Slutet på en lång historia och början på något nytt

I fredags tog vi upp SallyRuth. På Basimakopoulos Boatyard. Det har sakta mognat fram. Och nu är vi redo. Vi lägger ut SallyRuth till försäljning. 

Vi har kontaktat en mäklare. Brittisk  med en mäklare på plats här i Kilada.

Så här minns vi henne.

Och allt i båten ska nu ut, vändas och vridas på, sparas eller slängas.

Nu säger vi farväl till denna lilla skumgummibit som följt oss sedan 2010. Det var en dörr som skramlade så väldigt och då var den till hands och fick agera mellanlägg. Tack för trogen tjänst!

Vi hanterar situationen lite olika. Janne fixar och donar och gör en massa bra förbättringar och uppsnyggningar som vi pratat om länge. Jag fick igår ca 40 graders feber och har varit ganska borta sedan dess. Nu är den nere i 38,5. Men igår satt jag med en blöt handduk över huvudet och tyckte jag kände hur hjärnan kokte. Idag har jag ätit glass och tror på ett liv efter detta. (L)

Blå och Blåsigt

Tisdag 21 september

Den dominerande färgen vi upplever på dagarna är utan tvekan blått. Hav, himmel, båtens dekor, sprayhood, bimini, fendrar, sittbrunnskuddar - allt i nyanser av blått. Mitt i utsikten flammar dessutom Sveriges flagga stolt. I vårt fall över Greklands öar, berg och byar. "Vattnet av viol" är väl ungefär samma som i Sverige. Fast lite varmare. 

Igår, måndag, gick vi från Egina till en fin ankarvik nära Poros. Det såg på håll helt fullt ut men när vi närmade oss lämnade ett dussintal charterbåtar viken samtidigt och vi blev kvar med två andra båtar. En bra ankring. Idag gick vi vidare till, numera välbekanta, viken på Dokus norr om Hydra. Lugnt väder.

Varför inte segla österut och besöka de centralt belägna öarna i Cykladerna?

Bra fråga. Ett skäl är - gult! Vår flagga har gul färg på blå botten. Det har även väderkartan de närmaste dagarna. Se här!

Årets säsong för Meltemi har varit ihållande. Det handlar om vinden från Bosporen, ner över Egeiska havet, Cykladerna och Kreta. På väderkartan för torsdag morgon, alltså i övermorgon, kommer det en körare igen. Tänk regnbågens färger. ROGGBIV alltså. Rött är mest vind och violett minst. Gult och orange kan bli jobbigt. Blått är bekvämt. Vi befinner oss i gränslandet och håller oss där. Brittiska seglare vi träffade häromdagen berättade om sin Meltemisommar i en katamaran i Cykladerna. "Five days of hiding and one day of sailing!" Tänkvärt.

Så för svenska seglare i Grekland påminner vår flaggas gula färg inte bara om sol ur de blåa vecken.

Gult = Blå(st)!

(J)

Veckans nöt - Vad är Egina berömt för?

Söndag 19 september.

Vi stannar i Eginas hamn. Det känns lite tomt efter att Ulrika och Ewa rest hem igår. Tack för besöket!

När vi kom igår, lördag, var det fullt i hamnen. Vi väntade en stund och, se där, en båt lämnar kajen. Snabbt parkerade vi. Det gick ju bra. Det visade sig att båten som lämnade sin plats visste att dom kunde byta till en, som vi sedan förstod, lugnare plats vid hamnutloppet. Så långt som möjligt från huvudgatans årliga festivalyra, som visade sig pågå just denna helg.

Försäljningsstånd, mååånga människor,  högtalaranläggningar med arr av Zorba-Elton John-ABBA-musik i turistanpassad blandning samt, med jämna mellanrum, en procession längs marknadsgatan av den lokala afrotrumspelsföreningen.

Om man kikar noga så syns det att SallyRuth ligger där bakom försäljningstältet. Där såldes smycken och kosmetika. Flitigt besökt.

Ikväll har temperaturen gått ner något. Fortfarande en strid ström av flanörer även om några av stånden stängt. Slutsålt antagligen. Trevlig stämning. Välbeskta serveringar. Som vanligt här så är alla åldrar ute samtidigt på kvällen. Trumgruppen valde dock, förtjänstfullt nog, att göra sin sista festivalvandring för några timmar sedan.

