Vi lämnade Sivota och Stavros bakom oss och tog sikte på en grotta som det snackas om en del här i trakten (vi är nu tillräckligt "med i gänget" för att slänga oss med uttryck som här i trakten). Innan vi kunde starta expeditionen in till själva grottan var vi tvungna att reda ut huruvida vi skulle sätta utombordaren på jollen, eller paddla in. Jakob vann, så det blev motor. Och efter några varv runt SallyRuth så tuffade vi in mot grottan, kryssande mellan turister som skeppats dit på dagstur från någon närliggande hamn. Grottan visade sig vara en grotta, och inte så mycket mer. Antiklimax är kanske ett för starkt ord, men vi är i alla fall glada att vi inte betalade för titten.
Lisa var lite hurtigare än oss andra och passade på att få sig en 500 m motionssim, grottan tur och retur så att säga. Det gick bra. Och pappa agerade följebåt i jollen för säkerhets skull.
Vi fick väldigt fin segling under eftermiddagen och stävade mot öarna Kalamos och Kastos. Båda var kass(tos) ur ankringssynpunkt, så vi styrde mot Port Leone istället. Där finns en övergiven by som vi tänkte spana in.
Nu blev det aldrig så. Istället gick ankarspelet sönder. Jakob fick sig ett crossfit-pass när 20 kg ankare och 60 kg kätting skulle upp i båten igen. Vi bytte ankringsplats, gick iland bland sjöborrar och vassa stenar för att fästa förtöjningstampar, men i slutändan var det inte förrän på tredje försöket vi kände att vi hittat rätt.
Kvällen avslutades med en välförtjänt middag på korv och kyckling (och annat, men köttet är viktigast), chokladpudding till efterrätt och konstfotografering av stjärnor och ankarlanternor.
"Rymdsjöhästar i avgrunden", av Julia Rundbom
/Julia och Jakob
Häftig bild! Å det ska väl vara du, Julia, som lyckas fånga sådana här fenomen på bild, påskkäringar och annat.. ;)
SvaraRadera