En dag i hamn

Ni kanske undrar ibland vad vi fördriver tiden med förutom att förflytta oss. En vanlig dag i hamn kan se ut så här: Jag har bakat bröd och vi har tvättat på en automatisk tvättinrättning. Efter det är det dags att ta kväll. Till middag - färsk fisk, färskt bröd, en sallad och ett glas gott vin. Puh Pust. /L

Färskt bröd

Ren tvätt

Porto Nit Lotti

Golfo di La Spezia är en stor bukt söder om Genua och söder om Cinque Terre, som är ett välkänt turistmål. Om detta ska vi berätta senare. Vi angör på eftermiddagen, onsdag den 28 september, och ska välja hamn. Vi behöver vatten och vill därför inte ankra så vi seglar förbi Le Grazie. Längst in i bukten ligger själva staden. Vi har en gammal ”Pilot” = hamnförteckning och det finns ingen gästhamn markerad där. Därför väljer vi en marina på norra sidan, Porto Lotti, som den ännu heter. Intet ont anande anropar vi, får komma in och förtöja. Det är ett rätt lyxigt ställe, i den bemärkelsen att det finns restaurang, beauty shop och spa förutom hamnkontor. Här någonstans borde vi anat oråd. Varningsklockorna borde klingat skyhögt. Vi har ju hört talas om det, men inte riktigt trott det. Så farligt kan det väl ändå inte vara. Folk ska ju alltid överdriva. Jag travar iväg med våra dokument i högsta hugg. Man förväntas visa upp bl.a. papper på båten, försäkringsbesked, namn och födelsedatum. In på kontoret. Lagom intresserad kvinna bakom disken. Lite ovanligt. De brukar vara lagom ointresserade. Nu dånar klockorna.
- Jaha vad kostar det här då?
- Uonahandradandaeytaandnajateena.
Vad sa mänskan? Jag vägrade fråga om, för jag trodde att jag förstod. Jag viftade bara förstrött med mitt betalkort. Jodå, jag hade hört rätt. 108,19 euro. För en natt. Det var då Porto Lotti, blev Porto Nit Lotti. Ett sånt rövarpris. Folk talar alltså sanning. Det finns så här dyra ställen. Det värsta är att när vi väl insett och betalt så kunde vi inte njuta alls. Vi ville bara därifrån. Omgivningarna kunde få en att gråta. På muren runt området låg det rullar med taggtråd, inte för att skydda oss utan antagligen hindra oss från att hoppa in på militärförläggingen på andra sidan. Vägen in till staden gick genom slitna hamnkvarter med ingen gatubelysning. Sånt är alltid mycket värre för mig än för Janne. Jag har nämligen så livlig fantasi. Nåja vi duschade länge och väl, använde mycket elektricitet, slösade med vattnet och slängde mycket sopor. Men ändå…
Idag letade vi rätt på den nyinrättade gästkajen mitt inne i stan och fick en plats där. Till det facila priset av 33 euro. Men utan beautyshop och spa förståss. /L

Santa Margherita - Ligurien

Måndag 26 september bjöd på fin seglingsvind. Vi lämnade Loano och gick över Genuabukten till Santa Margherita. Storstaden Genua får stå kvar på "att göra"-listan till en annan gång.
Vi rundade udden med fyren utanför Portofino i vackert eftermiddagsljus och hittade en fin ankringsplats i den lilla bukten precis utanför Santa Margheritas hamn. En kort roddtur med gummibåten in till stranden, kvällspromenad i staden och därefter middag i båten.
På tisdagen vandrade vi till Portofino och vidare ut till fyren som vi passerat dagen innan.
Portofino, som är en stor turistattraktion, har en vacker liten hamn men det är inte alla förunnat att få en båtplats där. Turbåtarna lämnar av besökare i en omfattning som närmast för tankarna till militära landstigningsoperationer. "Gorgeous!", "Wunderbar!" och "замечательный!" är stridsropen för dagen. Det blev efter utflykten ännu en fin kväll i ankarviken och krogarnas musikunderhållning nådde även vårt middagsbord.
Idag seglade vi vidare till La Spezia. Planen är att härifrån kunna besöka Cinque Terre, kuststräckan som är nationalpark och världsarv. /J

Portofino

På väg (våg?) hem med dagens inköp

Ankrade utanför Santa Margeritha

Bergtagna

Loano är en trivsam liten badort. Marinan är överraskande snitsig. Nytt, stort, designat, lite ödsligt, fräscha toaletter, snabbt internet. En färjeterminalsliknade arkitektur blandat med hamnmagasinsinspirerade oldfashioned nybyggnationer som ännu väntar på hugade affärsidkare. Därtill en relativt låg hamnavgift. Ingen idé att försöka förstå. Fråga inte. Gilla läget.

