Frankrike versus Italien

Det kan inte hjälpas. Jag är mer förtjusad (är det ett ord?) av Frankrike och fransmännen än av Italien och italienarna. Jag ska försöka problematisera detta. I Frankrike har vi haft en otrolig fördel av att Janne pratar så bra franska. Det har verkligen gått att få kontakt med människor. Även om de ofta, för att inte säga alltid, missbedömt han kunskap pga. hans goda uttal och smattrat iväg i racerfart. Men ändå. I Frankrike när folk är arroganta så ser de en åtminstone i ögonen. I Italien är det som om man inte existerade. Det kan vara något så enkelt som att man hälsar "buonasera" på snabbköpet, då möts man av tystnad och icke-blickar. I Frankrike hälsade de människor vi hälsade på, alltid, tillbaka.
I vare sig Frankrike eller i Italien är man särskilt bra på engelska. I Frankrike har det varit en dörröppnare att säga "Je ne parle pas francais. Parlez vous Suédois ou Anglais?" Det har gett en del lättköpta poänger. Så icke i Italien. Jag upplever att det är fler som kan lite grand engelska, men ingen är särskilt road av min italienska (sic!). Så det hela kanske handlar om mig och den uppmärksamhet jag får. Inte vet jag, men nästa hamn är fransk. Vi ska till Korsika och det ser jag fram emot.
Nu ska ingen tro att jag inte gillar Italien. Så är det inte alls. Italien är ett fantastiskt land . Men hjärtat klappar lite mer för Frankrike. Dessutom är brödet och ostarna mycket godare./L
Ps. Palermo slog Milan med 2-1. Zlatan fick för lite speltid.Ds.