Söndagsbestyr. Sunday.

Söndag förmiddag vinkade vi av Elsa när hon tog en taxi till flygplatsen. Vi passade sedan på att göra lite båtunderhåll eftersom vi låg vid en brygga där vi betalat för vattentillgång. Medan vi arbetade med däckstvätten tittade vi deltagande på vedermödorna för ett par som guppade i sin båt strax utanför vår plats. Dom hade fastnat med ankaret i något på botten. Bryggsnacket sa att bara en dykare kan fixa deras problem. Men på båten kämpade dom på och verkade inte vilja ha kontakt trots att Lisa t.o.m. försökte med radioanrop. Dom spanade ner i vattnet, drog upp och släppte ner sin kätting, grejade med linor, petade med båtshakar, började till slut bada och dyka och fick dessutom  assistans av en man som simmat ut för att kolla läget. Döm om vår förvåning när dom efter mer än två timmars slit lyckades bli fria från sin ofrivilliga boja och stävade iväg mot friheten. Vi som på bryggan med milt överseende burit på ett "ring-en-dykare"-leende fick lång näsa. Och föga anade vi vad som väntade oss senare på eftermiddagen.

Efter en sen lunch och en vända till Super Market var klockan 17 men vi kände starkt att vi ville lämna bryggan i Skiathos. Väderprognosen var perfekt för en nattankring vid legendariska Koukonaries Beach som ligger en timme bort.

När vi slåppte förtöjningarna och ankarspelet började mata in kätting kändes det direkt att något var fel. Senast anlända båt hade lagt sitt ankare över vårt! När det problemet var avklarat satt vi mycket övertygande fast i kättingen till nästa båt! (Trevliga fransoser. Men - dom kom efter oss igår.) Eftersom vi nu hade ett stort behov av att känna oss utan skuld (dumt - men så tänker man ibland) bestämde vi raskt att båten som strulat tidigare på dagen antagligen hade härjat runt med våra kättingar och därigenom skapat problem för alla. 

Lyckligtvis har vi med tiden fått lite rutin på ankarproblem och blev klara på tjugo minuter. Vi blev genast mer ödmjuka och tänkte på att ingen går fri från ankartrassel!

Sunday morning we waved goodbye to Elsa when she took a taxi to the airport in Skiathos. After that we took the chance to do some maintenance on the boat, as in cleaning. We where on a pontoon with prepaid water. While scrubbing the boat we watched a couple on a boat just outside ours. They had severe anchor trouble. They where stuck to something.The word on the pontoon had it that they had to get a diver to get out of this situation. But on the Dutch boat, they kept on trying. It didn´t seem as if they wanted any contact. Lisa tried to call them on the radio.They peered down into the water, pulled their chain up and down, had different ropes and poles. After a while one of them went into the water. A man swimmed out to assist them. And to our surprise -  after about 2 hours work -they were free from their chain and drove away towards freedom. Shame on us on the pontoon with our slightly condescending " you actually have to get a diver"smile. And little did we know of what was awaiting us.

We had a late lunch, went for provisions at the Super Market and it was 5 pm. We really felt that we wanted to leave Skiathos Town. The weather forecast was perfect for a night at the legendary Koukonaries Beach, an hour away.

We let go of our lines and started to take in the anchor chain. Something wasn´t right. The last boat that had arrived had put their anchor over ours. That problem solved we realized that we were stuck in the chains of the next boat too. Very nice French people. but still. After another 20 minutes that was solved too. The bottom line is, everybody gets into anchor problems.

Mot Koukonaries Beach vid sextiden.

Towards Koukonaries Beach at 6 pm.

Inför en fin ankringskväll vid en berömd strand är vi alla lika - megayachten får njuta tillsammans med Medelhavets kreti och pleti.

On a beautiful evening for anchoring at a famous beach we are all the same. The Mega Yacht enjoys along with the rest of us.

Söndag kväll. Panorama över Koukonaries bay från sittbrunnen på SallyRuth. (J)

Sunday evening. Panorama over Koukonaries bay from the cock-pit of SallyRuth.