Söndagsbestyr. Sunday.

Söndag förmiddag vinkade vi av Elsa när hon tog en taxi till flygplatsen. Vi passade sedan på att göra lite båtunderhåll eftersom vi låg vid en brygga där vi betalat för vattentillgång. Medan vi arbetade med däckstvätten tittade vi deltagande på vedermödorna för ett par som guppade i sin båt strax utanför vår plats. Dom hade fastnat med ankaret i något på botten. Bryggsnacket sa att bara en dykare kan fixa deras problem. Men på båten kämpade dom på och verkade inte vilja ha kontakt trots att Lisa t.o.m. försökte med radioanrop. Dom spanade ner i vattnet, drog upp och släppte ner sin kätting, grejade med linor, petade med båtshakar, började till slut bada och dyka och fick dessutom  assistans av en man som simmat ut för att kolla läget. Döm om vår förvåning när dom efter mer än två timmars slit lyckades bli fria från sin ofrivilliga boja och stävade iväg mot friheten. Vi som på bryggan med milt överseende burit på ett "ring-en-dykare"-leende fick lång näsa. Och föga anade vi vad som väntade oss senare på eftermiddagen.

Efter en sen lunch och en vända till Super Market var klockan 17 men vi kände starkt att vi ville lämna bryggan i Skiathos. Väderprognosen var perfekt för en nattankring vid legendariska Koukonaries Beach som ligger en timme bort.

När vi slåppte förtöjningarna och ankarspelet började mata in kätting kändes det direkt att något var fel. Senast anlända båt hade lagt sitt ankare över vårt! När det problemet var avklarat satt vi mycket övertygande fast i kättingen till nästa båt! (Trevliga fransoser. Men - dom kom efter oss igår.) Eftersom vi nu hade ett stort behov av att känna oss utan skuld (dumt - men så tänker man ibland) bestämde vi raskt att båten som strulat tidigare på dagen antagligen hade härjat runt med våra kättingar och därigenom skapat problem för alla. 

Lyckligtvis har vi med tiden fått lite rutin på ankarproblem och blev klara på tjugo minuter. Vi blev genast mer ödmjuka och tänkte på att ingen går fri från ankartrassel!

Sunday morning we waved goodbye to Elsa when she took a taxi to the airport in Skiathos. After that we took the chance to do some maintenance on the boat, as in cleaning. We where on a pontoon with prepaid water. While scrubbing the boat we watched a couple on a boat just outside ours. They had severe anchor trouble. They where stuck to something.The word on the pontoon had it that they had to get a diver to get out of this situation. But on the Dutch boat, they kept on trying. It didn´t seem as if they wanted any contact. Lisa tried to call them on the radio.They peered down into the water, pulled their chain up and down, had different ropes and poles. After a while one of them went into the water. A man swimmed out to assist them. And to our surprise -  after about 2 hours work -they were free from their chain and drove away towards freedom. Shame on us on the pontoon with our slightly condescending " you actually have to get a diver"smile. And little did we know of what was awaiting us.

We had a late lunch, went for provisions at the Super Market and it was 5 pm. We really felt that we wanted to leave Skiathos Town. The weather forecast was perfect for a night at the legendary Koukonaries Beach, an hour away.

We let go of our lines and started to take in the anchor chain. Something wasn´t right. The last boat that had arrived had put their anchor over ours. That problem solved we realized that we were stuck in the chains of the next boat too. Very nice French people. but still. After another 20 minutes that was solved too. The bottom line is, everybody gets into anchor problems.

Mot Koukonaries Beach vid sextiden.

Towards Koukonaries Beach at 6 pm.

Inför en fin ankringskväll vid en berömd strand är vi alla lika - megayachten får njuta tillsammans med Medelhavets kreti och pleti.

On a beautiful evening for anchoring at a famous beach we are all the same. The Mega Yacht enjoys along with the rest of us.

Söndag kväll. Panorama över Koukonaries bay från sittbrunnen på SallyRuth. (J)

Sunday evening. Panorama over Koukonaries bay from the cock-pit of SallyRuth.

Vad gör man egentligen på seglingssemester? So what do we truly do on our sailing vacation?

Svar:Man äter!

The answer is - we eat.

Fredag kväll. Restaurang Agnanti, Glossa, Skopelos. Grannbordet var ett stort sällskap israeler. Vi sa "Shabat shalom" till varandra. Byn ligger högt ovanför hamnen, Loutraki. Promenaden hem går brant utför på en stenlagd gångväg och tar 20 min.

Friday night. Restaurant Agnanti, Glossa, Skopelos.The table next to ours was a large company of Israelis. We greated each other Shabat Shalom. The village lies high above the harbour, Loutraki. The walk home is steep down hill on a stone paved road. Takes 20 minutes.

