fredag 31 maj 2019

Drama i Porto Heli och åter till Kilada

I år har vi haft fler lite mer negativa encounters av myndighetspersoner i Grekland,
Vi fick sista platsen närmst parkeringsplatsen för flygbåten som går mellan Porto Heli och Athen. Den kommer ca 4 ggr per dag, stannar bara en kort stund. Drar upp massor med vatten så att det strömmar massor runt alla båtar närheten.

På eftermiddagen den 30 maj kom en båt full med polacker, 10 st på en stor segelbåt. De hade hyrt båten i Athen,. Deras propeller fungerade inte, men de lyckades fälla ankaret och ta sig in till kajen nära oss - men på FLYGBÅTENS PLATS. Hamnkaptenen, som enbart pratar grekiska kom och var alldeles ursinnig. Han krävde att de omedelbart skulle flytta sig. De försökte förklara sin situation, men han ville/kunde inte lyssna. Vi hjälpte till och flyttade vår båt och en grannbåt så att alla skulle få plats
Jag förstod först senare att detta var samma man som hade slängt ut Janne från hamnkontoret efter en diskussion. Janne var arg som sällan annars.vid det tillfället. "He has a lot of anger in him" konstaterade vår vän i Kilada lakoniskt när han fick höra om det.
Polackerna bjöd ombord oss på deras på båt och var mycket tacksamma för hjälpen.

Morgonen därpå kom en kille från hyrfirman och satte på en "ny propeller". Glatt stävade de ut för att återkomma en timme senare med samma problem. Den nya propellern kanske inte var alldeles sprillans!?
Nu blir det lite tekniskt. Deras båt hade segelbåtsdrev.. När det blir slitet så slirar infästningen av propellern och drivningen upphör. Händer nog oftare på hyrbåtar, dessa körs ganska hårt.

Dagen därpå seglade vi iväg mot Kilada. Vår hemmahamn i Grekland f.n.

Nu har ett av våra ställen vi brukar hänga på i Kilada by, Retro Bar, öppnat för säsongen. (L)


söndag 26 maj 2019

Astros - Spetses , 23 maj- 26 maj


Vi gick alltså vidare till Astros som är en fin liten hamn på sydsidan av  Argoliska viken som vi nu utforskar.
Här kommer det ibland s.k. catabatic winds. Det hörs ju på namnet att det inte är bra. Det blåser som bara den under några timmar på kvällen och natten. Men det gjorde inte oss något. Bra förtöjda i hamnen och en trevlig by att lära känna.
Tävling: Vad är detta för blommor. De fanns i överflöd, blomställningen liknade spirea. Någon som vet? Priset är äran att få dela med sig av sina kunskaper.

Näe! Nu vill vi ankra igen! Spetses är ett välkänt och mycket uppskattat turistmål. 

Man kan ändå hitta sig en liten flik av en vik att ankra i. På kvällen stillnar allt för då åker dagturisterna hemåt och vi får viken för oss själva

Selma har blivit värsta båthunden och hoppar glatt i och ur jollen när det ska till.

Rutinen blir att ta gummijollen in till stranden, sätta på sig skorna , ta en promenad med Selma, beundra och fotografera SallyRuth och sedan "hem" igen

SallyRuth tryggt för ankar, med vårt Rocna ankare. Jag blev inspirerad till att skaffa det när en seglingskompis, en kvinna, hade fått det i födelsedagspresent av sin man. Hennes bästa present ever. Jag kan inte annat än hålla med.

Sista kvällsprommisen ger chans att fotografera solnedgången.


Selma tycker kanske att det blir lite långtråkigt ibland. Vi tolkar det som att hon längtansfullt tittar mot stranden.

Det sköna med att ankra är att man kan ta sig ett dopp närsomhelst. Selma är badvakt.

En av få matbilder. Men på Taverna SallyRuth serveras alltid fräsch sallad med fårost.
Vi lärde oss av en servitris på Samos att man kan bedöma ett ställe efter hur fort man får sin sallad. Går det för fort är den inte nygjord. Aldrig tänkt så tidigare. Hos oss tar det lagom lång tid! (L)

torsdag 23 maj 2019

Fort-farande

Vi lämnade viken vid Khaidhari lördag 18 maj och gick till Nafplion.

Nafplion ligger, som så många samhällen vi kommit till med båt i Grekland, hukande under en hög klippa. På klippan finns givetvis ett fort. I det här fallet högt rankat på listan över militärarkitektoniska bedrifter och byggt på rekordtid i slutet av 1700-talet.

Dag och natt vakar fortet över stan. Vi låg vid stadens kaj där det inte var någon nämnvärd trängsel så här tidigt på säsongen. Servicen för gästande båtar var nog anpassad för större skepp än vårt. Man ringer någon och beställer inkoppling av el och vatten för en avgift i den övre delen av prisspannet. Inga kopplingsstolpar typ "plug-and-pay" som vi möter allt oftare.