Loanos stadskärna är gammal och pittoresk. Lättare att orientera sig här än i Sanremo. Vi gör en cykelutflykt till Toirano som ligger nära Loano. Där finns det grottor. Från grottentrén ser man en bergssida som uppenbarligen varit föremål för någon form av brott.

Tittar man närmare i teleobjektivet hittar man ett antal figurer i jätteformat målade direkt på berget. Det skapar en lite mystisk atmosfär inför själva grottbesöket.

Interiören i grottorna skäms inte för sig. Stalagtiter och -miter i imponerande storlek och överflöd. Mjukt bulliga, och stenhårda, ytor där man kan fantisera om petrifierat tarmludd eller förkalkade blodkärl från någon utdöd jätteorganism. (Man har ju sett Lennart Nilssons bilder.)

I grottan finns fotspår efter Cro Magnon-människor minsann. Det är mycket länge sedan dom levde. Den som trodde att mänskliga spår i tillvaron är ett modernt, och digitalt, Google/Facebook-problem, är helt fel ute.

Två saker var mycket märkliga.
1) Vi gick in i berget på en nivå. Gick sedan mest utför. Och kom ut ur berget på en högre nivå!
2) Klockan i mobiltelefonen tappade orienteringen under den timslånga turen.
Samtidigt publiceras nyheten om att man hittat en partikel som färdas snabbare än ljusets hastighet. Tiden är, om inte ur led, så iaf ifrågasatt.
Vad hände egentligen i grottan?
Här är jag på bild. Före och efter grottvandringen. Döm själv. /J

Blommorna i Sanremo?

Vi hittade inte fram till någon blomstermarknad. Kanske var det fel dag. I alla fall var det nog inte stadens fel. Så här ska det se ut.

Vi fick istället en fin tur i gamla stan. Den stadsdelen är väldigt gammal. Trångt, trångt och ett gatusystem som konstruerades långt innan ordet "system" var uppfunnet. De smala gatorna låter sig endast avbildas på högkant i kameran. Då förstår man hur det ligger till.
Vi hittade ut till slut och gick på em vidare längs den italienska rivieran, till Loano. /J

Au revoir France - Salve Italia

Au revoir Menton! Vi avslutar med att lägga oss på vykortsavstånd utanför staden som klättrar så fint på kullen. Efter en timmes hängivet sol-och-bad-liv från båten glider vi vidare österut.

San Remo - blommornas stad. Och idag även bilrallyts. Det märker vi inte mycket av inklämda i hamnen mellan gigantiska motorbåtar. Våra 11,65 meter är verkligen inget att komma med här.
Vi har idag mottagit en gummijolle som vi beställde på nätet, för leverans i marinan i San Remo. Fungerade perfekt. Annars har dagen gått åt till lite praktiskt pyssel med SallyRuth.
Vi har införskaffat ett lexikon och en liten reseparlör på italienska så det ska nog ordna sig. Generellt kan vi redan säga att gemene man verkar kunna engelska här i en mkt större utsträckning än i Frankrike.
Imorgon cyklar vi till blommarknaden...och fortsätter sedan mot Genua. /L

Tomma bord och tomma stolar

Tisdag kväll. Vi cyklar hem till båten längs Mentons strandpromenad. Den vanligtvis hårt trafikerade gatan utefter waterfronten ligger, med kontinentala mått mätt, öde. Serveringspersonalen, som under högtrafik med dödsförakt korsar strandavenyn fullastade med Moules marinière och vinglas kan nu under lugnare förhållanden städa bord, fälla ihop parasoller och bära in dynor.Även för oss närmar det sig stängningsdags. Vad gäller Menton, alltså. Under fyra dagar har vi haft mycket trevligt tillsammans med Erik och Lii. Altanmåltider i deras fina lägenhet med Medelhavsutsikt står man verkligen ut med flera dagar i rad. Vi har lyssnat till en fin konsert, seglat en sväng och gjort en bilutflykt till SanRemo. Vi har också träffat seglarvännerna Jukka och Elina som kom hit häromdagen.

