Vi chillar och åker moppe, tisdag 11 september.

Tisdagen var dagen då vi tänkte vidareutveckla det här med att man faktiskt kan vara i Grekland när man seglar i Grekland. Dagen började med en springtur till närmsta by, ca 6 km totalt på längden och uppskattningsvis 13 km på höjden. Julia tog på sig att "vakta" båten, något som skulle visa sig behövas eftersom det smög runt en fluktare i buskarna längs viken. Det var ett väldigt prasslande och sen smög ett ansikte med en stor kikare fram emellan buskarna. Personen i fråga verkade även pyssla med ett fiskenät som han lagade och lade ut, men varannan minut eller så återgick han till fluktandet. Läbbigt.

Efter en lugn och skön förmiddag drog vi strax efter lunch vidare mot Nidri. Det blev en ganska kort seglats, med ett badstopp vid ön Skorpios. Det är ön som ägdes av Aristoteles Onassis, som Jackie Kennedy gifte sig med. Det är en fin ö i alla fall, men man får inte gå i land för då tjuter det någonstans och så kommer det vakter och "hjälper" en därifrån, om man ska lita på seglingsbibeln Ionian.

Väl framme i Nidri traskade vi in till turiststråket och hyrde oss varsin moppe (slå nu på Moppe av Heman Hunters för optimal moppeupplevelse, red. anm.). Nu skulle vi ut på vägarna och se saker. Till exempel ett vattenfall.


Vi körde längs långa, vindlande serpentinvägar uppför bergssidan, och till slut nådde vi en liten by på toppen. Där fanns det hemgjord honung och en präst i en pickup. Där fanns också en väldigt fin utsikt ner mot staden och viken.


Hell's Angels, Greek stylee.


På stället där vi hyrde mopparna jobbade det en svensk kvinna. Vi utnyttjade självklart denna kontakt och frågade var man kunde få tag på Nidris bästa giros (grekisk kebab alltså). Utan något att jämföra med är vi beredda att hålla med henne. Den var väldigt god, topp 3 någonsin på Julias lista i alla fall. Och hon har ändå ätit en hel del giros.

Mätta och belåtna traskade vi tillbaka till båten. Janne hade gått i förväg och hade hunnit med att både bråka, bli sams och dricka öl med vår nye granne som blivit sur för att vår ankarlina låg lite snett. Det löste sig i alla fall på bästa sätt och kvällen avslutades, som så många gånger förr, med välförtjänta förfriskningar och snacks i sittbrunnen.

/Julia och Jakob