Peterskyrkan öppen. God pizza på Piazza Campo Fiori.

Super Mario fixar transporten

På väg till bussen till flygplatsen, där vi skulle möta våra Arvikavänner Karin och Ulf, gick vi förbi vårt stamställe, Super Mario bar. När Mario hörde om våra planer började han genast organisera. Mario erbjöd sig att skjutsa oss till flygplatsen med hjälp av Antonio (som är polis, f.ö.). Sedan skulle hans kompis, taxichauffören Silviano, hämta oss för körning tillbaka till Fiumicino. Nåväl, när vi ringde Silviano var han i Rom, och kunde inte alls hämta oss. Plötsligt dyker Mario upp bredvid mig vid ankomstdörren. Antonio höll med bilen utanför och när vi väl funnit våra vänner åkte vi alla 6 tillbaks till cafeét. Där blev det drink och Benvenuti in Italia! /L

Allt sig likt

SallyRuth såg ut precis som när vi lämnade henne. Fulvio var sig lik liksom hans bror som är en exakt kopia, fast ett år äldre och den som bestämmer säger Fulvio.
Vi pysslar med att få SallyRuth seglingsklar och snart kommer det bilder också.
Nu gör vi snart kväll, en drink på Super Mario bar, fisk i ugnen och sedan en dusch på badstegen efter mörkrets inbrott./L

Tillbaks till Paradiset?

Vi sitter på planet på väg till Fiumicino och SallyRuth.
Norwegian har fritt WiFi på sina flygningar.
Vi är spända och fulla av förväntan.

Ut ur paradiset

Torsdag kväll 10 november befinner vi oss åter hemma i Vads Kvarn. En bister kontrast till Italien. Vår båtplats utanför Rom har kanske inte paradisiska kvalitéer men den är i alla fall 15 grader varmare än här hemma i Sverige.

Efter några dagar med regnskurar när vi jobbade med invändigt båtunderhåll avslutade vi i onsdags med en dag i Rom. I strålande väder kunde vi flanera runt bland fontänerna och piazzorna för att så småningom besöka Sixtinska kapellet. Ingen kö! Vi kunde sitta länge på en bänk i kapellet och filosofera, omgivna av Michelangelos målningar.

Nu lämnar vi SallyRuth att ta igen sig en tid. Vår italienske varvsvärd är mycket trevlig och han kommer säkert att hålla ett vakande öga på henne från sitt kontorsfönster.
Efter stängningsdags ställer vi vårt hopp till högre makter.

Vi önskar våra läsare en bra vinter. Själva ska vi samla våra krafter (bl.a.) för att kunna återvända till SallyRuth någon gång i vår. /J

Välkommen åter hälsar Lisa och Janne!