Nya och gamla tider

Idag var det strejk i Frankrike. När vi på morgonen besökte den berömda bron från den välkända sången, var trottoaren fylld av människor på väg till starten av en stor demonstrationsmarsch. Sarkozy tycker att pensionsåldern i landet ska höjas från 60 till 62 år. Inte populärt. Ur ett svenskt perspektiv kan det tyckas lite kinkigt att invånarna i ett land där allt stänger mellan 12 och 14 på dagarna ska bli upprörda över ett par år hit eller dit i slutet av karriären. Men det är klart att man utgår från den situation man har just nu. På 1300-talet var här antagligen en annan ordning . Då byggdes på anmärkningsvärt kort tid Palais des Papes (säg papp så låter det OK), påvarnas palats här i Avignon. Utrymmet för att ifrågasätta arbetstider var troligen minimalt. Vi besökte anläggningen idag och vandrade i sedvanlig ordning runt med en audioguide i örat och förundrades. Ett väldigt pådrag var det allt för att under ett 60-tal år kunna utlokalisera påven från Rom till Avignon. Tydligen var påven vid den här tiden i historien tvungen att flytta runt en hel del mellan olika städer p.g.a. oroligheter i Rom. Men den rotlösheten löste man elegant genom att bestämma att Rom låg på den plats där påven för ögonblicket befann sig! Genialiskt. ”Home is where I hang my hat” brukar man ju säga men ”Rome is where I have my Pape!” smäller allt högre.

Efter palatsbesöket lämnade vi stan på våra cyklar för en längre tur ut på bygden. Demonstranterna såg vi inte till. Det berodde nog på att vi körde genom centrum vid 13-tiden. Även ett pensionsåldersuppror har rätt till lunchrast, antar jag.

Påvens tillfälliga boning i Avignon