Lördag kväll. Skiathos town. Elsas sista kväll ombord. restaurangbesök igen. Den här gången strömmade personalen till för att få vara med på bilden.

Saturday evening. Skiathos town. Elsas last night. A new restaurant. This time the staff wanted to join the picture./L

Utsikt och fiskelycka

Utflykt från Steni Vala till gamla stan i Patitiri. Bussen stannar på kajen i Steni Vala. Resan till Patitiri tar 20 min och efter ett kort stopp kör den vidare upp till gamla stan. Några slingrande gränder uppåt och man belönas med en bedövande fin utsikt över Alonnissos och intilligande öar i Sporaderna. Elsa är utflyktsfotograf.

Daytrip from Steni VAla to Old Town of Patitiri. The bus starts from the quay in Steni Vala. After 20 minutes you are in Patitiri and after a short stop the bus continues to Old Town. After a few winding alleys you are rewarded with a breathtaking view over Alonnissos and the nearby islande of the Sporades. Elsa is our sightseeing photographer.

I Patitiri fiskade vi i fiskaffären och bärgade 3 Sea Bass som i kvällningen hamnade på grillen. (J)

In Patitiri we went fishing in the fish shop and caught three Sea Bass that in the evening ended up on the grill.

Nattankring på stranden. Night anchorage att the beach

Till vår stora glädje har vi Elsa ombord. Ikväll ankrar vi vid en badstrand på Skopelos. Orms Staphylos.

We are so happy to have Elsa aboard. Tonight we are anchoring off a beach on Skopelos. Ormos Staphylos.

Det gungar rätt mycket. Men, som Elsa mycket riktigt påpekade, kan vi ju alltid jolla in till stranden för att sova. Det finns ca 100 solsängar att välja på. Som nog är lediga allihop sådags.

There is a quite heavy swell. But, as Elsa said, we can always take the dinghy to the beach to sleep. There about 100 sunbeds to choose from. And I bet none of them are occupied at that time./L

Bogsering. Towing.

Efter den vanliga morgonrutinen, vakna-bada-frukost, lämnade vi ankringsviken och följde öns västra kust ner till södra änden där en annan bra ankringsvik ligger. Idag ett lämpligt lunch/bad-stopp för oss. Och för några andra segelbåtar. Och en utflyktsbåt, troligen från Skopelos, som anlände efter en stund, fullastad med badsugna semesterfirare . "Hej Västerås!" ropade en svensk familj från badbåten när dom såg vår flagga och läste på vår akterspegel.

After the normal morning-routine, wake up-swim-breakfast, we left our bay and followed the west coast of the island down to the south end where there is another nice bay. A god place for lunch and a swim for us today. And for a few other yachts. And for a daytrip boat from Skopelos, crowded with people on vacation longing for a couple of hours in the water. A Swedish family saw our flag and boatname and shouted "Hej Västerås!".

Just när vi förberedde oss för att lämna viken kom en engelsman roende i en gummibåt. "Ska ni stanna här idag? Jaså, inte! Vår motor startar inte. Vart ska ni? Om vi bara kunde komma till Steni Vala så kan vi nog få hjälp där. Men vinden har fel riktning just nu."

Vi hade egentligen en annan plan för eftermiddagen men bestämde oss för att hjälpa till. Nästa gång är det vår tur att be om assistans! Vi surrade oss sida vid sida och började bogseringen mot Steni Vala som låg dryga två timmar bort. 

Just as we were preparing to leave the bay an englishman came up to us in a dingy. "Are you staying her today? So, you're not! Our motor won't start. Where are you heading? If we only could get to Steni Vala we would probaly find help. But the wind has the wrong diretion".

We actually had other plans for the afternoon but we decided to help. Next time it is our turn to need assistance! We tied the boats toghether alongside and started the towing to Steni Vala, two hours away.

Efter en stund övergick vi till regelrätt bogsering med lina mellan båtarna. Utanför den lilla hamnen Steni Vala avslutade vi bogseringen. En annan segelbåt dök upp och erbjöd haveristen hjälp att komma till en förtöjningsboj nära hamnen. Vi vinkade Goodbye och gick vidare för att lägga oss för natten i en vik i närheten, Ormos Peristera.

