Att produktionen av single malt whisky intresserar många skandinaver är tydligt här på Islay. De nordiska språken hörs ofta på ön. I torsdags kväll mötte vi på puben fyra charmerande finska killar på ”Whiskypilgrimage” (för kännedom: pilgrimage is a long journey or search of great moral significance). Dom arbetade sig systematiskt igenom Islays destillerier. Entusiastiskt och medryckande berättande dom för oss om sina smakupplevelser och favoriter. Anteckningar fördes vid varje besök och beslut om inköp skulle tas när pilgimsfärden avslutades. Troligen på flygplatsen i Glasgow, där sortimentet förhoppningsvis var stort nog. Vi lärde oss att whisky inte bara handlar om %-en utan lika mycket ppm-en. Man fattar ju att det blir en himla skillnad om fenolhalten är 6 ppm eller 27 ppm! Pubens whiskylista studerades ingående och vi provade två Ardbegvarianter på pilgrimsrekommendation. Lisa fastnade för Corrywreckan. ( Ni vet, sundet med tidvattenströmmar som käkar båtar. Vad drycken gör med oss vet man inte riktigt). Tack Miika, Hannu, Teero och Robbe för en trevlig stund!
Hej! Nu är vi äntligen på!
SvaraRaderaVa kul att ni kommit så långt! Och att det fungerar trots att det blåser för mycket hela tiden. Det kunde varit värre!
Vi är faktiskt himla glada att Spanien vann (särskilt efter den ganska fula inledningen där holländarna inte spelade snyggt alls) - vi anser oss numera vara halvspanjorer pga Karins spanske pojkvän. (Åtminstone när inte Sverige är med.) Vi hade det helt underbart på Costa Brava (man blir så imponerad av att se sina barn vara så rediga i för en själv nya sammanhang. Gött!) och kommer inte att vara så sega med att åka tillbaka i framtiden.
Nu är vi hemma igen, med Anders och hans familj på besök. Under helgen är de på Legoland men sedan har vi en vecka till innan de vänder tillbaka till Umeå. (Förresten så fick ni tips om ett sjösjukearmband, funkar det även på bilresor tro? Köpte ni några? Eller kom tipset för sent så att ni redan lämnat apoteket bakom er?)
Här i Sverige har vi haft det väldigt varmt, ingen vind att tala om (på land i alla fall) och förfärligt torrt. Igår och idag har vi fått några skurar, det hjälper växtligheten lite i alla fall. Potatisen växer så det knakar, tyvärr i sällskap med kirskålen. Jag för den eviga kampen mot sniglarna och kirskålen och funderar på vad 17 jag skall göra med den fantastiska växt jag fick av min avgångsklass. Det är en svår en och jag vill ju att den skall överleva!
Jag tyckte det är så härligt att ni inte har som mål att vara snabbast i världshistorien eller komma till ett visst ställe så fort som möjligt. Det är ju detta att låta sig påverkas av det som händer och dem man möter som gör resan värd att minnas. Och lär en något.
Det ska bli kul att följa er, jag har anmält mig nu!
Kram
Kristina