"Nu har'om va't i kanen!"

Det blir gärna väldigt kulturellt när man går runt i Rom. Guideboken radar upp fakta om sevärdheternas historia i en takt som känns nästan omöjlig att hänga med i. Helt omöjlig, faktiskt. Vi köade i alla fall in oss till Peterskyrkan. Det tog inte alls så lång tid som man skulle kunna tro.

Interiören är en häftig upplevelse som drabbar direkt utan att ta omvägen via guideboken.
Här sitter han, Petrus. Sedan 800 år. Vilken klippa!
Att röra vid hans fot anses ge tur (till den som tror?).

För Lisa var detta första gången i Peterskyrkan. För min del tredje. Jag har faktiskt gjort en liten konsert där på åttiotalet. Sjöng i en kör som fick stå i något av de många valven långt in i kyrkan. Minnesvärt. Efterklangen är magnifik. Man kan nästan höra sig själv när man lämnar kyrkan en stund senare.

På vägen ut stannade vi vid Michelangelos Pietà. "Kan det verkligen vara hans mamma?" undrade Lisa. En berättigad fråga, kan man tycka.
(EU-flaggan är inte på plats för att få absolution i ekonomiska kristider utan viftas av en guide som vill samla sin grupp.)

Sedan har vi gått långa promenader i Rom. Från sin häst tittar Garibaldi ut över sitt Italien och en stad där ingen plats är för fin för att inte användas till bilparkering.

Runt hörnet på de berömda kulturminnesmärkena mötte vi andra kulturella upplevelser. (Ingen information i guideboken). Italienskt durspel, sång och dans.
Lisa bidrog gärna med några svenska polskesteg. /J