Hade Napoleon släppt in TV på Chateau Fontainebleau?

Även med ett medelmåttigt kontrollbehov kan man ju bli lite nervös av mediabevakning. TV-tittarnas uppskattning var i alla fall det som (i bästa fall) väntade oss om vi ville ställa upp i ett filminslag om den fantastiskt snitsiga gästhamnen i Paris. Journalisten och hennes kamerakille var jättetrevliga när dom tog kontakt vid bÅten men man vet hur det blir. Dom ville filma i hamnen, ombord pÅ bÅten, hänga med en bit pÅ floden och få lite bra bilder där och så vill man ju se snygg ut och säga intressanta saker.
Kort sagt, dan försvinner fort. Och då vet man ju inte ens om det kommer att sändas i Sverige! Vi höll en låg profil. När vi lämnade hamnen vid lunchtid på onsdagen så hade teamet istället börjat med lite "shooting" på en engelsk båt med ett trevligt ungt par som vi snackat en del med. Där fanns även en hund ombord så det blir säkert bra TV!

Vi vinkade glatt till filmgänget och gled bort från "Paris - staden som aldrig sover". Det är en bra slogan men man (= svensk bondläpp) inser ju snart att det är en livsstil som är ohållbar i längden. Hög tid att komma ut på landet. Ca:80 km kvar på Seine innan det är dags att svänga höger in på den första kanaletappen mot Medelhavet. Vi passerar ett antal slussar och framåt 17-18-tiden börjar vi spana efter en plats att stanna för natten. När vi passerar någon mindre båt passar jag (Janne) på att ropa ut en fråga om var man kan lägga till för natten. Vi får vänliga svar men inget riktigt användbart. I en flodkurva ligger en fin bostadspråm. Vi ser i kikaren några människor som sitter i sin utemöbel på däck så vi glider upp långsides för att få goda råd. "Vet ni var man skulle kunna ligga för natten här i närheten?" "Här blir bra!" sa en man och pekade längs den egna båtsidan. Innan vi visste ordet av var vi förtöjda, inbjudna på drink och middag och fick en underbar onsdagskväll med musik och dans hos Daniel och Monique, tillsammans med deras vänner Jouelle och Pierre. Den stora pråmen (7m x 40m) som varit värdparets fasta bostad i många år var smakfullt inredd till en charmig lägenhet. Vi njöt verkligen av gästfriheten och den mänskliga värmen som dök upp lika kärt som oväntat en afton på floden Seine.

I morse startade vi vid halv tio-tiden med siktet inställt på Chateau Fontainebleau. Våra franska vänner rekommenderade verkligen ett besök där. Vi la till i Avon där flodens lopp är som närmast slottet och gjorde en cykelutflykt. Med örat tätt tryckt emot guidehörluren har vi sett ett antal överdådiga slottsrum där många avgörande ögonblick i den franska historien tydligen har utspelat sig. Napoleon har man i alla fall hört talas om förut och han gillade stället. När han tvingades abdikera var det väldigt känslosamt på slottstrappan innan han reste. Våra egna känslor var mest lite trötthet i öronen och benen när vi ätervände till båten. Efter gårdagens middag med dans blev det en lugn hemmakväll.