Dokos och Poros

Våran kompis på Dokospromenad. Selma tycker det mesta är kul. Lite extra roligt med andra djur. 

Fin segling från Dokos till Poros. Vi har seglat en hel del i år. Det känns riktugt bra. Med både stor och genua.

Utsikt genom ett storskot.

Poros. Vi ligger vid den blåaste pricken.

Bra. Första gången vi sett något som liknar medveten avfallshantering i Grekland.

Julskyltning? Nej - Poros på kvällen i september!

Lågsäsong i Zoyioryia bay. En båt. Svensk. Inatt gör vi sista ankringen i en badvik för i år.

Tema konstrundor och Skindosviken på Dokos

På strandpromenaden i Ermioni kunde vi se dessa konstverk. Vid närmare betraktelse ser bronshuvudet ut som en pendang till Munchs "Skriet". Är det kanske så det känns att vara fiskarhustru?

Vardagsbilder kan oxå vara konstverk. Här är det bläckfiskar på "tork".

Onsdagens etapp, 25 sep, tog oss till den av människor obebodda ön Dhokos. Här finns många getter.

Stigarna är bättre anpassade för djur än människor. Som t ex mig, Lisa.

Selma fick gå lös första gången iland. Verkade oproblematiskt på en karg liten ö. Men - hon lyckades leta upp en get som hon ställde. Tyvärr fanns ingen bössa med och ingen skytt heller för den delen.

Selma blev alldeles matt. Hon kallades in och informerades om att hon inte fick leka med fler getter. Återtåget var nog lite snöpligt. Hon hade ju kunnat fixa det här.

Vi hade som tur var köpt lammkött som Janne ses stycka här.

Det finns  alltid saker att pyssla med.  Teakdäcket är skruvat med väldigt många skruvar. När de börjar synas är det dåligt. Däcket är slitet.

Vi tar bort skruvarna och sätter i ny träplugg, fixerad med epoxi

En måndag i september

Selma har hittat ett nytt ställe att ligga på. Trots att det är rätt knöligt bland olika fall och revlinor verkar hon trivas . Fast efter ett tag blir vi alla rastlösa. Jag, Lisa, simmar iland. Det är 106 meter enligt vår föträffliga avståndsmätare. Janne och Selma  tar jollen.

Selma och jag promenerar medans Janne springer en dryg mil. 

När han kommer tillbaks möter Selma honom jublande glad. Hans egen lilla kranskulla. Sedan simmar jag tillbaks med egen följebåt. 

Långpromenad som blev en konstrunda

Selma var mycket intresserad av getterna, de ville mest undvika henne.

.

Leonidi visar sig vara en jordbruksbygd. Det växer så det knakar. Tydligen kan man skörda ända in i december. Kanske har de 3 skördar per år.

Vi tog stranden hem

Sleeping mermaid

Det visade sig vara en veritabel konstrunda.  Janne har namngett.

 Dog temptation

 Message from space

 Building a life

Sista bilden är från hamnen. Vi är ensamma kvar. Nu känns det ihte lika besvärande med guppandet. Bilden heter Alone.

Spetses - Kyparissi - Leonidhion

Onsdag 18 sep seglade vi med fin vind till Kyparissi. Det ligger en bit ner på Peleponnesos  östra sida. Väl där letade vi rätt på några vänner till Sue och Brian. De är britter men har bott länge i Kyparissi.

Torsdag 19 sep. Fika med fin utsikt över Kyparissi-viken.

Vi hade förmånen att bli hembjudna till James och Wallace. De har ett jättefint hus med underbar trädgård. Vi pratade, åt och drack. Nu känns det som att vi också har goda vänner där. James är bildkonstnär och Wallace är skådespelare.

jamesfootwatercolours.com

Efter en festkväll hos Wallace och James, mötte oss  SallyRuth i ett fint månsken. Natten blev guppig - som en berg och dalbana i perpetuum mobile.

Fredag morgon 20 sep. Selma kunde rastas på stranden i Kyparissi innan vi gick vidare till Leonidhio/Plaka.

Fredag 20 sep. På väg in till Leonidhio/Plaka.

Hos Margaret i Leonidion/Plaka. Vad ser han?

En lugn hamn ser det ut som. Men skenet bedrar. Natten var minst lika skumpig här. Men vi klarade oss bra. Till skillnad från en annan båt som kom in på småtimmarna. De fick inte till  sitt ankare och lämnade hamnen i gryningen. Inte utan att vi tyckte lite synd om dem. (L)

Khaidhari till Spetses

Måndag 16 sep njöt vi av lugnet i Khaidhari. Många bad, läsning i sittbrunnen och promenad (på land). Den smala strandremsan i närheten av oss verkar vara populär trots det lite grova gruset och närheten till snitsiga stränder i området. En röst från vattnet bakom båten anropade. Det var en dansk man på semester med sin fru. Vi snackade och sågs mot kvällen för en öl på en taverna.

Tisdag morgon 17 september. I kontrast till blåsiga och stökiga ankringar kan morgonstillheten i en vik verkligen vara total ibland. Man vaknar till rytmiska arbetsljud. En fiskare närmar sig i sin båt och man ser siluetten av en man mot den disiga horisonten. Ursprungligt, tidlöst.