Vad lärde vi oss idag? Förutom erfarenheten att bogsera fick vi sammanfattningsvis insikten att motorproblem till sjöss med fördel ska genomföras lugna, soliga dagar med obefintlig sjögång, andra båtar i närheten och rimligt avstånd till befolkade platser med hamn. Annars blir det med all säkerhet ganska besvärligt! (J)

After a while we switched to towing with a line between the boats. Outside the small harbour Steni Vala we untied the towingline. Another yacht came up and offered the disabled vessel help to get to a buoy close to the harbour. We waved Goodbye and continued to the bay Ormos Peristera to anchor for the night.
What did we learn today? In addition to the experience of towing we realized that motorproblems at sea preferably should  be performed on calm, sunny days, with smooth seastate, other yachts around and a populated place with a harbour within reach. Otherwise it will be rather difficult!

En hel dags segling i medvind! A whole day sailing down-wind.

Tidigt, tidigt lämnade vi hamnen i Mirina på Limnos. På vägen ut fiskade vi upp båtgrannens ankare. Men det krokade vi loss. Det är en historia för sig. I korta drag så här: Vår granne i 6 dagar var enn rumänsk sjökapten som på fritiden seglar charter på sin segelbåt. Han låg i en annan grekisk hamn och skulle ta upp ankaret. Fick inte upp det. Försökte köra iväg ändå med ankaret släpande på botten. Hamnade i hamninloppet och då kommer färjan som tycker att han ska flytta sig. En grekisk patrullbåt kommer för att ytterligare öka hans motivation. Till slut måste han släppa i sitt ankare med all kätting, ca 60 m.När han sedan till slut lyckas förtöja sin båt, snubblar han när han hoppar iland och bryter armen. Sedan blev han liggande en månad på den ön, någostans i Kykladerna. Det enda han fick tag på som ersättning var ett ankare med 20 meter kätting, vilket är alldeles för kort. Efter att ha hört hans berättelse har vi förlåtit att hans ankare släppt typ 10 ggr medan vi legat bredvid varandra, och båten då drivit ner på vår, och att han till slut lyckades lägga ankaret över vårt

Han urskuldade sig också med att han var mer van vid båtar som är 200 meter långa.

Vi fick iaf en hel dag med jättefin segling. I medvind så att vi kunde segla med vår gennaker.

Early, early we left the harbour in Mirina on Limnos. When hauling our anchor we picked up our boatneighbours as well. But we unhooked it. It is a story of it´s own. I will try to make it short. Our neighbour for 6 days was a rumanian sea captain who on his vacation sails charter with his sailboat. He was in another greek harbour and was hauling his anchor. He couldn´t get it up. So he tried to motor with it dragging on the bottom. He ended up in the entrance of the harbour and the ferry came and wanted him to move. A greek patrol boat came up alongside him to encourage him to move. Finally he had to let go of the anchor and with that 60 meters of chain. When he finally got ashore he stumbled and broke his arm. He ended up 1 month on that island, somewhere in the Cyclades. The only replacement he got hold of was an anchor with 20 meters of chain, which is not enough. After being told his story we easily forgive that his anchor loosened at least 10 times while we where next to each other and he then ended up on us. And that he in the end managed to place his anchor over ours. He excused himself and said that he was more used to boats 200 meters long.

Anyhow -  we got a whole days och sailing. Downwind so we could use our assynetric.

Efter 11 timmars segling kom vi fram till vår ankarvik som vi sett ut. Den ligger i norra delen på en av de obebodda öarna i Sporaderna. Ön heter Nissos Kyra Panagia. Populär ankringsplats.

After11 hours of sailing we got to our chosen anchorage. It is a bay on the northern part of the uninhabitated island of Kyra Panagia. It is popular among sailors.

Medan jag ror omkring i jollen och tar pittoreska bilder till bloggen fixar Janne kvällens grillning.

While I am paddling around taking picturesque pictures for the blog Janne is preparing tonights bbq./L

Alla dessa borgar. All these castles.

Som så ofta i små städer och byar där vi förtöjt under seglingen i Medelhavet vakar här i Mirina en borg majestätiskt på en klippa högt över oss. Graden av förfall varierar mycket från borg till borg. Men känslan är ändå alltid stark av att det som idag är en utsiktspunkt för svettiga turister rymmer århundraden av dramatik.

Here in Mirina, as well as in so many other towns and villages that we have visited in the Med, a castle majestetically sits high above us, and guards us.The degree of decay varies from castle to castle. But the feeling remains -  what now is a scenic view for swetty tourists contains centuries of big Drama.

Borgen i Mirina får hög rating både vad gäller murmäktighet och utsiktskvalité.

SallyRuth ligger som synes lugnt i hamnen,

The castle in Mirina gets a high score rating for viewquality and wallpowerness.

As you can see, SaalyRuth rests safely in the harbour.

Fasadbelyst svävar borgen hela natten som ett rymdskepp över Mirina.

En farkost med grekisk flagga på toppen! (J)

Lit up in the night the castle hovers like a spaceship over Mirina. A ship flying the Greek flag.