Fiskefånge vid Carnsore Point

Vår fiskelycka har hittills inskränkt sig till två cyklar i Howth Marina. Den här dagen skulle listan komma att utökas rejält. Lördag 31 juli lämnade vi Arklow vid 11-tiden för att gå till Kilmore Quay. Segla kunde vi göra till att börja med, men så småningom blev det motorgång. Vid 14-tiden kom så sakta den medström vi väntat på och farten var god ner mot udden Carnsore Point. Uddar och tidvatten och vindar är alltid en spännande kombination. "Carnsore Point can be dirty!" hade hamnkaptenen i Arklow sagt. Passagen runt udden gick utan problem och med bara någon timme kvar till målet började vi så smått att planera tilläggning och middag. Vinden hade avtagit något och vi strök ganska nära Irlands vackra kust. Runt omkring oss syntes några av de tusentals bojar som markerar hummertinor i området.
Plötsligt ser Karin och jag (Janne) hur en boj ett stycke bort från båten kommer surfande mot oss som vore den en levande varelse. Jag förstår att bojens konstiga rörelse beror på oss och kastar mig på motorreglaget men motorn ger upp och stannar innan jag hunnit lägga ur växeln. En lina har uppenbarligen fastnat i propellern. Vad gör vi nu? Land är nära och vågorna lite för stora för att det ska vara helt bekvämt. Lisa som befann sig nere i båten är snabbt uppe och vi sätter upp ett segel för att få kontroll på båten.
Ganska snart inser vi att vi inte rör oss ur fläcken. Vi är uppenbarligen fångade i en lina som sitter stadigt i båten och i botten 18 meter under oss. Något dykprojekt kändes inte som ett bra alternativ. Jag anropade coastguard som efter att ha förhört sig om graden av vårt problem lovade att undersöka vilken hjälp som gick att få. (På svenska skulle jag kanske sagt "Vi sitter inte i sjön - men vi sitter fast på sjön!". Men det låter konstigt på engelska).

Efter 35 min kom så våra hjältar. Åtta man på Kilmor Quay lifeboat. Otroligt proffsigt manövrerade dom upp till oss, fiskade upp och kapade linan som höll oss fast. Sedan kopplade dom en bogsertross till SallyRuth och innan vi visste ordet av var vi på väg mot vår planerade destination, Kilmore Quay.Så småningom verkade resterna av det olycksaliga repet att snurra loss från vår propeller och vi testade försiktigt motorns funktion. Allt verkade OK. Yes! Vi skulle kunna ta oss fram för egen maskin.
"What is your normal speed?" frågade livbåtens kapten i radion.
"Six knots" svarade jag.
"Would you like to go back in seven to eight knots?" kom nästa fråga. Han erbjöd oss lift!
Bogserlinan fick sitta kvar och vi kom i hamn i skymningen med endast en obetydlig försening mot vad vi planerat.
Vi väntar fortfarande på framgång, om än blygsam sådan, i vanligt fiske!