Sheep Dog Trial and Sheep Shearing Competition

Min vana trogen så läste jag alla lapparna på den lokala anslagstavlan här i Port Ellen. Och där var en om fårvallning- och fårklippningstävling. Det har man ju bara sett på tv tidigare och nu var det live. Sagt och gjort. Vi tog cyklarna och körde de ca 18 km till Bridgeend där det hela skulle gå av stapeln. Vi kom precis i tid för prisutdelningen efter vallandet. Många fick en jättestor pokal och en del fick även en flaska whisky.




Klippningen hade blivit flyttad pga blåst. Alla satte sig i sina bilar och drog iväg. Efter att ha cyklat runt en halv mil och lite fel hittade vi faktiskt till den också. Där klipptes både med gammaldags sax och med maskin. Sedan cyklade vi ut till stora vägen och kunde ta cyklarna på bussen hem. Evenemanget avslutades med en öl på vår numera stampub Ardview Inn.

Pilgrimsfärd i Whiskyland

Att produktionen av single malt whisky intresserar många skandinaver är tydligt här på Islay. De nordiska språken hörs ofta på ön. I torsdags kväll mötte vi på puben fyra charmerande finska killar på ”Whiskypilgrimage” (för kännedom: pilgrimage is a long journey or search of great moral significance). Dom arbetade sig systematiskt igenom Islays destillerier. Entusiastiskt och medryckande berättande dom för oss om sina smakupplevelser och favoriter. Anteckningar fördes vid varje besök och beslut om inköp skulle tas när pilgimsfärden avslutades. Troligen på flygplatsen i Glasgow, där sortimentet förhoppningsvis var stort nog. Vi lärde oss att whisky inte bara handlar om %-en utan lika mycket ppm-en. Man fattar ju att det blir en himla skillnad om fenolhalten är 6 ppm eller 27 ppm! Pubens whiskylista studerades ingående och vi provade två Ardbegvarianter på pilgrimsrekommendation. Lisa fastnade för Corrywreckan. ( Ni vet, sundet med tidvattenströmmar som käkar båtar. Vad drycken gör med oss vet man inte riktigt). Tack Miika, Hannu, Teero och Robbe för en trevlig stund!

Vi saknar er

Kära vänner och anhöriga. Vi saknar er och vill hemskt gärna höra av er. Så snälla skriv en kommentar. Man behöver alltså inte ha en webadress utan man skriver bara sitt namn och så är det bara att kommentera på. Verifieringen med de konstiga bokstäverna är för att vi inte ska få skräp i maskineriet.
Kram

Ut ur kanalen

Vid lunchtid, söndagen den 11 juli, lämnar vi Caledonian kanal, som i sin västra ände avslutas med en mäktig slusstrappa i 8 våningar. Intressant att se hur sjöfågel, som änder, anpassat sig till kanalmiljön. De flyger inte längre från den högre nivån och ner till havet utan dom tar slussen!
Under en lång slussning hinner man prata en hel del med besättningarna på intilliggande båtar. Trevligt. Framför oss ligger Petrea och Gerhard från Danmark. Dom ska runt England på sydsidan och sedan hem.
Vi får en fin eftermiddagstur till Oban som är en populär utgångspunkt för många seglare som besöker Skottlands västkust. Gästhamnen ligger på en ö en bit ut från stan. En taxibåt trafikerar viken regelbundet. I hamnen ligger även Biscaya som Lisa seglade med som sjöscout för några år sedan (40). Nostalgiläge och trevligt umgänge med fotbolls-VM-final i bakgrunden.
Måndag 12 juli tar vi en tur till Oban. Promenerar omkring, går på guidning på det fina Whisky-destilleriet och handlar lite. Åter i båten visade det sig att fisken som skulle ätas till middag tyvärr blev kvarglömd i affären (betalad). Vi tröstade oss med att äta Seafoodplatter på sommarrestaurangen i tältet vid gästhamnen. En värdig ersättning för koljan som försvann.
Kvällen avslutades med några timmars seglingsprat och planering med våra danska vänner från slussen.








Tisdag 13 juli gick vi tillsammans med Petrea och Gerhard till Crinan där ännu en kanal finns. Beroende på hur vädret utvecklar sig har vi här möjlighet att välja att gå Crinan Canal för att få en mer skyddad passage på väg söderöver.
Färden till Crinan bjöd inte på någon nämnvärd vind. Men vi fick en respektingivande demonstration av tidvattenströmmarnas krafter. Bitvis var vår verkliga hastighet endast en halv knop trots att motorn gick för fullt. Hade vi haft motvind hade vi säkert tvingats vända.
I Crinan ligger vi på svaj vid en boj. Viken är full av båtar. Vi tog oss iland med gummibåten för att se oss omkring en stund. Imorgon ska vi upp tidigt för att kolla om det verkar seglingsbart och för att i så fall komma iväg rätt i förhållande till tidvattnet. Motivationen är på topp efter dagens erfarenhet.

Fort Augustus

From the left
Fokka ( did I get that right?), Linda, Miranda and Bertie.




Our Dutch friends. We first met them in the Seaport Marina in Inverness. We then accompanied each other for the rest of the day, more or less.
We arrived in Fort Augustus which is in the southwesterly end of the lake. After a short walk we ended up at the same pub as the Dutch crew. Here we had a great evening.