Varför en festival denna helg på Egina? En årlig skördefest, kan man nog säga. Pistagenötter från Egina lär vara bäst i klassen. Vårt skafferi är nu utökat med några lokala produkter. Från vänster - fikonmarmelad, pistagepesto, pistagepesto med vitlök, blomhonung samt (delvis skymda - men väldigt goda) pistagenötter. Pistagedrinkar finns givetvis men är ännu inte testade. Vi får återkomma. (J)

Från 4 till 2

Torsdag 16 september

Vi lämnar Korfus efter en lugn ankringsnatt. Vi är snart tillbaks i gamla vana rutiner. Ewa och Ulrika har kökstjänst och vi äter god grekisk sallad till lunch. Vi tar oss till Vahti, en söt liten by på Methana som är en halvö-plupp på Peleponessos. Det är här det finns en slocknade vulkan. Vi kunde berätta om det för våra gäster men det var alldeles för varmt för en hajk upp dit.

Fredag morgon 17 september. Vathi. Stilla.

Vi tog ett badstopp precis efter vi lämnat Vathi. Sedan fick vi finfin segling, kryss, hela vägen till nästa ankring.

Munskänk ombord i Klimaviken på södra Aegina Sista kvällen med gänget. Tur vi har en skolad person som kunde öppna flarran. Det blev ett nattligt dopp innan sängen, men det finns inget bildbevis på det. Ni får tro oss. Vi har badat MYCKET.

Lördag 18 september. Tänk vad tiden går fort. Vi tog oss till Aegina stad varifrån det går färja till Pireaus. Hejdå Ewa och Ulrika. Vi seglar igen tillsammans. (L)

En kuggfråga - Varför kommer det inget kylvatten?

Lördag 11 september

Det blev en skön ankring i Dhokosviken. Lugn natt. Bra bad. Mitt på dagen gick vi vidare till Poros. Bakom hörnet vid början av Porossundet känner vi igen vyn över staden.

Svaj eller kaj? Ständigt en massa beslut. Vi gick förbi stan till Russian bay. Svaj alltså. Ankrade, badade och ändrade oss sedan. Åter till stan. Det blev kaj! 

Söndag 12 september

Siktet var nu inställt på Piraeus. På måndag kväll skulle Ulrika och Ewa komma. Femte (!) gången ombord på SallyRuth. Härligt! Vi planerade för två korta etapper från Poros. Aegina söndag och Piraeus måndag. Vi är bra på beslut. Samtidigt mycket flexibla. Så det blev Piraeus redan på söndagen. Rejäl motvind och motorgång till Zea Marina som ligger centralt och, därför, har storstadsanpassad prissättning.

Måndag 13 september

Gästerna skulle komma på kvällen. Nu fanns tid för montering av en ny solpanel.

Fortfarande en kraftig vind genom hamnen. Rakt i sidan. När en 15 meters motorbåt skulle lägga till bredvid oss blev det stökigt. Rakt i sidan, med hjälp av vinden, kom den i en mindre lyckad backningsmanöver. Dålig stämning blev det. En lång stund. Mitt i strulet tyckte ägaren att det var onödigt att bli arg och så. Antagligen en bra synpunkt eftersom han hade försäkring och dessutom visade sig vara barnpsykolog. Hans båt kördes för dagen av en god vän. Inte kunde vi ana då, att den mannen skulle visa sig vara en mycket bra bekantskap. Vi pudlade så småningom ömsesidigt. Den välförsäkrade psykologen överlämnade en flaska vin och sin personliga information.

Ulrika och Ewa anlände vid 22-tiden. Grekisk sallad och öl i sittbrunnen.

Tisdag 14 september

Vi hade en lugn förmiddag med bunkring av livsmedel samt lite planering av våra kommande dagar. Vid 12-tiden var det dags att varmköra motorn och göra klart för avgång. Så snart nyckeln vridits om är det uppenbart att något inte stämmer. "Varför kommer det inget kylvatten från motorn?" En felsökning som så småningom leder till bortmontering av vattenpumpen avslöjar obarmhärtigt vad som hänt. Nylonkugghjulet som driver pumpen låg i smulor. Hur många dagar skulle det ta att få fram ett nytt hjul?