Fortet kan angöras via de gamla trapporna. Antalet steg lär vara närmare 1000. Man kan även ta buss eller bil. Men vem vill ägna sig åt fort-körning?

Utsikten var, som vanligt, anslående och vacker. Men med tanke på att platsen under mängder av år använts som fängelse för livstidsdömda är det med blandade känslor som jag travar nerför trapporna igen. 
Krigshistorien har verkligen lagt beslag på många spektakulära ställen.

En glass, mango/pekan, på en bouganvilleablommande gågata sitter fint efter utflykten.

Precis bredvid SallyRuth visade det sig att fiskelyckan var på topp. 

Detta kunde vara utsikten från båten mot land på en slumpmässigt vald plats längs Greklands kust. I det här fallet vilar sig Selma i form för att komma fram till Astros. Vi anlände tisdag 21 maj till en väldigt fin liten hamn. Bra kaj med el och vatten för ett rimligt pris. Port Authorities kom för att titta på alla våra papper som nu var helt i ordning. Byn runt hamnen hade en trevlig atmosfär med lagom många hundar. Stranden är lång. Selma badar. Vi badar. Nu är det torsdag och vi kanske går vidare imorgon. Vem vet?

Även här finns givetvis ett gammalt fort på klippan vid hamnen. Äldre men betydligt mindre än i Nafplion. Om Nafplion var "forte fortissimo" så är väl Astros  mer "mezzo forte", om man säger så! (J)

torsdag 16 maj 2019

Men, ni får naturligtvis sjösätta...

...innan vi har beslutat om böterna (säger plötsligt en Port Police när vi ringer). Alla (nämligen kollegan som också är Port Police) som sagt ngt annat har fel.  I sjön kom vi den 14 maj. Nu har vi vårt nya DEKPA-dokument och skatten är betald. Resten ordnar sig. Sharky får stå på en undanskymd plats på varvsområdet tillsammans med andra seglares fordon. 

Vi la oss för ankar i viken vid varvet. Nu börjar träningen för oss och Selma.

Gå omkring på däck, check. Åka gummi båt till land för att uträtta behoven, check.

Idag har vi ankrat i en ny vik, Khaidhari.
Den vita pricken till vänster är SallyRuth.

Det finns en del coola platser för Selma  att ligga och spana på. Nu känns det så bra. För oss alla tre tänker jag. Det är ju det här vi tycker om. Att komma till en ny vik, droppa ankaret, bada, ta en promenad i land. Kanske en ouzo eller en Mythos innan det är dags för middag ombord. (L)

fredag 10 maj 2019

Livet på en boatyard


Basimakopoulos shipyard i Kilada, Peleponnesos, Grekland. Ett mycket uppskattat och professionellt företag. I förgrunden på bilden syns stäven på Afroessa. En vacker båt som ägs av det grekiska kungaparet, kung Konstantin och drottning Anne-Marie. När varvet duger åt en drottning från Danmark så duger det åt oss.

Här finns vagnar och hydraulkolvsutrustade lyftredskap för varje tänkbar typ av båtskrov.

Efter att ha lämnat SallyRuth ensam i 18 månader finns en del att fixa. Rengöring, polering och diverse underhållsarbete är givet på listan. Vi har dessutom monterat ny vindmätare med tillhörande instrument. Senast vi var här seglade vi på gammeldags vis (Sic!) och bedömde vindriktning med hjälp av kompass och styrka genom att observera himmel och hav. Nu är vi äntligen moderna igen. Medans en av oss hissades upp i masten (18 m) för att byta vindpropeller så skötte Lisa vinscharna.

Dagarna på varvet har även använts till myndighetskontakter. Sådant tar tid och leder till frustration. Alla som seglar i Grekland ska ha ett Traffic Document, en  DEKPA. Det har varit ett krav de år vi varit här. 2017 stramade man upp det hela och kontantbetalningen som lades i en diskad syltburk av glas på något Port Police office ersattes av en bankbetalning på 50 euro. Till något statligt konto, kan man förmoda. Dokumentet ska förnyas årligen. Annars får man börja om med ny insats på 50 euro. Vi kom inte till Grekland 2018. DEKPA expired och vi var införstådda med det. Fredag 3 maj komer vi till Port Police och får beskedet att vi förutom att starta om vårt dokument måste betala böter på 500 euro för att vi inte tittade förbi och fick en stämpel förra året. Vi har visserligen papper från varvet på att båten inte varit i grekiskt vatten på 18 månader - men - det finns en lag och, "who knows?", vi kan ju ha seglat i lönndom. (Exempel på grekisk lag om båtar finns ovan.)
Metoden att stimulera turisters täta besök i Grekland genom att bötfälla den som inte kan komma ett år verkar som en dålig idé, om man frågar mig! Undrar hur man gör om drottning Anne-Maries danska släkt och vänner får förhinder?

