BBB - Bled Bayreuth Burgliebenau

Onsdag 9 okt lämnade vi Bled efter att ha gjort en lång förmiddagspromenad runt sjön. Kall, hög luft - och mycket vackert! Absolut värt ett återbesök. Utfarten ur Bled gick lugnt. Hästdroskorna klarar inte ens 30.

Efter en lång körning med i stort sett oavbrutet regn kom vi till Bayreuth vid 21-tiden på onsdagskvällen. Mörkt, kallt och vått på ställplatsen vid Therme Lohengrin en bit utanför Bayreuths centrum. Det gör sig inte bra på bild. Bilden ovan är inte vår egen. På morgonen, torsdag 10 okt körde vi in i stan med ambitionen att uppleva lite operaatmosfär. Det var inte så lätt. Vi gick en kort sväng men vår enda bedrift blev att avstå från en guidad tur i det nyrenoverade operahuset. Vi bestämde oss istället för att återvända för ett festspelsbesök i framtiden och körde vidare norrut.

Nu är det torsdag kväll och vi har stannat på en ställplats vid en sjö väster om Leipzig. I Burgliebenau. De regntunga skyarna har fortsatt att lätta på trycket under dagen men det gav sig skönt nog innan vi var framme.

Vi är ensamma på en stor grusplan. Tillräckligt stor för att skapa lite beslutsvånda om var man ska parkera. Det ser inte så spännande ut, kan man tycka.

Men sjön intill är jättefin. Vi har gjort en lång promenad på leden längs stranden. Selma är nöjd och glad. Och vi med! (J)

Kroatien och Slovenien, 7 och 8 oktober

På väg till Kroatien. På bilden ses Dubrovnik i bakgrunden. Tyvärr blev vi stående uppe i bergen på grund av avstängning av vägen. 2 timmars väntan. Det innebar att vi inte hann fram till tänkt ställplats. Vips var det kolmörkt och vi irrade runt på jakt efter någonstans att stå.

Tack til hovmästaren på hotell Merlot i Opuzen som erbjöd oss plats. Självklart åt vi på restaurangen. Och ja, vi drack av deras egenproducerade rödvin, gjord på bl.a. merlotdruvor.

Platsen vi fick stå på låg precis bredvid vägen. Mycket störning av trafiken. Hela husbilen skallrade när de stora fordonen drog förbi. Det blev en tidig avfärd. Mot Slovenien.

Framme i Bled. Vi var här med hela familjen 1998. 

Det vi minns tydligast var sjön med en kyrka mitt i. Vi tror oss veta att det var Titos privata kyrka, back in the days. Nu vet vi inte vems den är.

Så här glada är vi för en promenad i den vackra miljön.

Seglingsslut och hemresestart

Tisdag 1 okt 2019. Dags för upptagning på land. Allt gick, som vanligt, utan problem och vid 10-tiden var vi parkerade. På torsdagen 3 okt vid 11-tiden gav vi oss iväg efter att fixat med SallyRuth inför vintervilan.

På tosdagskvällen kom vi till Orei på Evia för att träffa våra brittiska vänner som har sin båt där. Vi sammanstrålade på en bar och köpte sedan lite take-away-mat. Vi åkte till en strand utanför Orei där husbilar gärna vildcampar. Vi åt middag och haďe trevligt. Hundarna lekte. Sue och Brian har nu 5 adopterade hundar i sitt båt/husbils-liv så Selma hade fullt upp. På fredag morgon 4 okt kom en osannolikt kraftig rainstorm med blixt och dunder. Vi hann precis in i bilen för att lämna lägret på stranden.

Hagel ingick i upplevelsen. (Rainstormpics by Sue. Thank you!)

Fredag kväll 4 okt till Volos. Där har vi holländska vänner. Selma fick genast nya kompisar att brottas med.

Antik amfora i rasbrant vid varvet. Man får inte göra något utan arkeologisk kontroll.

Lördag 5 okt till körde vi till Ohrid genom NordMakedonien.

Nattstopp vid Ohridsjön

När vi kom var det mörkt. På morgonen vaknade  vi till denna utsikt.

Selma blev den av oss som badade i Ohridsjön. 

Söndag 6 okt gick vi den trevliga promenaden från campingen in till stan.

Vi tog en kaffe och njöt av utsikten.

En och annan segelbåt såg vi till.

På eftermiddagen körde vi till Shkodersjön i Albanien.

Dokos och Poros

Våran kompis på Dokospromenad. Selma tycker det mesta är kul. Lite extra roligt med andra djur. 

Fin segling från Dokos till Poros. Vi har seglat en hel del i år. Det känns riktugt bra. Med både stor och genua.

Utsikt genom ett storskot.

Poros. Vi ligger vid den blåaste pricken.

Bra. Första gången vi sett något som liknar medveten avfallshantering i Grekland.

Julskyltning? Nej - Poros på kvällen i september!

Lågsäsong i Zoyioryia bay. En båt. Svensk. Inatt gör vi sista ankringen i en badvik för i år.

Tema konstrundor och Skindosviken på Dokos

På strandpromenaden i Ermioni kunde vi se dessa konstverk. Vid närmare betraktelse ser bronshuvudet ut som en pendang till Munchs "Skriet". Är det kanske så det känns att vara fiskarhustru?

Vardagsbilder kan oxå vara konstverk. Här är det bläckfiskar på "tork".

Onsdagens etapp, 25 sep, tog oss till den av människor obebodda ön Dhokos. Här finns många getter.

Stigarna är bättre anpassade för djur än människor. Som t ex mig, Lisa.

Selma fick gå lös första gången iland. Verkade oproblematiskt på en karg liten ö. Men - hon lyckades leta upp en get som hon ställde. Tyvärr fanns ingen bössa med och ingen skytt heller för den delen.

Selma blev alldeles matt. Hon kallades in och informerades om att hon inte fick leka med fler getter. Återtåget var nog lite snöpligt. Hon hade ju kunnat fixa det här.

Vi hade som tur var köpt lammkött som Janne ses stycka här.

Det finns  alltid saker att pyssla med.  Teakdäcket är skruvat med väldigt många skruvar. När de börjar synas är det dåligt. Däcket är slitet.

Vi tar bort skruvarna och sätter i ny träplugg, fixerad med epoxi

En måndag i september

Selma har hittat ett nytt ställe att ligga på. Trots att det är rätt knöligt bland olika fall och revlinor verkar hon trivas . Fast efter ett tag blir vi alla rastlösa. Jag, Lisa, simmar iland. Det är 106 meter enligt vår föträffliga avståndsmätare. Janne och Selma  tar jollen.

Selma och jag promenerar medans Janne springer en dryg mil. 

När han kommer tillbaks möter Selma honom jublande glad. Hans egen lilla kranskulla. Sedan simmar jag tillbaks med egen följebåt. 

Långpromenad som blev en konstrunda

Selma var mycket intresserad av getterna, de ville mest undvika henne.

.

Leonidi visar sig vara en jordbruksbygd. Det växer så det knakar. Tydligen kan man skörda ända in i december. Kanske har de 3 skördar per år.

Vi tog stranden hem

Sleeping mermaid

Det visade sig vara en veritabel konstrunda.  Janne har namngett.

 Dog temptation

 Message from space

 Building a life

Sista bilden är från hamnen. Vi är ensamma kvar. Nu känns det ihte lika besvärande med guppandet. Bilden heter Alone.