Västerut i Moray Firth

"Minst 4 sjömil utanför Rattray Head! Annars..." Hamnkaptenen i Peterhead var mycket bestämd på den punkten. Vi höll ut lydigt från kusten och spanade i kikaren efter brottsjöar och märkliga vågfenomen innan vi girade västerut in i Firth of Moray, denna stora flik i Skottlands ostkust där Inverness väntar längst in i botten. Lämplig hamn på vägen in mot Inverness är Whitehills. När vi närmade oss stod hamnkaptenen Bertie ute på vågbrytaren och spanade efter oss. Han guidar oss genom en smal och vinklad ränna som leder in i trygga hamnbassänger.

Vid lågvatten får man en känsla av att båten ligger djupt nere på en borggård omgiven av höga skuggande murar. Bryggor och landgångar följer elegant med i tidvattnets rörelser. Bertie har varit fiskare sedan 60-talet och är ny för i år på det här jobbet. Mycket trevlig och omtänksam. En kul kontakt på puben var Fran som seglar England runt i en 16-fots jolle. Hon har tagit tjänstledigt från sitt jobb i London. Seglar med kompisar som mönstrar på några dagar i taget i ett system som verkar kräva en hel del planering. Sover gör man i tält på land. När vi träffade henne hade hon på dagen försökt gå från Whitehills till Peterhead men tvingats vända pga av hårt väder. Inget större problem, tyckte Fran.

Vår fortsatta färd till Inverrness, lördag 3 juli, blev en riktig motvindsdag. Den utlovade sydostvinden visade sig vilja blåsa från sydväst. I takt med att Firth of Moray smalnade av ökade vinden i nosen. 12 - 15 m/s hela dagen med toppar på drygt 17. Kryss med motorstöd blev den förhärskande metoden.
Segt - men "Vi tar klôcka te hjälp" för att citera en god vän.



Timmarna går och till slut så pressar vi oss under den höga bron i Inverness där motströmmen för tillfället var 3 knop. (Kan vara 5 knop så man får var nöjd). Vi finner en plats i den nya Inverness Marina och pustar ut.
Caledonian Canal är nu helt nära.
Nessie väntar uppe i sin Loch.

Kanske var det hon som nös så det blev motvind på Firth of Moray!?