Men glädjeämnen saknas sannerligen inte! Se här tvätten som vi lämnade till en lokal entrepenör i september 2017. En IKEA-kasse full med båtens förråd av lakan och handdukar. Den fanns kvar på firman och levererades snabbt till boatyardens kontor. Prydligt märkt med båtnamn och prislapp. Och ingen förseningsavgift för att vi inte hämtade ut för ett år sedan!

Sjösättning är inte aktuellt förrän frågan om böter är avklarad. Ärendet går nu till en högre myndighetsnivå. Vi har skaffat ett ombud, Kyriakos, som sköter alla våra myndighetskontakter. En mycket sympatisk man. Det känns väldigt bra!

I väntan på besked om graden av vår brottslighet är vi inte sysslolösa.
Vi utforskar omgivningarna.

Vi lever husbilsliv.

Vi leker och umgås med kompisar.

Och så vilar vi lite efter dagens id! (J)

onsdag 8 maj 2019

Detta har hänt




Måndag 22 april 2019
Med Selma (hunden) och Sharky (husbilen) på väg till SallyRuth (segelbåten) i Grekland.

Våren mötte hos vänner i Kalmar

Tisdag 23 april
Parkering i Malmö på Ön

Onsdag 24 april.
Färja Malmö-Travemünde. Framme vid 19-tiden och sedan kort körning till en ställplats utanför Lübeck, Wohnmobilstellplatz Riesebusch, Bad Schwartau. Där fanns en stor hundlekplats. Selma fick igång 3 stora hanhundar att skutta och leka med henne.Hon är en tuffing.


Torsdag 25 april
Mot Berlin. Fint stopp för promenad längs en liten kanal..

Den för natten utvalda ställplatsen i ett litet samhälle utanför Berlin visade sig vara  ockuperad av en festival med tillhörande tivoli. Vi letade vidare och hittade "Reisemobilstellplatz an der Stein Therme" i Bad Belzig. Lätt wie ein plätt! Campingbord med stolar invigdes.

Fredag 26 april
Autokemp Sec Beach, 12 mil sydost om Prag. Stor, men just nu ödslig, camping vid vacker sjö. Vi kom sent men hade ringt innan. Google maps valde mörka och små vägar som vi aningslöst accepterade. Undrar vilken väg alla sommarcamparna tar hit?

Lördag 27 april.
Prydlig ställplats vid Hotell Rosza Czardas i Ungern, nära gränsen mot Österrike. 

Hemma hos - 1

Hemma hos - 2

Söndag 28 april.
Farma 47 utanför Novi Sad i norra Serbien. Ett Agroturism-ställe. Stor odling av frukten kvitten som man gör brännvin av. Eller "brandy" som de själva kallar drycken. Smakar hembränt. (Vi vet för vi handlade).

Måndag 29 april
Enigma Vranje i södra Serbien. Populär, lugn, parkering nära huvudvägen. Nästan fullt när vi kom. Trevligt mottagande. Många husbilar och husvagnar med hundar i. Och människor!

Selma reser tryggt i sitt bälte

Tisdag 30 april
Nattparkering i norra Grekland nära Vergina Tombs. Vägen hit från Serbien gick genom Nord Makedonien. En fin resa. Vi visste inte om Selma skulle bli stoppad vid gränsen pga oklara vaccinationsregler. Hon visade sitt pass och allt gick bra. :) Här finns ett mycket berömt museum över Filip II:s grav. Visserligen stängt på 1:a maj, så vi får ta besöket en annan gång.

Onsdag 1 maj
En lång dags körning genom Grekland, via den stiliga bron över Korintbukten till Patras, ut på Peleponnesos. Säga vad man vill om vägtullar, som vi ju slipper i Sverige - på resan ner genom Europa dyker dom upp och i Grekland kommer dom så tätt så det finns inte en chans att man slumrar till bakom ratten. (Positivt tänkande). Ankomst på kvällen till Basimakopoulos shipyard och SallyRuth. En haltande beundrare kände doften av Selmas första löp så fort vi körde in genom grindarna.

Resten av välkomstkommitén på shipyarden. Två ständigt skällande, och svansviftande, jättehundar i en hundgård på varvsområdet. Vi kallar dom Tödde och Mödde. Tankarna går osökt till de två gubbarna på balkongen i Muppet show.

Mycket kan sägas om livet i husbil. men för närvarande lever vi på tå. Bilen lutar.
Vi trivs jättebra, även om omeletten blir lite olika tjock. Vi har bara inte orkat använda våra klossar för nivellering.