Flyttstädning

Fredag och lördag ägnade vi åt avslutande båtvård. Lisa är äntligen framme vid slutbesiktning av hålrummet i bommen. Många seglare glömmer detta. Vi har haft ett fågelbo med oss hela hösten. 

Med kreativ förlängning av dammsugarslangen går det att utföra städningen långt därinne. En tuss i hålet ska förhoppningsvis hindra nya fåglar från att flytta in och skräpa ner tills vi anländer igen nästa år. /J

Utflykt till Meteora

Tisdag morgon bilade vi till Meteora tillsammans med engelska båtvänner. I Meteora finns stora berg av sandsten på (och i) vilka det byggts kloster. Ett världsarv. Storslaget och fascinerande.

Vi hade bokat rum på "Petrino guesthouse" alldeles vid foten av branta bergssidor. Klostren på topparna är fortfarande är bebodda av ett fåtal munkar/nunnor. Livet i avskildhet hindrar inte att man öppnar för turister ett antal timmar varje dag för att sälja entrebiljetter. Någon miljon besökare om året lär det handla om.

I grottor högt upp på bergsväggarna syns rester av konstruktioner som utgjort hemvist för eremiter under långa tider. 

På toppar i området ligger till synes onåbara klosterbyggnader. Långt tillbaka sköttes transporterna med hissar.

Onsdag förmiddag gick vi en vandringstur i området med Kostas som guide. Han ägnar mycket tid åt klättring och berättade lite om intressekonflikten mellan klätterturismen och de inflytelserika munkarnas syn på vad som ska få hända bland "deras" berg.
I området finns 700 olika dokumenterade leder för klättrare.
Efter lunchpaus satsade vi på en Sunset-tour där vi fick åka runt med buss till några olika kloster och sedan avsluta med att njuta av en storslagen solnedgång.

Till onsdagkvällens middag anslöt även holländska seglarvännerna som nu lämnat sin båt på land och var på väg hemåt med husbil. /J

Dimstef Marine Service

Så var det färdigseglat för denna gången. SallyRuth ska upp på land. Vi ska nyttja oss av Dimstef Marine Services tjänster. Företaget drivs av Dimitri Stefanidakis, och även hans pappa och bröder. Båtar tas upp land direkt från stranden. Det är ett sätt vi inte gjort det på tidigare. Alltid spännande med "första gången".

I gryningen tuffade Janne iväg själv med båten för att ta sig den korta biten till upptagningsplatsen som ligger söderut längs stranden.Jag förflyttade mig med båda cyklarna landvägen för att kunna dokumentera det hela.

Först skulle ekipaget arrangeras. Allt för att få ut en lyftvagga tillräckligt långt ut i vattnet så att SallyRuth skulle kunna tas in/upp på densamma.

Det var rätt många människor inblandade. Vi har dykmannen/Dimitris/ägaren och vagnmannen/Christos/Dimitiris pappa/(sannolikt den grå eminensen) och Costas/traktormannen, som kan rodda flera släp i rad med otrolig precision, samt flera lite yngre förmågor sannolikt bröder eller kusiner.

Den sista biten in på vaggan manövreras SallyRuth av dykmannen och vagnmannen.

Lite snack och gestikulerande. Dimitris simmar runt båten och dyker upp på än den ena och än den andra sidan. Ganska likt en delfin. Till slut är båten korrekt stöttad.

Traktormannen/Costas  och dykmannen/Dimitris är nöjda.

Och nu kan SallyRuth dras upp på land. Varken tidseffektivt eller effektivt på ngt annat sätt vi kan bedöma, men det gjordes mycket tryggt och professionellt. /LoJ

The shadow of your smile

Söndag i Orei. Skuggorna varslar om aktivitet på båten. Om Platon hade haft segelbåt hade han antagligen fått till något snitsigt i stil med grottliknelsen som man läste om i skolan. Det man i det här fallet kan säga säkert är att i sinnevärlden så verkar det som om någon tvättar ett segel. Eftersom skuggavbildningen är ofullkomlig så skulle det till exempel kunna vara jag som arbetar hårt med vård av vår dyrbara utrustning.

I den verkliga världen så visar det sig vara Lisa som arbetar. Hon tycks dessutom vara road av jobbet.

Platon var tvungen att mödosamt ta sig ut ur grottan för att få koll på läget. Jag behövde bara gå några steg på kajen. /J

Kl. 15.00. Ankomst Orei. Fin segling.

