Hur svårt kan det vara?

Ön Evia är Greklands andra största ö. Endast Kreta är större. Ändå hade vi aldrig hört talas om den förrän vi började segla på det här hållet. Den ligger tätt mot det Grekiska fastlandet på östsidan och på det smalaste stället är det ca 40 meter mellan ön och land. Där uppstår väldigt starka strömmar eftersom det är en massa vatten som ska passera på en litet område. Det finns en bro som öppnas för passage en gång per dygn. Företrädesvis på natten och när Porth Authority vill. Vi hade hört mycket om hur besvärligt det kunde vara, men jag tänkte att det kan väl inte vara så märkvärdigt. Men jo, det kunde det.

Vi låg vid en kaj och väntade. Halv tio på kvällen blev vi påskyndade att fort, fort göra loss båten och börja köra i avvaktan på broöppning. Precis som grannbåten la vi ankare eftersom vi hört att fort kanske inte var vårt fort (!). Sedan hann det bli alldeles vindstilla för att sedan blåsa upp jättemycket igen innan vi, i den kolsvarta natten, klockan 01.30, fick uppmaningen att göra klart att passera bron. Vid det här laget blåste det styv kuling, som mest 19 m/s. Inte helt trivialt att få upp ankaret. SallyRuth studsade fram och tillbaka, Janne körde upp och ner med ankaret för att få loss det och jag styrde hit och dit enligt hans anvisningar. Men till slut gick det bra. Sedan skulle vi bara försöka hitta det lastfartyg som anropade oss på radion och sa "Please stay out of the way". Det var precis vad jag trodde att vi gjorde, men till slut såg jag var den var. Nämligen på väg rakt mot oss. Jag meddelade på radion "We will be passing starboard to starboard" och vi kunde sedan slinka efter genom broöppningen. Väl över på andra sidan bron slutade det med att vi ankrade vid sidan av strömfåran. Efter ett magnifikt åsk- och regn-oväder kom vi äntligen till ro. Det kan vara hur svårt som helst! /L