Idag promenerade vi upp till gamla medeltida Roquebrune där nya vännerna Bengt och Eva bor sedan några år i en lägenhet vars yta obetydligt överstiger den vi har att röra oss på i vår båt.
Mitt i grändens branta trappa finns dörren som leder in till Bengts och Evas hem. Häftigt!

Ständigt dess vyer. Promenader vid kusten i Les Alpes Maritimes innebär ett konstant flöde av vackra panoraman. Här en en bild mot Monaco där man motat ut alla båtar, som vanligvis har plats i hamnen, på redden. Plats behövs för en stor båtmässa. /J

E de kappsegling - ja de e de!

På vår väg till Menton passerar vi Monte Carlo. Där möttes vi av en storslagen syn. Ett stort startfält av klassiska segelbåtar, byggda på 20-30 talet, kappseglade. Det är Monte Carlo Boat Show denna vecka och ett av inslagen är denna kappsegling. En av bedömningsgrunderna är också elegans, där allt ingår, även besättningens klädsel.


Nästa udde är Cap Martin, där vinkade vi till storebror och svägerska, för att sedan angöra Menton Vieux Port. Alla hamnar är inte Vieux = gamla, i Frankrike, men vi tycker de är mysigare än de modernare marinorna.
Vi har haft fantastiskt fint väder, men också rätt varmt för oss nordbor. Vi skyddar oss mot solen så gott vi kan. /L

Where do you go to my lovely...you go to Juan Les Pins

Sagt och gjort. Vi tog cyklarna över berget, max ett par km, för att uppleva atmosfären i Juan Les Pins, som ligger på andra sidan av Cap Antibes. Texten i låten fortsätter: with your carefully designed topless swimsuit, you get an even suntan on your back and on your legs...
Det stämmer bra nu också. Med tanke på medelåldern på badarna är det nog samma människor på stranden nu som 1969 när låten skrevs.
Vi nöjde oss med ett snabbt dopp i havet, med top. /L

Med nya ögon

Idag är det torsdag. Vi är i Antibes och anlände i tisdags. Fint här. Två nätter nu och kanske blir det en till om vi får plats. Ingen lågsäsong ännu. Efter söndagsnatten utanför Ile des Porquerolles blev det ytterligare en natt på eget ankare utanför St Tropez. Fullt i hamnen men viken utanför, Baie des Canoubiers, är ett säkert kort och vi fick en fin kväll och en lugn natt. (Uppenbarligen är det nätterna mer än dagarna som styr seglarlivet (till skillnad från andra sorters liv?). Bra natt, dålig natt, ankring eller hamn).

Från StTropez till Antibes gick vår resa som en dans. Men så är det ju också betydligt kortare än från Baltimore till Vinga. Rod Heikell, vår pålitlige maringuideförfattare, underhöll med fakta om platserna vi passerar på avstånd. Några historiska glimtar får han också med. Utanför Cannes är det Mannen med järnmasken som fascinerar förstås (mina kunskaper härrör från Illustrerade Klassiker på 60-talet) men fr.a. blir jag lite tagen av berättelsen om den fromme man som ville dra sig undan världen på 300-talet. På en ö utanför Cannes slog han sig ner för att leva ett liv i ensamhet. Till sin, som jag förmodar, stora överraskning, blev han omåttligt populär och fick många besökare. Han valde då, motvilligt, att bilda ett kloster som, enligt Heikell ”produced some 20 saints and a staggering 600 bishops”. Låter som en Monthy Python-sketch i mina öron.