Vetskapen om att det bankande ljudet uppstår när fiskaren ihärdigt, med kraftiga klubbslag, mörar en nyfångad bläckfisk bryter kanske den pastorala idyllen för en del betraktare. Men på långt håll förskonas man från detaljerna.

Onsdagen den 18 september vaknar vi upp i denna viken på ön Spetses,  Zoyioryia bay (bilden tagen igårkväll). Nu på morgonen är det inte det rytmiska bankandet från en fiskare, utan asgarven från grannbåten,  som väcker oss. Den är fylld med brittiska män som uppenbarligen överträffar varandra i roliga skämt. Finns det inte regler mot sånt? Jag bara undrar. Nåväl, nu har de avgått och lugnet har åter lägrat sig. Om en stund drar vi upp ankaret för att gå vidare. Ny dag, nya upplevelser.

Khaidhari bay efter sömnlös natt i Kilada bay

Lördag 14 september, utmattade men glada, anlände vi till Khaidhari. Några av oss längtade iland mer än andra. Utmattade, inte efter färden hit, utan efter natten innan. Vi  låg för ankar i Kilada bay. Det blåste riktigt mycket. Det kändes som att sova i en torktumlare som är igång, hur man nu kan veta det. Iaf blev det inte många timmars sömn. Så när vi kunde lägga ankaret i Khaidhari bay på lördagseftermiddagen var vi alla nöjda. 

Ett dopp i havet och en promenad på byn, med sedvanlig fotografering av the waterfront - sedan mådde vi alla bra!

Selma har, som självpåtagen arbetsuppgift, att vara badvakt när någon är i sjön. Hon blir lite orolig. Hon hoppar ner på badplattformen, men har ännu inte hoppat i vattnet därifrån. Det kommer snart.

Livet som sjöhund är trots allt rätt ok!

Reflektion: För de av er som följer oss på bloggen, har gjort det en tid och dessutom minns vad ni har läst, kanske ni tycker att vi upprepar oss. Bilderna liknar varandra, vi kommer tillbaks till ställen vi varit på. Det kan bero på att vi gillade stället förra gången och/eller att vindarna gör så att det är det säkraste alternativet. Denna gång hade vi tur, det blåste för mycket på annat håll - och vi gillar stället. Win/win!

Fredagen den trettonde september

Återigen dags att sjösätta SallyRuth. Effektiviteten och säkerheten hos personalen på Basimakopoulos shipyard imponerar som vanligt. Den vita kranen på bilden är jättestor. SallyRyth ser mest ut som en liten leksaksbåt när hon hänger i lyftremmarna och släpps på vattenytan. Vi är även väldigt nöjda med vår lokale agent, Kyriakos, som besökte oss någon timme före sjösättning. Han ordnar så att skatt betalas korrekt och rätt dokument produceras hos Port Authorities. Det kändes först lite knepigt att behöva ett ombud för att kunna vara turist i ett EU-land. Nu har vi slutat försöka "förstå" det grekiska systemet och njuter av den hjälp vi kan få.

Men en shipyard i Grekland är så mycket mer än bara båtparkering och sjösättning. På min lista över "platsspecifika misstag jag gjort" har duschen på Basimakopoulos shipyard en framskjuten plats. Bilden visar duschen så som den kan ses för en betraktare utanför huset. Varmt klimat, dörren öppen. De två duscharna har två draperier. Vitt till en liten omklädningsyta och blått in till våta avdelningen. Det man behöver tänka på är att det vita draperiet löper på en lång, gemensam stång för båda båsen. Så den gången jag kraftfullt drog bort det vita draperiet åt mitt eget håll gick ridån även upp för min granne, en brittisk gentleman som blev både överraskad och förbannad. Jag är sedan dess mer vaksam.

Efter sjösättningen fick vi i besättningen en liten vätskepaus. Vi ankrade ute i Kilada-viken. Just nu råder en kraftig nordlig vind över Egeiska havet. Vi ligger i kanten av det vindområdet men det räcker för att det ska bralla i rejält.

Men det går ingen nöd på oss när vinden tjuter i riggen. Vi har bunkrat på Lidl i Kranidi. "Köp lite ouzo" sa jag till Lisa, utan att ha noterat att det redan fanns i båten sedan tidigare. Därför har vi nu även en flaska Ouzo Mini ombord. Det ska nog räcka ett tag. Annars får vi väl gå upp en storlek. (J)

Framme vid SallyRufh

Vi kom fram tisdag kväll 10 september. Allt ser fint ut med SallyRuth och på Basimakopoulos shipyard är allt sig likt. Längs kajen i Kilada guppar små söta och välskötta båtar i klassisk grekisk stil. 

Onsdag 11 september ägnades till stor det åt byte av varmattenberedare. (Bilden visar den nya på plats). Varmvatten är just nu inte den mest efterfrågade varan ombord. Men det var dags att fixa detta nu. Sjösättning är bokad på fredag. (J)!