Vind eller icke vind - det är frågan

Under tisdagen passade det kända ordstävet bra ”Är det ingen vind, så är det ingen vind”. Vi låg stilla i en vik vid ön Meganisis norra sida där vi ankrade under måndagen.

Morgonen började med bad och simning i det ljumna havet. En del satsade på simborgarmärket och andra på järnmärket. I solskenet tog vi en långpromenad på snirkliga vägar och med rejäla backar genom två byar, 2,8 km eller 3,8 km, beroende på vilken stegmätare vi läste av.  Svettigt och varmt var det!  På eftermiddagen badade, läste och ägnade oss åt kontemplation. – Det är inte synd om oss.

I viken fanns en liten oansenlig brygga och tre korta stänger som flaggade för en restaurang vid namn The Pirates Cove innanför träden.  Restaurangen, som inte alls var någon liten enkel och oansenlig restaurang i den grekiska skogen, utan modell större, hade cirka 40 bord och en lång bar.  Köket ombord på SallyRuth stängde tidigt och en delikat typisk grekisk middag intogs i the Cove. Tzatziki gjord med morötter och dill, inspirerade till nya familjerecept.

Dagen avslutades med specialimporterad/exporterad whiskey och vit choklad. Vi vaggades till sömns.

Dagboksbladet för onsdagen öppnades även det under klar himmel. Solen nådde över bergskammen vid halv 9-tiden. Vi gjorde oss raskt färdiga för att lämna Meganisis redan vid 11-tiden och segla till mytomspunna ön Skorpios, familjen Onassis fäste.  Med god vind, 6-7 m/s kryssade vi norrut för att sedan länsa ner mot dagens lunch och baduppehåll. Det var en upplevelse att få segla SallyRuth, dvs. hålla rodret och med det vår kurs.

Det är förbjudet att stiga i land på ön och det lär finnas ett alarmsystem som aktiveras om man beträder stranden. Naturligtvis simmade vi iland och satte våra fötter på mark som kanske Jackie beträtt. Janne lät sanden smeka och rinna mellan fingrarna, men tog inte med sand i fickan. Det enda larm vi märkte av var två tuppar som gol ikapp.

För mig som inte har någon större erfarenhet av att segla och ratta ett 38 fots fartyg, tog det en stund att lära känna hennes manér och jag behöver träna mycket mer. Lisa och Janne är mycket goda instruktörer. Jag tror att jag kommer få hålla mig i rorkulten igen om inte ”är det ingen vind, så är det ingen vind”.

Maria & Göran