The evening was fulfilled with a night-cap on the Dutch boat. I really tried to pronounciate what we were having, but I totally failed, and it was not due to the earlier consumption! So we took a picture of the bottle instead. What it tasted like - well I don´t really know how to describe it. I think it has to be experienced.
Janne has the spelling - Bravo Echo Romeo Echo November Bravo Uniform Romeo Golf!


Oh, how we hope for Holland to win the World Cup on Sunday. Go Orange!

Nessie is a fish!

As a courtesy to our international followers of the blogg it will be in English this time.

I hereby considere it to be proven that the Loch Ness Monster actually is a fish. After have driven the total length of Loch Ness with our depth sonar on in fish and monster finding mode, all we could see were occasional fishes on various depths. Like on the picture here - one on 33 meters, and here the total depth was 140 m.
The only thing you can say is that if the fish is represented in actual size, and the total screen is 140 m - its quite a big one!



Loch Ness wasn´t very friendly to us this day. We had rain and 10-14 m/s against us, most of the time. But with Raymonds help Janne could sit under the spray-hood and Lisa could take a nap and also cook some dinner.
We did snap a shot one the few times there was a bit of blue sky.

We took a closer look at the ruins of the Urquhart Castle. To many/some Swedes it is known because it is in a book by Björn Larsson, The Keltic Ring. It is here that the good guy mets the bad guy. Someone said it was on page 109. I wouldn´t know.

Västerut i Moray Firth

"Minst 4 sjömil utanför Rattray Head! Annars..." Hamnkaptenen i Peterhead var mycket bestämd på den punkten. Vi höll ut lydigt från kusten och spanade i kikaren efter brottsjöar och märkliga vågfenomen innan vi girade västerut in i Firth of Moray, denna stora flik i Skottlands ostkust där Inverness väntar längst in i botten. Lämplig hamn på vägen in mot Inverness är Whitehills. När vi närmade oss stod hamnkaptenen Bertie ute på vågbrytaren och spanade efter oss. Han guidar oss genom en smal och vinklad ränna som leder in i trygga hamnbassänger.

Vid lågvatten får man en känsla av att båten ligger djupt nere på en borggård omgiven av höga skuggande murar. Bryggor och landgångar följer elegant med i tidvattnets rörelser. Bertie har varit fiskare sedan 60-talet och är ny för i år på det här jobbet. Mycket trevlig och omtänksam. En kul kontakt på puben var Fran som seglar England runt i en 16-fots jolle. Hon har tagit tjänstledigt från sitt jobb i London. Seglar med kompisar som mönstrar på några dagar i taget i ett system som verkar kräva en hel del planering. Sover gör man i tält på land. När vi träffade henne hade hon på dagen försökt gå från Whitehills till Peterhead men tvingats vända pga av hårt väder. Inget större problem, tyckte Fran.

Vår fortsatta färd till Inverrness, lördag 3 juli, blev en riktig motvindsdag. Den utlovade sydostvinden visade sig vilja blåsa från sydväst. I takt med att Firth of Moray smalnade av ökade vinden i nosen. 12 - 15 m/s hela dagen med toppar på drygt 17. Kryss med motorstöd blev den förhärskande metoden.
Segt - men "Vi tar klôcka te hjälp" för att citera en god vän.



Timmarna går och till slut så pressar vi oss under den höga bron i Inverness där motströmmen för tillfället var 3 knop. (Kan vara 5 knop så man får var nöjd). Vi finner en plats i den nya Inverness Marina och pustar ut.
Caledonian Canal är nu helt nära.
Nessie väntar uppe i sin Loch.

Kanske var det hon som nös så det blev motvind på Firth of Moray!?

Raymond - vem,var,varför

Jag har redan berättat om Raymond. Han fullständiga namn är Raymarine SmartPilot SPX 10 Linear drive. Men vi kallar honom Raymond kort o gott.
På bilden ser ni hans lilla tillhåll. Det är längst bak i båten. Raymond är den svarta grunkan till höger i bilden. Den vertikala pinnen kallas hjärtstock och på den sitter rodret under båten. Med hjälp av en tvärarm kan Raymond styra.
Varför namnet - Det passar bra ihop med efternamnet. Det är lite 50-tal över det, rätt tufft. Säger man Rajjmånd på skånska så är det mer flottigt hår, läderväst, träskor och kanske lite dansband men å andra sidan fanns det en skådis som spelade en advokat, Perry Mason, och han hette Raymond Burr och vara bara så bra.

Peterhead, Scotland

Tisdag 29 juni kl 16.30
-Peterhead harbour, Peterhead harbour, Peterhead harbour this is sailing Yacht SallyRuth...
-SallyRuth,Welcome to Peterhead, the Harbour Master will meet you and advise a berth.

Efter 58 timmar över havet var vi framme. Allt har gått otroligt bra. Vi är glada och stolta. Vi klara't. Det är nu jag måste introducera vår tredje medlem ombord. Han heter Raymond och är vår autopilot. Han tar alla vakter utan knot och styr exakt som vi vill. Det innebär att den som har vakten har en hel del frihet.För att t.ex kolla navigationen nere i ruffen, ta en kopp te eller så.

På vägen över från Thyborön passerar man dessa märkliga insekter. De syns på osannolika avstånd. Och det tar evigheter innan de är passerade. För de är så stora
Olje och gasriggar.