När man seglar i Grekland är det ganska lätt att glömma bort att man faktiskt också kan vara i Grekland. Man vaknar, man hoppar i vattnet (ca 27 grader) och man lägger sig och solar på fördäck. Men! Man kan också gå i land, har vi lärt oss. Och då kan man gå genom taggiga buskar, uppför vindlande stigar och förbi övergivna gethagar (Jakob gillar att tro att getter är lika vanliga i Grekland som myggor är i Sverige om sommaren). Om man gör allt det här kan man hitta en pittoresk liten by. Där kan man äta glass och titta på, och raljera över, hur många charterbåtar det ligger överallt. Vi känner oss lite förmer än dom, men det får vi, för vår båt är ändå från långt bort. Och vi kan segla och sånt. Läsa sjökort, vad prickar betyder, hur många meter per sekund en knop är. Det tror vi inte att dom kan. Dom kan mest skråla och leva rövare. Kanske lägga till lite snett någon gång, ställa till med besvär och få alla vana seglare i närheten att sätta hjärtat i halsgropen.
Nåväl, vi såg byn, vi åt glassen, upptäckte att stranden vi låg vid passande nog hette Sally Beach, badade några gånger till (en gång var vi faktiskt tvungna att bada tillbaka till båten istället för att paddla i lilla jollen) och sen lämnade vi Meganisse.
Meganisse!
Vi glömde att berätta att ön vi la till vid heter Meganisse. Den heter faktiskt det. Och vi har fortfarande inte kommit överens om vilken del av namnet som är bäst - Mega eller Nisse. Därom tvista de lärde, som man säger.
Hur som helst lämnade vi denna utomordentligt benämnda ö och stävade mot Sivota. Målet för dagen var tydligt, idag ska vi segla Mythos. För den som inte är bekant med begreppet att segla i öl, så handlar det om att segla (i knop) tillräckligt fort för att få dricka en öl (i alkoholprocent). Alltså, Mythos har 5%, alltså måste vi segla i 5 knop. Och det gjorde vi, med råge (vi var även uppe och nosade på Mariestad Old Ox - dom som vet, dom vet).
Väl framme i Sivota la vi till vid Stavros Fish Tavern, kanske världens bästa ställe. Stavros sitter och myser vid sitt bord och ser över vad som händer. Stavros söner hjälper en lägga till, det är gratis med kajplats så länge man käkar eller dricker lite. Stavros söner sköter också restaurangen, som serverar riktigt vass tsatsiki, souvlaki och allt annat man förväntar sig. Och så är dom förbaskat trevliga. Vi gillar Stavros Fish Tavern.
Några i sällskapet hann även med att ta en springtur upp och längs med bergssidan på ön Lefkas. Jobbigt som tusan, men skönt när man var klar och fick svalka sig med ännu en oblyg dusch på badbryggan. Och några godisar (svenska). Och kanske en Mythos (grekisk) och en Ouzo (jättegrekisk).
Efter en trevlig middag på Stavros taverna avslutar vi nu kvällen med ännu en Mythos i sittbrunnen, det har vi ju faktiskt gjort oss förtjänta av.
/Julia och Jakob
