(Be)tagna av polisen

På torsdagsmorgonen vaknade vi upp i viken vid den lilla byn Sivota på ön Lefkas sydöstra kustremsa. Vi hade lagt oss vid Stavros brygga kvällen innan. Solen klättrade som vanligt över bergskammen upp på en molnfri himmel. Blott krusningar på vattenytan talade för en dag utan vind. Vi tog en långpromenad på serpentinvägarna ut på en landtunga mot öster och vid uddens spets letade vi oss ner till en smal strandremsa med gattet utanför mot det grekiska fastlandet som öppnade sig framför oss. Det var en njutning att flyta kring i vattnet efter den långa promenaden. Promenaden blev som vanligt uppmätt och med liten differens beroende vems GPS som fick gälla.

 I Sivotas hamnbassäng badade vi inte av naturliga skäl, men kunde duscha så mycket vi behövde dels i Stavros pittoreskt inredda duschavdelning och dels på SallyRuths badramp i aktern. Efter ett par timmars litteraturstudier och lite Ouzo, åt vi middag ännu en gång på Stavros restaurang, med parkettläge över den lilla hamnen. Stavros är ingen restaurangkedja, vilket man skulle kunna tro, utan vanligtvis namngivet efter den hårt arbetande ägaren. Var morgon kunde vi se Stavros själv ro ut och lägga nät - allt för färsk fisk på menyn.

Fredagsmorgonen bjöd på lika underbart väder, vi skulle helt klart få vårt D-vitaminbehov tillfredställt. Under förmiddagen lämnade vi Stavros med personal och la kursen söderut. Först för motor, men sedan gällde ”är det vind, så är det vind”. Vi satte segel och lät fören peka mot Fiscardo, en lite större by i en vik på Kefalonias norra sida. Det var underbart att få segla igen. I väster hade vi öppet och vind från Italien och i öster det grekiska fastlandet. För att kunna skymta Italien informerade Janne pedagogiskt att det skulle krävas ett väldigt högt periskop.

Frampå tidig eftermiddag nådde vi Fiscardo, en större by än vi tidigare hade varit i. Viken är ett eftertraktat ankringsställe. Utefter kajen trängs åtskilliga caféer och restauranger. Efter ett par timmar trängdes även segelbåtar och kajen var fylld av seglarfolk som livligt diskuterade om det skulle få plats en segelbåt till eller inte. De seglande som kom för sent eller hade för bred akter fick vända.

 Utanför en restaurang satt kockarna vid kajkanten och metade, det var ett litet fiskstim som rörde sig mellan båtarna. Vi hade dock bestämt oss för att gå till restaurang Ellis, som vi hade fått tips om.

Grekland visade sig vara noga med vilka som kom angjorde deras kust, men bara om det fanns ett hamnkontor.  I Fiscardo fanns två unga hamnpoliser och Lisa och Janne fick presentera alla sina väl förberedda dokument som de bara behövt visa en gång tidigare. Den ena polisen hade varit med förr och den andra var adept som skulle praktisera.  Han fick öva på Lisa och Janne. Efter ett stort antal blanketter, fylleriövningar och sju stämplar blev Lisa och Janne utsläppta av de två trevliga ynglingarna.

Kvällens middag blev extra grekiskt kulinarisk, musslor Saganaki, kaningryta Stifado och goda inhemska viner. Inte bara mat blev vi serverade utan också skönsång, servitören presenterade sig som Taz och sjöng ”Euforia” för oss när vi berättat att vi kom från Sverige. Bordet stod precis vid strandkanten där småfisk lekte i det månbelysta vattnet, hur romantiskt som helst. 

Fiscardo hade ett livligare nattliv än de vi tidigare hade upplevt under vår semestervecka. De två hamnpoliserna hade nog fullt upp under natten. Vi väcktes av ett flera tjutande billarm. Konstaplarna stämplade nog inte så mycket under lördagen…

Maria & Göran