I Antibes har vi studerat konst. Två månader år 1946 var han här, Picasso. Han var produktiv. Det räckte till ett museum. Jag gillar bilderna. Sen är det något visst med namngivningen av konstverken. Trots att det inte alltid, vid första anblicken, är helt uppenbart vad en bild föreställer är det något lugnande över titlar som ”Uggla på stol” eller ”Kvinna på grön säng” (alt. blå eller vit). Objektivt och icke-värderande. Här följer några bilder där jag låtit mig inspireras att inta en saklig attityd till motiven. /J

Bokstäver över detalj av ansikte

Fransk medelhavskust med segelbåt och två stenformationer

Rivierastad mellan filmfestivaler

Megayachter i vila bakom stenpir

Megayacht med kupol och segelbåt

Megayacht med flagga och helikopter

Man i arbete på blå båt

Kvinnostaty, fartyg och udde på blå bakgrund

Ankarlarmet ljuder

Klockan 2 i natt vaknade jag, Lisa, av att ankarlarmet pep hysteriskt. Ja alltså inte vårt, men väl grannens! Det hade blåst upp ordentligt. Larmet är en GPS som signalerar om man ändrar position. Och det var just vad grannen hade gjort. Så de fick dra upp sitt ankare för att lägga i på nytt och få bättre fäste. Janne och jag snubblade ner i båten igen med en lättnadens suck.
Efter morgonbad och frukost lättade vi ankar och seglade iväg. Först hade vi medvind i 2 timmar sedan fick vi motvind i 6 timmar. Målet var Saint Tropez, men där fanns inte plats för oss. Nu ankrar vi i en vik precis bredvid. Kvällen är stilla och sammetslen, fullmånen lyser och tystnaden bryts bara av grannbåten som har disco och spelar musik på hög nivå och besättningen sjunger med. Vi har det bra. /L

Aftontankar i fridens kajuta

Lördag em 10 september lämnar vi Marseille mitt på dagen och har en fin tur till La Ciotat. Måttlig vind rakt emot så vi går för motor. Okomplicerat. La Ciotat är en liten pittoresk ort. Dock inte mer pittoresk än att Lidl etablerat sig. Kanske inte vårt förstahandsval. Men - en sen lördageftermiddag får man ta det som bjuds.

Idag på söndagsförmiddagen tog byn revansch och bjöd på värsta marknaden. Gata upp och gata ner med tomater, solglasögon, ostar, olivoljor och textilier. Arvika mârten har här en charmig konkurrent. Att kryssa sig igenom folksamlingar är dock lika jobbigt här som där. Vi valde därför istället att kryssa på havet och ägnade eftermiddagen åt att i fin vind segla österut. Vi passerade Toulon och anlände vid sjutiden till Ile de Porquerolles.

Här ligger vi nu, söndag kväll, för ankar i en vik, Plage d'Argent. Runt oss glimmar ankarljusen från ett dussintal båtar som valt samma natthamn som vi. Vinden är mycket svag men ska öka lite under natten. Ibland ruskas vi om av svall från någon större båt som passerar bortom hörhåll. En överraskande och lite obekväm påminnelse om att det finns en värld utanför vår lilla kajuta. /J

En bouillabaisse i Marseille

Tänk så fort en vecka går. Nyss mötte vi Göran och Maria på flygplatsen och idag ska de åka hem igen. På Iles de Frioul fick vi ett par fina dagar med långa promenader och lite umgänge med ett engelskt par som seglat många år i Medelhavet. Sol som vanligt men kraftiga vindar. Skönt att vara i hamn.


Gårdagen, fredag den 9 september, ägnades åt seriös sight-seeing i Marseille. Först bussrundtur, hop-on-hop-off. Vi hoppade av uppe vid Notre Dame de la Garde. En pampig kyrka högt uppe på berget.

Efter lunch tog vi den av turistbyrån anvisade promenadrundturen i Gamla Stan. Fulla soptunnor och modernt klotter förmår inte överskugga charmen i de gamla gränderna.

Kvällen avslutades med att vännerna bjöd på avskedsmiddag. Restaurang Miramar i hamnen serverar en vidaberömd bouillabaisse som vi njöt av länge och väl.

