lördag 23 september 2017

Epiblog

Onsdag 20 september - ankomst till Kilada. Plats vid kajen tillsammans med några andra "toyristic boats". Ökande västlig vind som till natten blev kraftig. Lite stökigt, men ok för oss. Andra båtar hade stora problem.

Byn Kilada ligger (trots nattens vind) mycket skyddat vid en grund vik på Peleponnessos östra sida. Båtmasterna på Basimakopoulos boatyard syns långt över hustaken.

En avslutande stund på stranden med U & E, som reste hem tidigt fredag 22 september.

En avslutande Mythos för oss på fredag kväll.

Fredag 23 september. Packade och klara.
Hejdå SallyRuth! Ses nästa år! (J)




tisdag 19 september 2017

Åter till Hydra och Spetses

Torsdag kväll 14 sep hade vi en fin ankring i i en vik väster om Poros. Middag hos S & B på Dawn Surprise.
Fredag 15 sep vinkade vi av Larry.
Lördag 16 sep  ägnade vi oss åt båtunderhåll och en liten reparation av badplattformen på aktern. 
Söndag 17 sep anlände U & E för att, för fjärde gången, följa med oss på SallyRuth några dagar. Middag åt vi på en taverna i Poros - under den stora Platanen, ni vet, tillsammans med S & B.

Måndag 18 sep seglade vi till Mandrakiviken på Hydra.
Många båtar på plats men vi fick en bra placering.

Från viken finns en trevlig promenadväg, 2 km, in till byn.

Hydras hamn var fullsatt på kvällen, som vanligt.

Goda möjligheter att få tag på en ledig åsna.
En viktig service på en ö där inga mototfordon tillåts köra.

Åsneförarna ska, precis som andra chaufförer, ha rätt till regelbunden vila. Reglerna för kör- och vilotider är ju gemensamma för hela EU.

Tisdag 19 sep seglade vi till en vik på nordvästra Spetses, Zoyioryia bay.
Ännu en lugn och fin ankring.

Strövtåg längs stranden.

Middag ombord. (J)










fredag 15 september 2017

Hur lite får en paprika väga?

Poros fredag kväll. Vi gick till Kritikos, en supermarket i hamnen. Vi ville enbart köpa grönsaker till en grekisk sallad. Oliver och ost hade vi redan. Jag plockade till mig en tomat, en gurka och en paprika. Meningen är att man ska väga och få fram prislapp själv. Eftersom jag inte kan läsa grekiska fick jag hjälp av en vänlig expedit. Tomaten och gurkan gick bra, men sedan blev det jobbigt. Paprikan vägde för lite så vågen kunde inte skriva ut en prislapp. Det tog en stund innan vi förstod att det var det som var problemet. Under tiden kom en man som arbetade med att packa upp matvaror. Han sa bryskt: you have to buy 2 peppers. Jag tvekade och då tog han helt sonika paprikan och sa: You can't buy this. Goodbye. Jag hade hunnit härskna till och tänkte definitivt inte köpa 2 paprikor. Tyvärr kom jag inte på att jag ju kunde hjälpt vågen med ett litet tryck.
Det blev en jättegod sallad, som tur var hade vi en paprika​ kvar sedan tidigare, men en märklig upplevelse var det. /L

onsdag 13 september 2017

Vulkanen i Vahti

Idag var det dags för en liten expedition. I den lilla hamnen Vahti såg vi en skylt som pekade uppåt berget.  Volcano stod det.

Sagt och gjort. Först en liten konferens om vägval.  Vi = Sue, Brian och deras 2 hundar samt Larry, Janne och jag.


Första 4 km var vanlig väg och sedan började själva klättringen.



Väl uppe såg det inte alls ut som vi tänkt oss. Vulkanen var liksom inomhus, eller vad man ska säga. Men det var häftigt där inne med en sten över öppningen upptill som turligt nog verkade ligga stabilt.

