onsdag 31 maj 2017

Upstairs downstairs

Från Spetses till Kilada gick vår resa som en dans (Evert - ursäkta!). Byn och boatyarden ligger mycket skyddat inne i en grund vik. Företaget som nu ska passa SallyRuth har gott rykte och vårt första intryck är enbart positivt. Vi har plats på land till slutet av augusti då vi planerar att komma i vattnet igen. Vi förhör oss om plats även för vintern men kan inte få besked ännu. Det finns en kö. På sätt och vis lovande. Det är väl lite som med restauranger. Ofta bra på fullsatta ställen!
From Spetses to Kilada our trip went very smoothly. The village and the boat yard sit very sheltered in a shallow bay. The Company that now have the responsibility to watch SallyRuth have a good reputation, and so far so good.  We have a place on land until the end of August when we plan to go in the water again. We have made a proposal for a place for the winter too but has not been confirmed. There is a waiting list. In some sense that is a good sign. The crowded places tend to be best ones. 

Efter lyft onsdag morgon var vi färdigparkerade vid 10-tiden. Allt gick smidigt. Vi ägnade resten av dagen till att packa ihop båten och oss själva. Efter det är det inte läge att laga mat och spola vatten ombord. Så några minuters promenad till byn och en restaurang med sjöutsikt passar bra.
We hauled Wednesday morning and parked by 10. Everything according to plan. The rest of the day we spent packing, the boat as well as ourselves. When that is done the best thing to do is go out for dinner. A short walk to a nearby taverna with a view of the yard.

Klockan 8 på kvällen så är det inte fullsatt eller kö på någon restaurang. Man får chansa och det gick skapligt.
As early as 8 pm it isn't full or any lines to get in on any restaurant in Greece. We took a chance and did quite well.

Nu står SallyRuth stadigt på land. Det känns inte mer än rätt att roder och botten, som är så vitala och viktiga delar av båten, för en gångs skull får visa upp sig på en egen bild. Vi däruppe klarar oss inte utan dom därnere! (J)
Now SallyRuth stands securely on the hard. It is only fair that such vital parts as the bottom and the rudder, for once, are in focus of a picture. We upstairs can not manage without them downstairs!


söndag 28 maj 2017

Spetses

Vi kom till Spetses på lördagen. Kallt och grått väder.
På söndagen var det dags för en cykelutflykt. Jag var här 1976 men känner inte igen något. Inte för att så mycket ändrats. För det har det sannolikt inte, utan för att jag inte minns hur det såg ut.

Men då liksom nu är det bilfritt på ön. Vill man ha taxi är det hästdroska  eller båt som gäller.

Utflykten blev en sorts safari. Hus- och plåtdjurssafari. Vi såg:
En uggla och en tjur. De vaktar båtarna.

Höns och tupp

Anka

Papegoja

Häst.

Det enda vilda djuret vi såg var en orm. Men han slank u,r bild☹. (L)

fredag 26 maj 2017

Russian Bay

På väg från Epidavros till Poros fick vi möte med en skuttande svärdfisk. Bilden är inget som platsar i Planet Earth precis. Men vår entusiasm i sittbrunnen var stor.

Vid Poros finns Russian Bay där Ryssland hade en flottbas i början av 1800-talet. Enligt resebeskrivningarna bjuder viken på gyllene sand och kristallklart vatten. Vi låg bra för natten vid ruinen av den gamla byggnaden. Endast någon enstaka båt ytterligare. På stranden pågick ett begynnande cafe- och solstolsprojekt. Men rushen verkar inte vara på gång ännu och årets broschyrbilder av den berömda viken får tas längre fram.

