Det började i skeppshandel nr 1:
Vi var där och handlade lite småsaker. Jag på min icke-italienska samtalade med expediten på hans icke-engelska, som var om möjligt ännu mindre existerande. Till vår hjälp dök en man upp. Han kunde förklara att en detalj vi sökte, en vagnsbult, inte fanns i denna affären. Han skulle gärna skjutsa oss till en annan. Sagt och gjort - cyklarna fälldes ihop och stuvades i hans bil och vi drog iväg. Det visade sig att han var representant för någon eller några båtdetaljer, oklart vilka, och kände alla. Vi kom till skeppshandel nr 2, och där fanns bultarna. I bilen på vägen hade han glädjestrålande visat upp en påse som han sa innehöll stans bästa mozzarella, vilken han älskade. Janne frågade om det var sådan man köpte på supermarketen. Nej, nej, nej! Denna inhandlas i en affär nära där vår hjälpare bodde och faktiskt nära båten också. När vi kom ut ur affären sa jag "Avanti mozzarella!". Han sken upp och sa "Andiamo!". Vi kom till en liten butik som enbart sålde produkter gjorda av buffelmjölk. Köp gjordes. Vi tog farväl av vår nyfunne vän, som heter Simone och cyklade hem. Osten var otroligt god. Något helt annat än den jag tidigare smakat, både i Sverige och här i Italien. Simone lovade att han skulle komma och hälsa på oss på båten i helgen och ta med sin flickvän. Får se hur det blir med det. Annars kan vi roa oss med att titta på hans 24 minuter långa youtubeklipp av sin segling i somras "Lagallina alle eolie". Dessa romantiker! /L
Tänk att det redan gått nästan 3 månader sedan ni reste och att ni nu snart är på väg hem....ska bli jättekul att ses och få höra om allt ni upplevt! Om mozzarellan är lika god som den ser ut...så kanske inte Italien är så dumt ändå...;)
SvaraRadera