Fundera lite över följande kedja av händelser:

- Incidenten med den påkörande båten på måndagen

- Vi försonas med motorbåtens skeppare och hans kompis

- Vi har snackat lite med dom två och vet att kompisen, Fanis, är ansvarig föt Volvo Penta i Grekland

- han vet precis vilken vår boatyard är och vad mekanikerna där heter

- Fanis kikade lite på vår motor under vår försoningsprocess på måndagen. Trevligt.

- på tisdagen vi 13-tiden hittar Lisa hans telefonnummer och tar kontakt

- Fanis förstår givetvis exakt vilken reservdel det handlar om. "Jag kollar om den finns här och hör av mig".

- vid 15-tiden kommer Fanis förbi med kugghjulet. Vi monterar och kommer iväg.

Till denna osannolika händelsekedja ska läggas sannolikheten för att haveriet sker på en plats där ingen större skada sker. Läsaren inbjuds att fantisera över situationer när en obrukbar motor i en segelbåt skulle kunna vara ett stort problem!

 

På tisdag eftermiddag kommer vi äntligen iväg. Natthamn i Aila-viken på Salamis östra sida. Motvind och motorgång. Utan motgång! 

Lamm på grillen i Aila-viken på tisdag kväll.

Onsdag 15 september

En fin förmiddag i viken på Salamis. Ulrika och Ewa provar våra däcksstolar och begrundar hur det kan ha sett ut när Perser och Atenare drabbade samman i det mytomspunna sjöslaget för 2500 år sedan. (J)

Panoramabildsfrosseri

Fredag 10 september.

Från Zoyioriya bay på Spetses går vi på em mot nordost, mot ön Dhokos. Utsikten från sittbrunnen bjuder inte på någon större variation kan man tycka. Båtmöten och upp/ner med egna segel kräver korta insatser av uppmärksamhet och aktivitet. Återstående tid får ägnas åt njutning i stunden. (Att båtnamnet "Carpe Diem" är omtyckt är inte överraskande).

Ankring i den stora viken på norra sidan av ön Dhokos.

 (

Blå prick = SallyRuth ankrad (J)

 

Var ska båten vara om inte i vattnet?

Tisdag 7 september.

"Retro bar" ligger nära vår boatyard. En öl och trevligt umgänge med andra seglare passar bra där, efter dagens jobb. Vad på baren som är "retro" är oklart men just den här kvällen bidrog vi vid vårt bord förstås själva med en touch av gången tid. I kraft av vår ålder, alltså.

Torsdag 9 september

Äntligen dags för sjösättning. In i det sista en del pyssel. Som vanligt. I år blev det bl.a.  nytillverkad vattentank, demontering av defekt varmvattenberedare, bottenmålning samr mekanikerbesök för att kolla lite på vår motor. En speciellt snitsig liten skruv behövde ersättas. Volvo Penta har den inte längre som reservdel men Gorgious, mekanikern,  trodde att han hade något hemma i sin verkstad. "Jag kommer förbi imorgon. Vet inte när." sa han. Vid åttatiden på onsdagskvällen, när vi börjat misströsta om torsdagens sjösättning, dök han upp. Positiv och glad. Med rätt skruv. Att få honom att acceptera ersättning gick inte. "Det är ju bara en skruv" sa han och körde iväg.

Så i förmiddags kom mannen med den stora självgående båttrailern. Med fjärrkontrollen på magen styr han vant ekipaget genom boatyarden, över vägen och ner till sjösättningskranen.

Vi vattnet tar en annan kranförare över och SallyRuths chaufför kan pausa lite.

Vid tretiden bestämde vi oss för att lämna Khoilada och gå till en vik på Spetses där vi varit förut. Zoiyoroia bay. Vår nya grekiska flagga flög vilt i vinden en stund när linan hade smitit. Nu är ordningen återställd.

 

En fin vik, fårost, oliver, Retsina, en nylackad rorkult. Visst är det lätt att favorisera sådant vi upplevt förut. Men vi gör det gärna igen.

Är det kanske detta som är - Retro? (J)