torsdag 29 september 2011

En dag i hamn

Ni kanske undrar ibland vad vi fördriver tiden med förutom att förflytta oss. En vanlig dag i hamn kan se ut så här: Jag har bakat bröd och vi har tvättat på en automatisk tvättinrättning. Efter det är det dags att ta kväll. Till middag - färsk fisk, färskt bröd, en sallad och ett glas gott vin. Puh Pust. /L
Färskt bröd

Ren tvätt

Porto Nit Lotti

Golfo di La Spezia är en stor bukt söder om Genua och söder om Cinque Terre, som är ett välkänt turistmål. Om detta ska vi berätta senare. Vi angör på eftermiddagen, onsdag den 28 september, och ska välja hamn. Vi behöver vatten och vill därför inte ankra så vi seglar förbi Le Grazie. Längst in i bukten ligger själva staden. Vi har en gammal ”Pilot” = hamnförteckning och det finns ingen gästhamn markerad där. Därför väljer vi en marina på norra sidan, Porto Lotti, som den ännu heter. Intet ont anande anropar vi, får komma in och förtöja. Det är ett rätt lyxigt ställe, i den bemärkelsen att det finns restaurang, beauty shop och spa förutom hamnkontor. Här någonstans borde vi anat oråd. Varningsklockorna borde klingat skyhögt. Vi har ju hört talas om det, men inte riktigt trott det. Så farligt kan det väl ändå inte vara. Folk ska ju alltid överdriva. Jag travar iväg med våra dokument i högsta hugg. Man förväntas visa upp bl.a. papper på båten, försäkringsbesked, namn och födelsedatum. In på kontoret. Lagom intresserad kvinna bakom disken. Lite ovanligt. De brukar vara lagom ointresserade. Nu dånar klockorna.
- Jaha vad kostar det här då?
- Uonahandradandaeytaandnajateena.
Vad sa mänskan? Jag vägrade fråga om, för jag trodde att jag förstod. Jag viftade bara förstrött med mitt betalkort. Jodå, jag hade hört rätt. 108,19 euro. För en natt. Det var då Porto Lotti, blev Porto Nit Lotti. Ett sånt rövarpris. Folk talar alltså sanning. Det finns så här dyra ställen. Det värsta är att när vi väl insett och betalt så kunde vi inte njuta alls. Vi ville bara därifrån. Omgivningarna kunde få en att gråta. På muren runt området låg det rullar med taggtråd, inte för att skydda oss utan antagligen hindra oss från att hoppa in på militärförläggingen på andra sidan. Vägen in till staden gick genom slitna hamnkvarter med ingen gatubelysning. Sånt är alltid mycket värre för mig än för Janne. Jag har nämligen så livlig fantasi. Nåja vi duschade länge och väl, använde mycket elektricitet, slösade med vattnet och slängde mycket sopor. Men ändå…
Idag letade vi rätt på den nyinrättade gästkajen mitt inne i stan och fick en plats där. Till det facila priset av 33 euro. Men utan beautyshop och spa förståss. /L

onsdag 28 september 2011

Santa Margherita - Ligurien

Måndag 26 september bjöd på fin seglingsvind. Vi lämnade Loano och gick över Genuabukten till Santa Margherita. Storstaden Genua får stå kvar på "att göra"-listan till en annan gång.
Vi rundade udden med fyren utanför Portofino i vackert eftermiddagsljus och hittade en fin ankringsplats i den lilla bukten precis utanför Santa Margheritas hamn. En kort roddtur med gummibåten in till stranden, kvällspromenad i staden och därefter middag i båten.
På tisdagen vandrade vi till Portofino och vidare ut till fyren som vi passerat dagen innan.
Portofino, som är en stor turistattraktion, har en vacker liten hamn men det är inte alla förunnat att få en båtplats där. Turbåtarna lämnar av besökare i en omfattning som närmast för tankarna till militära landstigningsoperationer. "Gorgeous!", "Wunderbar!" och "замечательный!" är stridsropen för dagen. Det blev efter utflykten ännu en fin kväll i ankarviken och krogarnas musikunderhållning nådde även vårt middagsbord.
Idag seglade vi vidare till La Spezia. Planen är att härifrån kunna besöka Cinque Terre, kuststräckan som är nationalpark och världsarv. /J

Portofino

På väg (våg?) hem med dagens inköp

Ankrade utanför Santa Margeritha

söndag 25 september 2011

Bergtagna

Loano är en trivsam liten badort. Marinan är överraskande snitsig. Nytt, stort, designat, lite ödsligt, fräscha toaletter, snabbt internet. En färjeterminalsliknade arkitektur blandat med hamnmagasinsinspirerade oldfashioned nybyggnationer som ännu väntar på hugade affärsidkare. Därtill en relativt låg hamnavgift. Ingen idé att försöka förstå. Fråga inte. Gilla läget.