På vägen ner fikade vi hos en trevlig man som visade sig kunna lite danska eftersom hans fru är från Danmark.

Så här glada var vi när lämnat Vahti på väg mot Poros, men det en annan dags blog./L



måndag 11 september 2017

Aegina - detta har hänt

Fredag 8 sep seglade vi från ankringen vid Kap Suonion till Aegina. Många båtar i hamnen och ingen uppenbar plats. Til slut kom vi till kaj på en plats som ingen velat ta för att det var för grunt. Med stävtilläggning och en viss försiktighet löste det sig bra för oss. Fördelaktigt att vi inte sticker så djupt! Vi hann även lämna in vår tvätt.

Lördag 9 september hämtade vi tvätten.

Söndag 10 septenber hämtade vi svågern vid färjan på fm. Vid lunchtid lättade vi ankar och fick fin segling söderut längs Aeginas kust.

Efter en extrasväng runt en mindre ö, för att nuta av det fina seglingsvädret, gick vi in till Perdika på södra Aegina. Där rådde en viss uppståndelse som vi kunde iaktta utan att vara inblandade. Vindförhållandena gjorde det svårt att parkera mot kajerna och en stor segelbåt gjorde felbedömningar och blåstes in bland fiskebåtarna. Så småningom fick man hjälp och bogserades ut. Vi kom så småningom, utan problem, på plats bredvid vännerna S & B som redan fanns på plats.


Måndag 11 september tog vi en förmiddagspromenad runt Aeginas sydvästra udde. Sedan seglade vi iväg mot Epidavros i fin medvind. Plats vid kajen, grillmiddag och en trevlig kväll fick oss att bortse från att det är aningen  guppigt och att mer vind ska komma inatt. (J)

torsdag 7 september 2017

Rätt pampigt för att vara gamla stenar

En god vän till oss sammanfattade många års segling i Grekland med därtill hörande besök på arkeologiskt mycket intressanta platser: "Det blir många gamla stenar"
Just dessa är onekligen imponerande.
På sydöstra hörnet av Attica, där Aten ligger, sticker Kap Sounion ut i havet. Tidigt identifierades platsen som helig och ett tempel till Poseidon byggdes.

Viken nedanför är en utmärkt ankringsplats och någonstans i vimlet där nere ligger SallyRuth.

Den här versionen byggdes ca 500 f Kr sedan Perserna raserat det första.

Den brittiske poeten Lord Byron var där på 1800-talet och klottrade en inskription. Det lär stå
"Sunium's marbled steep
Where nothing save the waves and I
May hear our mutual murmurs sweep"
Jag vet inte om det är hans fel, men nu måste man hålla sig på behörigt avstånd. Vi kunde inte kolla själv vad det stod. En vakt med visselpipa höll alla"off the marble".

Vackert och populärt i solnedgången och...

fin bakgrund när vi på kvällen åt middag i sittbrunnen på SallyRuth. /L

tisdag 5 september 2017

Där ska staden ligga!

Vi närmar oss Serifos och glider längs öns östra sida ner mot hamnen, Livadi, . På berget ovanför Livadi syns ännu en av dessa otillgängliga gamla byar där stadsplanen verkar gjorts av en jätte som tappat ett paket jättesockerbitar i terrängen och tänkt: Jättefint! Där bygger vi till människorna!

Lugnt och varmt väder. Angöringen till hamnen är enkel. Livadi ligger mycket skyddat i en djup vik som öppnar mot söder.

Vi tar 19-bussen upp till kanten av gamla byn, Chora. Sedan vidtar en labyrint av trappor mellan husen. Uppåt, uppåt! När man väl når kapellet på toppen inser man att den som väljer att bo i jättesockerbit har fin utsikt. I fjärran, mot sydost, syns Sifnos.

Vi pratar med andra turister och hjälper till med att ta "in-front-of"-bilder av par från Tyskland och Californien. Vi får också hjälp! (J)