Dagen försvann bakom stora och aningen hotfulla moln. Lite regn och åskmuller då och då men en lugn natt. (J)

torsdag 25 maj 2017

En stor jävla konsertsal det här, sa Bergman

Så här har vi det i Epidavros. Inkilade bland många båtar med en stor tvåmastad skuta som närmaste granne på styrbordssidan. Ombord på skutan finns en trevlig man som berömde vår tilläggning. Han båt visade sig vara 100 år gammal. Själv var han endast 86, hade arbetat på supertankers och hade bl.a. besökt Sverige. Nu väntade han på en kompis som ska lacka om masterna. Hans båt hade många tänkbara projekt att ta tag i, kan man säga. Han får allt hänga i ett antal år till. Inspirerande!
This is what it is like for us in Epidavros. Squeezed in between many boats. Our closest neighbour is a big 2 master wooden sailboat. The skipper is a kind man and compliments us when we have parked. The boat turned out to be a hundred years old. The skipper merely 86. He had worked as captain on super tankers and been in Sweden. Now he was waiting for a friend to come and help him repaint the masts. His boats has many upgradings waiting. He will just have to keep it up for some years. Inspiring.

Den stora attraktionen här är den antika teatern som ligger i en vacker trakt 15 km inåt landet. Idag tog vi bussen dit. Sevärdhet i världsklass!
The main attraction here is the ancient theatre situated in wonderful surroundings some 15 K from here. Today we took the bus there. It is a world class attraction.

I likhet med Ingemar Bergman och hans dotter Linn, som var här för 30 år sedan, satt vi länge högst upp på den översta bänkraden. Dottern skriver så här om Bergmans reflektioner över utsikten i boken "De oroliga"
Like Ingmar Bergman, the director, and his daughter Linn, who were here 30 years ago, we sat for a long while in the top row. The daughter writes about Bergmans reflexions on the view in her book, De oroliga.


"Man tänker på att de satt här för flera tusen år sedan, ungefär som vi sitter nu...det är en stor jävla konsertsal det här. Man förstår verkligen att de trodde att gudarna var alldeles i närheten."
"One thinks about how they sat here thousands of years ago, like we are sitting here now... It is a hell of a big concert hall, this is. I can really understand that they thought the Gods were just nearby.
  
Sedan reste Bergman hem för att sätta upp en pjäs av Euripides på Dramaten. Vi tog bussen tillbaka till båten och köpte en fisk som vi ska grilla till middag. (J)
After that Bergman went home and put up a play by Euripides on the Royal Dramatic Theatre in Stockholm. We took the bus back to the boat and bought a fish for tonights barbeque.








onsdag 24 maj 2017

Sån't är livet

Vi vaknade i morse till fågelkvitter och häcktrimmersång. En liten stilla ankarvik, på södra Egina, men med bråda dagar i villan på höjden. Solen strålade på en molnfri himmel. Janne tog ett morgondopp och gjorde bananpannkakor (slut på bröd) medan jag gjorde yoga. Jag har införskaffat en app, “Vila dig i form”. På den väljer jag ut lämpligt program och en lugn och behaglig röst guidar mig igenom det.
Början på den här seglingsomgången har varit med blandade känslor från min sida. Det har varit kallt och med mycket regn. Det har blåst en hel del och jag har varit orolig.
När vi åt frukost kom en vattenscooter infräsande i viken, full fart. Han tog upp, vad vi tror, en GPS , vände och sedan var det full fart ut igen. Han kanske tänkte: “Shit det här blev fel. Jag skulle ju till Piraeus!”. (Fast på grekiska förstås).
We woke up this morning to bird twitter and the song from a hedgetrimmer. A small quiet anchor bay  on southern Egina. But with busy days in the villa garden on top of the hill. The sun beamed from a clearblue sky.
Janne went for a morning swim and made banana pancakes (no bread left) while I did yoga. I bought this app, “Rest yourself to fitness”. There I choose a suitable program and a calm and soothing voice guides me through it.
I have had mixed feelings about sailing this time. It has been cold and rainy. There has been a lot of wind and I have been concerned. 
While we were having breakfast a waterscooter in full speed entered our bay. He took up, what we think,  a GPS, turned around and blew away back out again. He maybe thought to himself: “Shit, this isn’t right. I was going to Piraeus”. (But in greek obviously).

Nåväl, denna händelse föranledde Janne att börja ett resonemang om långväga resor och hög fart eller kortare och lägre.
Well this incident got Janne started on a conversation about travelling far and fast vs slowly and short.

Väl ute ur ankarviken satte vi segel. Storsegel och genua. I en stillsam bris glider vi fram och njuter. No worries.
Once out of our anchorage we set sails.  Main and genua. We sail along in a gentle breeze. No worries.

