Klockan 8 på morgonen onsdagen den 14 juli lämnade vi Crinan. Det var helt rätt med tidvattnet och vi hade 2-3 knops medström i 6 timmar. Vi hade noga övervägt om vi skulle sticka eller inte, men de hade trots allt inte lovat mer än 11-13 m/s och vi skulle ju segla medvind, eller rättare halvvind. Halvvind var det, det blåste aldrig mindre än 15 m/s och som mest hade vi 20. Då misstänker vi dessutom att vår mätare visar för lite. Det känns som att jag gnällt en del över mycket vind och det ska jag härmed sluta med. Det hjälper ju inte. De stora havskappseglarna letar ju lågtryck för där är det mest vind. Just nu känns de som om lågtrycken letar rätt på oss. Nog om det.
Vi kom indånande i Port Ellen som ligger på Islays sydspets. Fullt i hamnen. Ytterst två båtar utanpå varandra. Jag ropar till mannen, Can we stay outside of you as number three (det gjorde hamninloppet väldigt smalt). Han svarar - With that name, how can I resist you. I have two daughters. One is Sally and the other is Ruth. Så fick det bli. Det var två irländska män som bjöd ner oss på ett glas vin före maten och berättade en massa om Irland. Visst är det underbart.
Här en hälsning från oss i Kölsta. Värmen håller i sig. Sala var i går bland de varmaste platserna i landet med 31 grader. Vind har vi varje dag och det gör utelivet behagligt som idag med 28 grader. Jag kommer vatten lagom nära när jag vattnar trädgårdslandet. Så har det nu varit i drygt två veckor. Allt växer så det knakar och vi äter nu bara egna gönsaker. Vi fick i tisdags första regnet sedan 18 juni.Så olika det kan vara med väder och vind. Kram från Anna Karin och Hans
SvaraRadera