Idag måste vi lämna vår plats i hamnen vid 12-tiden, det ska nämligen vara regatta med många gästande båtar. Vi ska nu segla ost/nordost längs franska kusten för att sedan sannolikt dra över till Corsica och därefter Italien. /L

Det känns som en evighet...

Får man verkligen skriva så när man har vänner på besök? Vad jag menar är att vi har hunnit göra så mycket på kort tid. Och haft lika trevligt hela tiden.
Våra vänner anlände helt enligt tidtabellen till Marseilles flygplats, lördag den 3 september. Vi misstänker att Ryan Air uppger en halvtimme längre flygtid än det verkligen är för att alltid komma i tid. Ett tips för SAS kanske, för att inte tala om SJ!

Hamnen i Marseille sjuder av liv. Kvinnan på bilden kom 3:a i en kappsegling för typiska fiskebåtar från Marseille.

Fiskmarknad varje morgon där fisken landas direkt vid kajen.

Vindprognoserna gjorde att vi beslöt oss för att segla iväg på söndagen. Vi fick fin segling österut från Marseille till Port Miou. En av flera vackra djupa vikar längs denna delen av franska kusten, kallade calanquer. Där låg vi på boj, med tamp i land. SallyRuth syns faktiskt på bilden, på vänster sida.

Calanque de Port Miou sträcker sig mer än 700 meter in i landet.

Fullt med båtar hela vägen. Vi tog jollen (den röda) och körde in i botten på viken.En rask, varm promenad över berget tog oss till Cassis, en liten sommarstad med mycket turister.

Kvällspromenaden fick gå ut mot havet. Lisa gestaltar här "La petite madame de la Mer".


Efter två nätter var det dags att ge sig av. Nu var det lovat mer vind så kosan ställdes västerut igen. 2 rev i storen och fock, sedan kunde vi kryssa bekvämt i 8-10 m/s.
Tisdag eftermiddag vid 4-tiden angjorde vi Port de Frioul. Nu blåste det upp till 11 m/s i byarna och det var skönt att komma i hamn.

Bråda dagar i Marseille

Vi ska tvätta , vi ska städa, vi ska greja, vi ska feja osv. Fredag och lördag ägnas åt ivirga förberedelser inför Värmlandsgäster. Men inte mer än att vi hinner dricka bubbel med Crystal Magics besättning, som kommit ikapp här i Marseille. Vi firar att de har sjösatt och fått på masten och att masten sannolikt ska av igen på onsdag. Men det är en helt annan historia.
Imorse hann vi också med en joggingtur längs Cornischen, jag vet inte vad det betyder, men det var längs kusten österut. Vacker dramatisk kust, kontinental feeling.
Det finns en hel del att säga om McDonalds, men jag gillar verkligen deras fria wifi. Det är väldigt hög ljudnivå här inne, men jag kan inte med att be alla vara lite tystare så att jag kan surfa ifred. Tro´t eller ej.
Nu till flygplatsen för att möta kompisarna.

Vårt minsta segel

Vårt allra minsta segel har nu äntligen kommit till användning. Inte större än näsduken hos en normalförmögen skeppsredare gjorde den lilla tygbiten stor nytta under den gångna natten. Att det lilla seglets förtjänster inte uppmärksammats tidigare beror nog mest på att vi inte har hittat det förrän nu.
Vi gick på onsdag em till norra sidan av Iles de Frioul för att få lä för natten i någon av de vikar som ligger bra till i rådande vind från syd-sydost. Efter att att först ha haft svårt att hitta en bra plats mellan alla andra båtar som också valt dessa vikar för dagens familjeutflykt fann vi oss mot kvällningen helt ensamma kvar i ett skymningsguppigt hav. Trots läget i lä av ön var det ju definitivt inte vindstilla och SallyRuth är en båt som gärna vill ligga och slingra sig lite trots ankarkättingens fasta grepp i nosen. (Eller kanske just därför? Frihetslängtan?) Här kommer det lilla ankarseglet in och styr upp situationen. Ett enkelt montage i aktern och båten ligger genast prydligare. Fritt fram för reflektioner om den överraskande stora betydelse det obetydliga ibland kan ha.

Nu är vi i Marseille för att ordna med lite förberedelser för besök ifrån Värmland till helgen.