Loanos stadskärna är gammal och pittoresk. Lättare att orientera sig här än i Sanremo. Vi gör en cykelutflykt till Toirano som ligger nära Loano. Där finns det grottor. Från grottentrén ser man en bergssida som uppenbarligen varit föremål för någon form av brott.

Tittar man närmare i teleobjektivet hittar man ett antal figurer i jätteformat målade direkt på berget. Det skapar en lite mystisk atmosfär inför själva grottbesöket.

Interiören i grottorna skäms inte för sig. Stalagtiter och -miter i imponerande storlek och överflöd. Mjukt bulliga, och stenhårda, ytor där man kan fantisera om petrifierat tarmludd eller förkalkade blodkärl från någon utdöd jätteorganism. (Man har ju sett Lennart Nilssons bilder.)

I grottan finns fotspår efter Cro Magnon-människor minsann. Det är mycket länge sedan dom levde. Den som trodde att mänskliga spår i tillvaron är ett modernt, och digitalt, Google/Facebook-problem, är helt fel ute.

Två saker var mycket märkliga.
1) Vi gick in i berget på en nivå. Gick sedan mest utför. Och kom ut ur berget på en högre nivå!
2) Klockan i mobiltelefonen tappade orienteringen under den timslånga turen.
Samtidigt publiceras nyheten om att man hittat en partikel som färdas snabbare än ljusets hastighet. Tiden är, om inte ur led, så iaf ifrågasatt.
Vad hände egentligen i grottan?
Här är jag på bild. Före och efter grottvandringen. Döm själv. /J

fredag 23 september 2011

Blommorna i Sanremo?


Vi hittade inte fram till någon blomstermarknad. Kanske var det fel dag. I alla fall var det nog inte stadens fel. Så här ska det se ut.




Vi fick istället en fin tur i gamla stan. Den stadsdelen är väldigt gammal. Trångt, trångt och ett gatusystem som konstruerades långt innan ordet "system" var uppfunnet. De smala gatorna låter sig endast avbildas på högkant i kameran. Då förstår man hur det ligger till.
Vi hittade ut till slut och gick på em vidare längs den italienska rivieran, till Loano. /J



torsdag 22 september 2011

Au revoir France - Salve Italia


Au revoir Menton! Vi avslutar med att lägga oss på vykortsavstånd utanför staden som klättrar så fint på kullen. Efter en timmes hängivet sol-och-bad-liv från båten glider vi vidare österut.

San Remo - blommornas stad. Och idag även bilrallyts. Det märker vi inte mycket av inklämda i hamnen mellan gigantiska motorbåtar. Våra 11,65 meter är verkligen inget att komma med här.
Vi har idag mottagit en gummijolle som vi beställde på nätet, för leverans i marinan i San Remo. Fungerade perfekt. Annars har dagen gått åt till lite praktiskt pyssel med SallyRuth.
Vi har införskaffat ett lexikon och en liten reseparlör på italienska så det ska nog ordna sig. Generellt kan vi redan säga att gemene man verkar kunna engelska här i en mkt större utsträckning än i Frankrike.
Imorgon cyklar vi till blommarknaden...och fortsätter sedan mot Genua. /L

tisdag 20 september 2011

Tomma bord och tomma stolar

Tisdag kväll. Vi cyklar hem till båten längs Mentons strandpromenad. Den vanligtvis hårt trafikerade gatan utefter waterfronten ligger, med kontinentala mått mätt, öde. Serveringspersonalen, som under högtrafik med dödsförakt korsar strandavenyn fullastade med Moules marinière och vinglas kan nu under lugnare förhållanden städa bord, fälla ihop parasoller och bära in dynor.Även för oss närmar det sig stängningsdags. Vad gäller Menton, alltså. Under fyra dagar har vi haft mycket trevligt tillsammans med Erik och Lii. Altanmåltider i deras fina lägenhet med Medelhavsutsikt står man verkligen ut med flera dagar i rad. Vi har lyssnat till en fin konsert, seglat en sväng och gjort en bilutflykt till SanRemo. Vi har också träffat seglarvännerna Jukka och Elina som kom hit häromdagen.

Idag promenerade vi upp till gamla medeltida Roquebrune där nya vännerna Bengt och Eva bor sedan några år i en lägenhet vars yta obetydligt överstiger den vi har att röra oss på i vår båt.
Mitt i grändens branta trappa finns dörren som leder in till Bengts och Evas hem. Häftigt!
Ständigt dess vyer. Promenader vid kusten i Les Alpes Maritimes innebär ett konstant flöde av vackra panoraman. Här en en bild mot Monaco där man motat ut alla båtar, som vanligvis har plats i hamnen, på redden. Plats behövs för en stor båtmässa. /J