På väg mot Orei. Där ska vi ha SallyRuth parkerad en tid framöver. Så detta blir sista dagen med segling för den här gången. Det väcker en del känslor. Bilden är odramatisk men sammanfattar ändå rätt mycket av vår upplevelse av dagen. Vår båt, SallyRuth, på väg genom vattnet mot någon landformation söderöver. Ett fyllt segel och en skotwinschvev tyder på att det blåser. Ett solblänkande hav som ser ganska vänligt ut och en måttlig lutning på båten tyder på att det rör sig om bekväm segling. En stillsam slör? Mer än ett dygns kulingvindar har lagt sig och nu är allt inbjudande och skönt. Flytvästar ligger slarvigt slängda till höger i bild, bland tamparna under sprayhooden, och man anar att vi troligen befinner oss behagligt placerade i sittbrunnen, i solen, med kamera och en god bok.
I loggboken som vi för fortlöpande står det efter den här dagen:
"Kl. 15.00. Ankomst Orei. Fin segling."
Det säger kanske inte allt. /J

Blåsiga dagar framför oss

Vi gick igår, onsdag, till en skyddad vik vid Milina, i sydöstra hörnet av Volosviken. På en brygga där charterfirman SunSails har sina båtar fanns det plats. Vi stannar här tills vinden lugnat sig. Under eftermiddagen idag, torsdag, anländer en charterbåt med österrikisk besättning. Dom har gått in samma väg som vi kom igår. Alla är på högvarv efter några timmars ansträngande segling i 20 m/s. Adrenalinet som formligen stänker omkring seglarna späs så småningom ut med pilsner till lägre koncentration och det hela kommer säkert att bli en minnesvärd avslutning på semesterveckan.

Vi cyklar längs Milinas waterfront där det en dag som denna finns gott om sittplatser. /J

Finns det stark, starköl i Grekland?

På väg tillbaks västerut från Sporaderna, mot en stor vik som ligger norr om Evvia, hade vi riktigt fin segling. Vi har vänner som måste segla i knop, den styrka på ölen dom ska dricka när de kommer fram. Undrar vad det blir för öl ikväll? /L

Roadtrip på Skopelos

Lika fullt som det var på bryggan igår, lika tomt är det idag. Inte ens Alexander dök upp.

Vi bestämde oss för att göra en roadtrip. I den lilla hamnen fanns en uthyrningsfirma. Där fick vi tag på en 150 cc scooter. Räcker gott och väl för två personer sa damen som hyrde ut, när vi ville hyra två stycken. Så fick det bli. Jag åker gärna med Janne.

Sedan bar det iväg. Båten ligger i Loutraki i nordvästra hörnet. Vi körde genom lummiga skogar av pinjeträd och oliver. Backe upp, backe ner, längs vackra stränder.

Först till Skopleos stad. En mycket vacker liten by som har kvar massor med charm. Vi promenerade runt och passerade några av de, enligt uppgift, 120 stycken kyrkor som ska finnas på ön. De lär bara vara öppna en dag per år vardera. På årsdagen av det helgon de är helgade åt.

På vägen tillbaka stannade vi till vid Milia beach. Där badade, solade och läste vi våra böcker, tills det var dags att styra kosan hemåt igen. Uthyrningsfirman var stängd när vi kom tillbaks, men killen i butiken bredvid tog emot hjälmar och nyckel utan att så mycket som snegla på hojen. De litade helt enkelt på oss, eller?  /L

Flisvos

Flisvos betyder kluckande. För grekerna är det ett onomatopoetiskt ord. Det är det romantiska kluckandet mot strand, försäkrar oss krogägaren.
För Flisvos är också namnet på en krog i Loutraki (Glossa) på Skopelos. 
När vi kom till hamnen var vi alldeles ensamma på pontonen. På eftermiddagen kom en flotilla ( de kallas så, chartersegelbåtar i grupp) på 12 båtar.
Tur för oss var väl det. Flisvos hade öppet sin sista kväll tack vare dem och då fick vi också chansen. Mycket god mat och njutbart flisvos, flisvos, flisvos i bakgrunden. /L

Alexander! Den lille - inte den store!

När vi anlände till Loutraki på Skopelos vid 11-tiden på fm var pontonbryggan helt tagen i besittning av en man i grön tröja som koncentrerat administrerade ett halvt dussin fiskespön. Inga semesterseglare någonstans. Jag slängde en förtöjningslina lite slarvigt över en av hans nylonlinor. Han lyfte bort den utan att bevärdiga oss med en blick. En "intressant" start på det sociala spel som inleds när man oväntat (men fullt berättigat) klampar in i en annan människas territorium. Så mycket mer hände inte just då. Vid något tillfälle sa mannen något artigt om vädret på engelska. Vi kanske hade stört friden lite men nu var vi liksom likvärdiga delägare av idyllen. Vid fyratiden kom en hel eskader båtar till bryggan. Förtrollningen var bruten. Jag kände plötsligt en samhörighet med fiskaren i gröna tröjan. Det var vi 2 mot dom 12 andra. Tog ett par öl med mig för att få en pratstund man och man emellan. Efter en trevande start på engelska hittade vi en gemensam bas i franska. Detta var alltså Alexander, sjubarnsfar med barn i bl.a, Finland och Holland, ett barnbarn, bott 8 år i Paris, tennistränare, spelar munspel (blues), gillar matematik, gillar inte grekisk historia, fritidsfiskare, säljer fiskeutrustning i en butik i Volos på fastlandet, har nära relation till sina kunder, frun kommer från Skopelos dit han gärna skulle flytta, där kopplar han av, fiskar hela dan, filosoferar. Jag fick berätta lite om oss, ta del av hans fiskeutrustning och fiskteknik, höra om hans syn på politik och Eurons påverkan på Greklands ekonomi.

