Vårt allra minsta segel har nu äntligen kommit till användning. Inte större än näsduken hos en normalförmögen skeppsredare gjorde den lilla tygbiten stor nytta under den gångna natten. Att det lilla seglets förtjänster inte uppmärksammats tidigare beror nog mest på att vi inte har hittat det förrän nu.
Vi gick på onsdag em till norra sidan av Iles de Frioul för att få lä för natten i någon av de vikar som ligger bra till i rådande vind från syd-sydost. Efter att att först ha haft svårt att hitta en bra plats mellan alla andra båtar som också valt dessa vikar för dagens familjeutflykt fann vi oss mot kvällningen helt ensamma kvar i ett skymningsguppigt hav. Trots läget i lä av ön var det ju definitivt inte vindstilla och SallyRuth är en båt som gärna vill ligga och slingra sig lite trots ankarkättingens fasta grepp i nosen. (Eller kanske just därför? Frihetslängtan?) Här kommer det lilla ankarseglet in och styr upp situationen. Ett enkelt montage i aktern och båten ligger genast prydligare. Fritt fram för reflektioner om den överraskande stora betydelse det obetydliga ibland kan ha.
Nu är vi i Marseille för att ordna med lite förberedelser för besök ifrån Värmland till helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Inte inloggad? Välj "namn/webbadress" i listan nedan och fyll i ditt namn och (om du har en) hemsida så är det bara att kommentera!