Vulkanen i Vahti

Idag var det dags för en liten expedition. I den lilla hamnen Vahti såg vi en skylt som pekade uppåt berget.  Volcano stod det.

Sagt och gjort. Först en liten konferens om vägval.  Vi = Sue, Brian och deras 2 hundar samt Larry, Janne och jag.

Första 4 km var vanlig väg och sedan började själva klättringen.

Väl uppe såg det inte alls ut som vi tänkt oss. Vulkanen var liksom inomhus, eller vad man ska säga. Men det var häftigt där inne med en sten över öppningen upptill som turligt nog verkade ligga stabilt.

På vägen ner fikade vi hos en trevlig man som visade sig kunna lite danska eftersom hans fru är från Danmark.

Så här glada var vi när lämnat Vahti på väg mot Poros, men det en annan dags blog./L

Aegina - detta har hänt

Fredag 8 sep seglade vi från ankringen vid Kap Suonion till Aegina. Många båtar i hamnen och ingen uppenbar plats. Til slut kom vi till kaj på en plats som ingen velat ta för att det var för grunt. Med stävtilläggning och en viss försiktighet löste det sig bra för oss. Fördelaktigt att vi inte sticker så djupt! Vi hann även lämna in vår tvätt.

Lördag 9 september hämtade vi tvätten.

Söndag 10 septenber hämtade vi svågern vid färjan på fm. Vid lunchtid lättade vi ankar och fick fin segling söderut längs Aeginas kust.

Efter en extrasväng runt en mindre ö, för att nuta av det fina seglingsvädret, gick vi in till Perdika på södra Aegina. Där rådde en viss uppståndelse som vi kunde iaktta utan att vara inblandade. Vindförhållandena gjorde det svårt att parkera mot kajerna och en stor segelbåt gjorde felbedömningar och blåstes in bland fiskebåtarna. Så småningom fick man hjälp och bogserades ut. Vi kom så småningom, utan problem, på plats bredvid vännerna S & B som redan fanns på plats.

Måndag 11 september tog vi en förmiddagspromenad runt Aeginas sydvästra udde. Sedan seglade vi iväg mot Epidavros i fin medvind. Plats vid kajen, grillmiddag och en trevlig kväll fick oss att bortse från att det är aningen  guppigt och att mer vind ska komma inatt. (J)

Rätt pampigt för att vara gamla stenar

En god vän till oss sammanfattade många års segling i Grekland med därtill hörande besök på arkeologiskt mycket intressanta platser: "Det blir många gamla stenar"
Just dessa är onekligen imponerande.
På sydöstra hörnet av Attica, där Aten ligger, sticker Kap Sounion ut i havet. Tidigt identifierades platsen som helig och ett tempel till Poseidon byggdes.

Viken nedanför är en utmärkt ankringsplats och någonstans i vimlet där nere ligger SallyRuth.

Den här versionen byggdes ca 500 f Kr sedan Perserna raserat det första.

Den brittiske poeten Lord Byron var där på 1800-talet och klottrade en inskription. Det lär stå

"Sunium's marbled steep

Where nothing save the waves and I

May hear our mutual murmurs sweep"

Jag vet inte om det är hans fel, men nu måste man hålla sig på behörigt avstånd. Vi kunde inte kolla själv vad det stod. En vakt med visselpipa höll alla"off the marble".

Vackert och populärt i solnedgången och...

fin bakgrund när vi på kvällen åt middag i sittbrunnen på SallyRuth. /L

Där ska staden ligga!

Vi närmar oss Serifos och glider längs öns östra sida ner mot hamnen, Livadi, . På berget ovanför Livadi syns ännu en av dessa otillgängliga gamla byar där stadsplanen verkar gjorts av en jätte som tappat ett paket jättesockerbitar i terrängen och tänkt: Jättefint! Där bygger vi till människorna!

Lugnt och varmt väder. Angöringen till hamnen är enkel. Livadi ligger mycket skyddat i en djup vik som öppnar mot söder.

Vi tar 19-bussen upp till kanten av gamla byn, Chora. Sedan vidtar en labyrint av trappor mellan husen. Uppåt, uppåt! När man väl når kapellet på toppen inser man att den som väljer att bo i jättesockerbit har fin utsikt. I fjärran, mot sydost, syns Sifnos.

Vi pratar med andra turister och hjälper till med att ta "in-front-of"-bilder av par från Tyskland och Californien. Vi får också hjälp! (J)

Naturens egen jacuzzi

Kythnos. Ön sydost om Kea.
För att fler båtar ska få plats i en vik kan man ankra och sedan dra långa linor (50 m) iland och förtöja i.

Just den här viken på västra Kythnos begränsas i söder av en liten ö och mitt i av en sandrevel. Mitt på kartbilden.

Vi la oss på västra sidan. På kvällen tog vi jollen till reveln och kollade in båtarna på andra sidan.

Vår vik var liten och stoltserade enligt guideboken med en egen hot water spring.

Detta måste kollas.

Där var den. Inte särskilt stor. Oklart om den var uppvärmd av något annat än solen. Men vattnet kanske inte var lika salt däri som i havet.

Jag tog också ett dopp men

när vi skulle ta en bild på oss båda tillsammans blev det så här.

Idag är det tisdag 5 september och en ny ö väntar. Out. /L

Kea

Lördag 2 sep gick vi från Hydra till Kea. En odramatisk etapp på dryga 40 distansminuter. I byn Korissia fick vi en bra plats vid kajen.

Idag, söndag 3 sep, gjorde vi en utflykt upp till den gamla staden, Ioulis. Som ofta på de grekiska öarna klätttar byn högt på en kulle, mellan himmel och hav.

Alla sluttningar, så långt vi kan se, är bearbetade med stensatta terrasser. Ofantliga mängder sten som människor lyft omkring. Det känns futtigt att vi själva funderat lite över arbetsinsatsen med några kvadratmeter stenparti hemma på tomten. 

Många gränder att utforska

Till slut närmar vi oss Keas främsta turistmål - Det Skrattande Lejonet. Jättelikt och uthugget ur en sten i terrängen någon gång 600 f.Kr.

Vad lejonet gläds åt är oklart. Men vår samling kända leenden, där Mona Lisa, Cheshirekatten i Alice i Underlandet och kossan i ostvarumärket "La vache qui rit" intar självskrivna platser, har nu definitivt utökats! (J)

Vi går till Hydra för natten

Torsdag 31 aug blev en dag för städning, bunkring av förnödenheter, eget musicerande och trevlig ätautemiddag med S & B. Vi gjorde även en grov planering för upplägget av septemberseglingen som kändes bra. 

Fredag 1 sep avgick vi vid 10-tiden. Huvudriktningen är österut, mot Kea. Ingen vind, så vi gick för motor några timmar och bestämde oss för att stanna på Hydra, ön utan vägar som i perioder varit hemvist åt Leonard Cohen, Göran Tunström och ett antal andra kulturpersonligheter.

Hydra är ett populärt mål för båtfolk. I stadshamnen kan det se ut så här. Båt på båt förtöjda i varandra mot kaj.

Idag var det något lugnare men varken snitsiga yachter eller åsneritt i byn kändes lockande.

Vi ville ankra och gick till Mandraki-viken strax intill. Här är vi nu efter många bad, lite läsning och en god middag ombord. (J)