"Ursäkta mig!" sa jag efter en timme. "Jag har glömt ditt namn."

"Alexandre!" sa han och la till med ett leende: "Alexandre le petit! Pas le grand!"

Härligt med folk som vill undvika missförstånd! /J

The party is over

"Mamma Mia-stränder och kristallklart vatten" står det i turistreklamen om Skiathos.

Vi hittade stränderna och badade i det klara vattnet. Ingen trängsel. /J

Hur lång tid kan det ta att komma till Skiathos?

Skiathos kallas av en del för Greklands Riviera. Det lär ska vara världens håll-i-gång här på somrarna. Bland seglare är det också känt för att en del av viken har förbjuden ankring pga att området ligger i landningsbanans förlängning. (Den syns mitt i bilden).

Det känns inte som om det är särskilt mycket tillgodo i höjdled när planen kommer.

Så här års är tempot annorlunda. Vi cyklar omkring i en ganska övergiven miljö. Precis bredvid landningsbanan ligger ett varv.

För nästan på dagen 35 år sedan, oktober 1978, möttes Janne och jag för första gången. Vi skulle, tillsammans med gemensamma vänner, åka till Grekland för en veckas semester. Skiathos närmare bestämt. När vi kom till Athens flygplats var vädret i hela Grekland uruselt utom på Rhodos, så det fick det bli istället.
Nu har vi alltså äntligen kommit till Skiathos. Om det är hit vi varit på väg sedan dess? Nej, det tror jag inte. Men det är i alla fall kul att vara här./L

Från Orei till Sporaderna

Lördag morgon i Orei. Igår besökte vi firman där SallyRuth ska bo i vinter. Allt verkar bra. Trevlig och ambitiös man som satsar seriöst på att ta väl hand om båtfolket. Frys och skafferi är påfyllt. Dags att packa in cyklarna. Nu går vi mot Skiathos i Sporaderna. 

Våra trogna följeslagare på kajen. Den lilla är moder till några ystra valpar en bit bort. Hon vill ta igen sig. Den stora är troligen fadern. Han gör så gott han kan men behöver ofta råd ang. valpskötsel. /J

Storstilat farväl

Våra brittiska vänner är kvällsmänniskor. Sena kvällar är legio. Lite segare på morgonen. När vi lämnade Limni i morse, vid halv niotiden, överraskades vi dock av stor flaggning med militärisk precision. British Marine and Coast Guard! /L

En av många cykelturer

20 km uppför och nedför och längs med fina stränder

Oliver - Vin - Tallkåda - Honung /J

Barbeque på kajen

Vi fick en stillsam kväll, sedan kom våra vänner ikapp oss. Och tvivla inte - det är jättekul!

Brian grillade fisk på kajen, vi bjöd på drinkar med tilltugg.

Sällskapet är nu utökat med ytterligare ett holländskt par, Gerda och Reen på båten Marvin. Vi provade några danssteg. Det gick perfekt. 
Jag är också väldigt nöjd med bordet som är två hinkar och en landgång.

Middag åt vi i vår båt, och kvällen avslutades med sång och musik. Brians skumseende botas med Lisas luppglasögon. /L

Vattenmannen

Vi har ju beskrivit att vi kan få vatten på olika sätt. Här i Limni bar det sig inte bättre (:)) än att Janne fick hämta vattnet själv. 20 hinkar blev det. Det bekymrade mig ett tag eftersom vi har tre hinkar. Inte jämnt delbart, men det visade sig att han gjort metodutveckling. Först gick han med två hinkar sedan kom han på att han kunde ta cykeln och få med sig tre i taget och cykla när det var tomt. Det var i alla fall säkert 100 meter bort! /L

Limni

På förmiddagen lämnade vi Khalkis. Nu är vi i Limni. Det blev en lugn resa. Utan vind. Solsken. Sval luft. 

Det lilla samhället ser trevligt ut trots att söndagseftermiddagen inte bjuder på någon större aktivitet. Borden är fortfarande utställda på restaurangerna men inga gäster syns till. Vi motionerar, tvättar kläder och lagar mat i båten. Efter flera dagars trevligt kvällsumgänge i Khalkis med våra engelska och holländska vänner så är det en skön kontrast att äta middag under tyst läsning. Leif GW Perssons senaste i läsplattan. Underhållande, även om kommissarie Evert Bäckströms fördomsfulla cynismer och hämningslösa självgodhet skildras väldigt ordrikt emellanåt. Det är i alla fall något helt annat än vår stillsamma kväll i Limni. /J