Golfo di La Spezia är en stor bukt söder om Genua och söder om Cinque Terre, som är ett välkänt turistmål. Om detta ska vi berätta senare. Vi angör på eftermiddagen, onsdag den 28 september, och ska välja hamn. Vi behöver vatten och vill därför inte ankra så vi seglar förbi Le Grazie. Längst in i bukten ligger själva staden. Vi har en gammal ”Pilot” = hamnförteckning och det finns ingen gästhamn markerad där. Därför väljer vi en marina på norra sidan, Porto Lotti, som den ännu heter. Intet ont anande anropar vi, får komma in och förtöja. Det är ett rätt lyxigt ställe, i den bemärkelsen att det finns restaurang, beauty shop och spa förutom hamnkontor. Här någonstans borde vi anat oråd. Varningsklockorna borde klingat skyhögt. Vi har ju hört talas om det, men inte riktigt trott det. Så farligt kan det väl ändå inte vara. Folk ska ju alltid överdriva. Jag travar iväg med våra dokument i högsta hugg. Man förväntas visa upp bl.a. papper på båten, försäkringsbesked, namn och födelsedatum. In på kontoret. Lagom intresserad kvinna bakom disken. Lite ovanligt. De brukar vara lagom ointresserade. Nu dånar klockorna.
- Jaha vad kostar det här då?
- Uonahandradandaeytaandnajateena.
Vad sa mänskan? Jag vägrade fråga om, för jag trodde att jag förstod. Jag viftade bara förstrött med mitt betalkort. Jodå, jag hade hört rätt. 108,19 euro. För en natt. Det var då Porto Lotti, blev Porto Nit Lotti. Ett sånt rövarpris. Folk talar alltså sanning. Det finns så här dyra ställen. Det värsta är att när vi väl insett och betalt så kunde vi inte njuta alls. Vi ville bara därifrån. Omgivningarna kunde få en att gråta. På muren runt området låg det rullar med taggtråd, inte för att skydda oss utan antagligen hindra oss från att hoppa in på militärförläggingen på andra sidan. Vägen in till staden gick genom slitna hamnkvarter med ingen gatubelysning. Sånt är alltid mycket värre för mig än för Janne. Jag har nämligen så livlig fantasi. Nåja vi duschade länge och väl, använde mycket elektricitet, slösade med vattnet och slängde mycket sopor. Men ändå…
Idag letade vi rätt på den nyinrättade gästkajen mitt inne i stan och fick en plats där. Till det facila priset av 33 euro. Men utan beautyshop och spa förståss. /L
- Jaha vad kostar det här då?
- Uonahandradandaeytaandnajateena.
Vad sa mänskan? Jag vägrade fråga om, för jag trodde att jag förstod. Jag viftade bara förstrött med mitt betalkort. Jodå, jag hade hört rätt. 108,19 euro. För en natt. Det var då Porto Lotti, blev Porto Nit Lotti. Ett sånt rövarpris. Folk talar alltså sanning. Det finns så här dyra ställen. Det värsta är att när vi väl insett och betalt så kunde vi inte njuta alls. Vi ville bara därifrån. Omgivningarna kunde få en att gråta. På muren runt området låg det rullar med taggtråd, inte för att skydda oss utan antagligen hindra oss från att hoppa in på militärförläggingen på andra sidan. Vägen in till staden gick genom slitna hamnkvarter med ingen gatubelysning. Sånt är alltid mycket värre för mig än för Janne. Jag har nämligen så livlig fantasi. Nåja vi duschade länge och väl, använde mycket elektricitet, slösade med vattnet och slängde mycket sopor. Men ändå…
Idag letade vi rätt på den nyinrättade gästkajen mitt inne i stan och fick en plats där. Till det facila priset av 33 euro. Men utan beautyshop och spa förståss. /L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Inte inloggad? Välj "namn/webbadress" i listan nedan och fyll i ditt namn och (om du har en) hemsida så är det bara att kommentera!