PS. Dagens segling slutar med åska och regn precis när vi angör Epidhavros.
 Men sånt är livet.DS. (L)
PS. Todays sailing ends with a thunderstorm and rain
just as we enter the harbour of Epidhavros.
But that's life. DS

tisdag 23 maj 2017

Soldis/Haze

Det är tisdag morgon. Vi lämnar Porto Rafti vid 8-tiden och går söderut. Ingen vind. Gulf of Evia öppnar sig mot Cykladerna. I soldiset öster om oss syns siluetterna av Evias sydspets och där bakom Andros. I soldiset söder om oss växer den lilla ön Makronisi fram  och bakom den Kea. Väster om oss glider fastlandet förbi. Snart passerar vi Lavrion, starthamn för många som semesterseglar i chartrad båt. Mot horisonten i söder syns farleden med stora fartyg på väg mot nordost. Snart försvinner dom bakom Makronisis kullar på vägen mot Kafirea Strait, sundet mellan Andros och södra Evia. Jakob brukar säga Kafeteria Strait. En eufemism med, för mig, trivsamma associationer som säkert passar bra idag. Men det anses ändå vara en av Egeiska havets farligaste passager när meltemin och strömmarna bildar allians. Vilket de hade gjort när SallyRuth passerade Kafirea norrifrån under revade segel, en kväll i september 2015. Jakob var med. Fullt ös, om ni frågar mig. Men jag och Jakob har antagligen olika kafévanor.
It is Tuesday morning. We leave Porto Rafti around 8. Heading South. No wind. The Gulf of Evia opens up towards the Cyclades. In the haze east of us we see the silhuett of the South tip of Evia and behind that Andros. In the haze south of us the smałl island of Makronisi comes forward and behind that Kea.West of us the mainland sweeps by. Soon we pass Lavrion. Starting point for many cruisers in chartered boats. In the horizon in the south we see the main fairway with the big ships heading norteast. Soon they disappear behind the hills of Makronisi om their way towards Kafirea Strait, the sound between Andros and Evia. Jakob calls it Cafeteria Strait. In my ears a pleasant euphemism that probably is true today. But when the meltemi wind and the currents form an Alliance the sound is still considered one of the most hazardous passages in the Aegean Sea. That alliance was a fact when SallyRuth passed Kafirea. An evening in September 2015, coming from the north with 3 reefs in the main sail. Jakob was on board. Lots of action if you ask me. But, evidently Jakob and I have different café habits.
.
Morgonens soldis på sjön. Naturens svar på silverte till frukost.
Gott om plats för egna fantasier. (J)
This mornings haze över the water. Naturens own version of silver tea. Lots of room for fantasy.

måndag 22 maj 2017

Aliveri/Karavos till Porto Rafti

Natten i Karavos bjöd på ett magnifikt åskväder med tillhörande ösregn och kulingvind i byarna. Efter några timmars stiltje vände vinden från syd till nord. Det blev en fin morgon och vi tog en cykeltur för att handla i ett varuhus av tyskt märke. Det där som ser likadant ut var man än befinner sig.
The night in Karavos offered a magnificent thunderstorm with a downpour. And windgusts of 30 knots and more. After a few hours the wind went from south to north. The morning was nice. We took a bicycle ride to a supermarket. It is a German chain.  You know the ones that look exactly the same whereever you are.

Vi kom så småningom iväg och kunde periodvis segla i fin medvind.
Eventually we moved on and partly sailed in very good winds. 

Fin fart med endast genuan uppe. En stor fördel är då att biminin kan vara kvar över sittbrunnen och ge behaglig skugga.
Good speed with only the genua. The advantage then is that we can use the bimini over the cock-pit and get shelter from the sun.

Framme och ankrade viken vid Porto Rafti. Vår nya besättningsmedlem, gummibåtsmotorn Suzie, fick övningsköra oss till land så att vi fick motionera oss. På väg tillbaka i jollen till SallyRuth tyckte vi att vi har en väldigt fin båt. Très photogénique! (J)
At anchor in the bay at Porto Rafti. Our new crew member, the dinghy motor Suzie
got to practice her driving and take us ashore for some excercise. On our way back to SallyRuth we felt we have a really beautiful boat. Très photogénique!